NN
RESKAMRATEN.
BERÄTTELSE AF BRN.
(Forts. fr. Lördagsbl.)
Långt före dagningen följande morgon stod
postiljonen vid min säng för att rapportera, det
vagnen blifvit iståndsatt och att allt var färdigt
till vidare resa. Jag klädde mig och gick ned.
Här underrättades jag af pigan, att den lilla,
vackra herrn) redan var påklädd och nu som
bäst drack sitt kaffe. Jag gick in och helsades
med ett vänligt, fastän något: förläget leende.
Ni serv — sade hoa — att iag redan är inhe-
gripen i pjutandet af vår älsklingsdryck. Får
jag bjuda en kopp?
Jag bugade mig.
Med ett lekande behag räckte hon mig kop-
pen och bugade sig artigt. Jag får icke falta
ur min roil — sade hon — och jag tror äf-
ven att det är lättare att vara karl än fruntimmer.
Kort derefter sutto vi åter bredvid hvarandra
i diligensen. Morgonen var dimmig och kall.
Efter ena stunds tystoad började mitt sällskap
med en något osäker röst: Jag lofvade er i går
en förklaring angående min förklädnad. Jag vill
nu samvetsgrannt fullgöra detta löfte, på det ni
må finna att Ni icke på en ovärdig slösat er..:
godhet. Lina mig derföre er uppmärksamhet.
Efter några ögonblicks paus berättade hon un-
gefär följande:
Mitt namn är Fransiska van L..... Min mor
dog kort efter min födelse och min far, en för-
tjent sjöofficer, som nedtyngdes af detta hårda
slag, lefde numera endast för mig, sitt enda barn.
Sjelf en mycket bildad man gaf han mig en om-