jlande filosofi. På samma sätt, hvem erkänne
icke äfven linguistikens, nemligen den rätt för
stådda och ändamålsenligt behandlade linguisti
kens, både nytta, såsom ett historiens hjelpme
del, och värde ur estetisk synpunkt? Så måst
till exempel sjelfva studiet af Sanskrit och Per
siska, som nu med så mycket ifver omfattas vi
snart sagdt alla Europas universiteter, anses gan
ska berömvärdt relativt till det fordna uteslu
tande bråkandet med den eviga hebraiskan, de
man längesedan kommit så långt man kan kom
ma. Men när å andra sidan den lärda Rud
beck nedlade skatterna af sin omätliga eruditio:
i ett sådan verk som Atlantican, hvars värde u:
vare sig estetisk, allmänt humanistisk eller prak
tisk synpunkt det skulle vara roligt att höra D
A. utveckla, så var han otvifvelaktigt förledd a
ett gammalt falskt universitetsbegrepp om Jär
domens bestämmelse,, och lät, ganska otacksam
mot den skapare, som gifvit honom ett godt huf
vud och en herrlig kraft att arbeta, sina bästa år för-
spillas på en kolossal dårskap, för hvilken inger
menniska snart ens misnes hans namn. Och när hi
Janzon nyligen användt sin hela mannaålder på et
studium, hvars resultat slutligen ligger framför oss
den så föga tillfredsställande gestalten af ett, icke
konstverk, utan konstighet: verk, snarare ämnad!
att gifva oss ett vanstäildt, än ett mera för-
skönadt begrepp om en berömd grekisk skald
så må det vara tillåtet, att äfven om honom
yttra den tanka, att han med sin detalj gå-
ende tendens — efter D. A. nödvändigt vil!
hafva just dessa ord — till följe af en, i hans
ställning kanske förlåtlig, men icke derför be-
römvärd förblindelse, förslösat på en chimere
ett lif, som det måste ligga i försynens me-
ning, att hvarje menniska använder på ett mera
nyttigt vis. Undertecknad instämmer fullkom-
ligt med D. A:s opinion, i afseende på det in-
tressanta i undersökningen af cde gamles metrik
och musik; men när Hr Janzon på svenska ut-
gilver en öfversättning, baserad på dylika under-
sökningar, måste den väl icke anses ämnad blott
för de fem lärda läsare, som D. A. antyder, utan
som ett försök att innerligare initiera alla vänner
af den klasciska litteraturen i Pindars skaldekonst.
En vän af den klassiska litteraturen har väl så-
ledes äfven rätt att yttra sig öfver denna öfversätt-
ning, och när han finner den till den grad omu-
sikalisk, att ingen vanlig menniska förmår deri
upptäcka någonting af hvad man i musikalisk
mening förstår med rythm och fras, så torde det
I:kaledes vara förlåtligt, om man fruktar åtmin-
stone dessa Janzonska undersökningar i fråga om
dde gamlas metrik och musik, vara i icke obe-
tydlig mån misslyckade. aDixi et salvavin.
Dagligt Allehanda-skribenten ordar, isamman-
hang härmed, åtskilligt annat om huru man i
oolitiken heldre bör taga Montesquieus aEsprit
les lois, till mönster, än tidningslitteraturens ut-
ikes nyheter — äro då D. A:s utrikes nyheter
;å litet värda? — och fördömer Crusenstoipes
(Morian på den grund, att det vore bättre
ätta sig ned som Niebuhr och skrifva en cRö-
mische Geschichte,. Det der är imedlertid saker,
ler D. A. tyckes mena fullkomligt ärligt, och
iHenast är enfaldig, och der vid lag har jag, för
nin del, intet behof, att med upptagande till
varomål pröfva mitt eget elier läsarens tålamod.
ö. -0-