Underlöjtnanten behöfver icke gå i arrest — sade han derefter till den nykorane — och klappade honom vänligt på axeln — men kom ihåg att passa på tiden, Högt jublande gingo officerarne sina färde. Den gamle hederlige mannens enkla, hjertliga ord, hade till en stor del förjagat det obehagliga intrycket af det desperata nonsens, som den nya öfversten yttrat. Innan de skildes åt, för att omkläda sig, kommo de alla öfverens om att för ;Gubbtens skuld fördubbla sitt tjenstenit samt att visa fördragsamhet i det längsta. Tager han ej skeden i vackra hand, oansedt dettar — slutade medaljören, så skola vi väl tänka på andra medel.x Och härmed hafver detta korta utkast en ända. Måhända jag framdeles får mera att berätta om samma lilla öfverste,