är. Detta yttrande följdes af en blick, hvars
ljufva iunerlighet på det mest öfverbevisande
sätt talade mot dess sanning. Derefter vände
hon sig till mig och sade med eit skalkaktigt
leende: Genom min herre känner jag min herre
bättre än ni måhända tror. Axel har åtmin-
stone den förtjensten att ofta tänka på sina vän-
ner. Men är allt det sannt, som han berättat
mig om er, så..-..
Hvad då? inföll jag-
Så är ni intet stort bättre än han, fortfor
hon, smidigt undandragande sig den omfamning
som Axel påbegynt. Men om herrarne vilja
dricka the här nere, skall jag gå att besörja
deroxa.
Inte så ogalet! utropade Axel, ;men, Fanny,
låt äfven bära ned en butelj champagne, dagen
till prydnad och könet till ära,
Med en vänlig nick och en ännu vänligare
blick skyndade hon ut. Jeg såg efter henne.
Lätt som en sylfid sväfvade hon öfver bron och
utefier sandgången, som hennes lilla fot knappt
syntes vidröra. Derefter vände jag mig till A-
xel, som mäkta förtjust njutit af samma syn,
tryckte hans hand och sade på gedieget kadett-
språk: Ett kosteligt juvelskrin, bror! Du må-
ste vara f—n så lycklig Ja, f—n så lycklig !
upprepade han lakoniskt; men i hans öga läste
jag långt mera verklig sällhet, än den hela fos-
foristernas här, med sin tjusning, och berus-
ning kunnat uttrycka.
Sedan skrattade vi båda rätt hiertligt åt vårt
kuriösa sätt att uttala värman af våra känslor,
men kommo snart åter in på det outtömligaste
af alla ämnen: våra ungdomsninnen. Huru myc-