dentyger, shawlar — nej, jag förmår icke upp-
räkna allt. Jag tycker mig redan vara rik....
Hör nu till slut något vigtigt, som visar huru
ofantligt god jag är mot — — mot — — mig
sjelf. Jag har nemligen så ställt till, att dv
snart, om du händelsevis vill, kan få se min
lila person. I går sade farbror till mig: du
har ledsamt här i ensamheteh hos en gammal
tråkig gubbe. Vill du fara ut på visiter? E-
buru jag icke är synnerligen road deraf, gör jag
det dock geraa för din skull.v Jag svarade gan-
ka politiskt, att en:amheten med honom var
mig allra kärast. Gubben fortfor: Nyårsdagen
blir det bal i Helsingborg — dit måste du dock
fara Tanken att jag derstädes kurde träffa
dig gjorde, att jag knappt kunde dölja min gräns-
lösa glädje, då jag antog tilbudet. Resan är
fast beslutad. Således, vid min högsta onåd
försaumma icke att inställa dig! Till första val-
sen är jag uppbjuden af... en viss kornett, om
du ser dig i spegeln, kan du göra dig ett be-
grepp om hur han ser ut. Sök att ställa dig
in hos min farbror... det kunde kanske icke
skada, i a-seende till en viss sak, som en vac-
ker afton ganska förhastadt uppgjordes.
Och ru farväl, min egen Axell Jag räcker
dig min hand till att kyssa och, om du ber
vackert, äfven... mun. Au revoir! Genom
hela lifvet Din trogne reskamrat,
Frans.
P, S. Det är ju sagdt, att fruntimmersbrel
aldrig kunna vara utan post scriptum. För att
icke göra ett undantag från regeln vill äfver
jag skrifva ett sådant. Hvad jag har att säga,
är blott det alt jag temligen väl känner en li-
ten god fjulla, som är nog rarraktig att älska dig
cutsägligt. I brefvet har jag icke mycket vid-
rört detta ämre, af den orsak att jag hellre vil
säga det muntligen. Det vill aldrig rätt väl lyc-
kas att sälta sitt hjerta på papper. Ännu er
sak: Jag vet icke huru det kommer sig, men
ag är så full af hopp, jag hyser alls inga far-
hågor mer för .....- Tjenarinna !ll
Du kan tänka dig — fortfor Axel — med
hvilka lyckliga känslor jag genomläste detta bref.
Nyårsaftonen for jag på kärlekers vingar till