men tro icke allt hvad den inbillske siger —
NB. om det rör mig. Jag vill imedlertid se ef.
ter mina stackars biommor och fåglar, som jag
alldeles förgätit. God natt! — Och nu försvanu
hon, sedan hon gjort en lätt mnigning för mig
och kastat en slängkyss till Axel.
Utan att säga ett ord såg jag frågande på Axel
Han förstod mig. Säkert — sade han — läng-
tar du att höra huruledes jag tillskansat mig den-
na lilla engels hjerta och hand. Jag har lofvat
dig berättelsen derom, men på det du må dröja
här några dagar, vill jag gå piano till.väga och,
liksom Schehezerade i tusen och en natt, indela
den i aflnar, ty nätter har jag just ingen lust
att skänka dig, huru goda vänner vi eljest äro.
Samla derföre dina tankar, tag din hatt och fö!j
mig på en promenad. Jag, liksom fåglarna qvit-
trar bäst ute i fria luften. Arm i arm gings
vi nu utför de lummiga alleerna, genom hvil-
kas löfverk månans frodiga anlete började at!
sticka fram. Axel hostade nu, strök sina mu-
stascher och begynte dena
Första Aftonen.
I vintras ett år sedan, må du veta, reste jag
till. Stockholm i mening att våga en storm på
min rike, men sparsamme onkels hjerta, eller
rättare ...kassa; ty min omättliga tjensthäst åt
opp hela min lön, hvilken dessutom icke utgör
fjerdedelen af ett solgrand, jemförd med 303 da-
gar, 6 timmar, 9 minuter och 44 secunder. Jag
hade allt klarare lärt inig inse, att man i läng-
den föder sig klent på den så kallade äran, hvil-
ket jag äfven, efter ankomsten till hufvudstaden,
sökte bringa till komplett evidens för min kä-