tillhörde W. Herschel, hvilken uppgifvit, solsystemet rörelse fortgå mot en punkt på himmelen, som un gefärligen motsvarar i i Herkules. Detta resultat som sedan af astronomerna ömsom betridts och öm som antagits, hade å nyo blifrit underkastadt el fullständigare granskning sf Argelander, hvilken med mera stränghet och med en af honom vunnel större erfarenbets biträde, behandlat samma ämn: och funnit solbanans nuvarande tangent-riktning med sannolikt fel af endast 37 40, genomgå norr hemisferen vid rektascension 257? 34! och deklina tion 28 49, eller i grannskapet af nyssnämnide Her kulesstjerna cHr A. Relzius meddelade åtskilligt angående el sjukdom i ögat på kabiljau (gadus morrhua), sam angående spenarne hos rottor. eFriherre Berzelius omtalade en korrektion afluf tens dilatations-ccöfficient, sådan den i Kongl. Ve tenskapsakademiens handlingar för 4837 blifvit gif ven af Rudberg, nämligen 0,003647, hvilken blifvi samtidigt gjord i Berlin af Hr Mugnus och i Pari af Hr Regniault. hvilka båda angifva 0,003665. Fö kolsyregasen hade Magnus funnit 0.0036908 oci Regniault, 0,0036896. Mesgnus hade dessutom un dersökt svafvelsyrlighetsgasens dilatationscoöfficien och funnit den vara 0.003809, hvaraf således visa sig, alt i de obeständiga gaserne dilatations-coöfM cienten blir högre, ju mera man närmar sig deras kondensationspunkt, som för kolsyran är omkring 100? under fryspunkten, men för svafvelsyrlighetsga sen endast 18, cHr af Ström afbandlade utförligt nyttan af lärk trädet, samt anförde derom, bland annat, följande Czar Petter I lätt anlägga stora planteringar aflärk träd i guvernementet Archangel, hvilka lyckades så väl, att man ännu i dag använder lärkträdet til krigsskepps byggande i Arcbangel, men att tillgången nu likväl är i aftagande. Från England skref i November 1839: cLärkträdet användes mycket vic engelska flottans konstruktioner och betalas för de närvarande med 2 för hvarje load (50 kubikfot mer än Östersjö-fur. Det bästa är det adriatiska som växer på alperna i Tyrolen och trakterne kring Adriatiska hafvet, dernäst det polska och derefter det skottska. Af detta sednaste slaget byggdes å1 1317 en fregatt, kallad the Athol, efter hertigen a! Athol, på hvars jord trädet vuxit och som sjelf planterat det. Denna fregatt har sedan den tiden nästan oafbrutet varit i fart, först såsom krigsskepp och sedermera såsom transportfartyg, hvartill de ännu begagnas. Den är ännvu ganska god, och se: kreteraren vid konstruktionskontoret sade mig, at! den troligen ännu håller ut åtminstona 20 år, må hända ännu längre. Ett kofferdiskepp, som för 30 år sedan byggdes af detta trädslag och oafbrutet varit i fart, förklarade egaren här om dagen vara nästan lika gdt, som då det blef byggdt. I Preussen har regeringen för skogsförvaltningen erhållit en berättelse om försöken öfver olika trädslags förmåga att motstå röta, hvilken uppgifver: att bok, afvenbok, björk, al, asp, lönn, lind, grå-al, svartpoppel, pyramid-poppel. hästkastanie, platan och vide alldeles ruttnat efter 5 år; amerikanska silfyerlönnen, almen, berglönnen, amerikanska svarta björken, asken och oxeln efter 8 år, samt efter 10 år ytan på eken, tallen silfvergranen och vanliga granen var af röta angripen, men deremot alldeles oskadade oäkta acacian och lärkträdet. I Sverge voro följande lärkträdsplanteringar kända: Jonas Ahblströmer lät år 4789 plantera 800 stycken lärkträd vid Koberg, i Westergöthland. Dessa äro nu tjenliga till timmer och sågstockar, oaktadt deras läge i stenbundna skogsbackar. Omkring 1784 planterades en all af lärkträd vid Finnstugan i Hagaparken, af hvilka flera nu äro af 400 fots höjd och 50 tums omkrets. ehuru planterade på en för mycket fuktig jordmån. År 1804 planterades vid Listonhill, på Djurgården, några lärkträd, som nu äro 50 fot höga och hafva 34 tums omkrets vid roten, År 41823 planterades vid Djurhagen lärkträd, som nu äro 36 fot höga och hafva 21 tum omkrets vid roten. Det mest förvånande är lärkträdsplanteringen på Wisingsö. Den började med fröns utsåning derstädes år 4832, och de träd, som deraf uppvuxit, äro nu de fleste vid 10 års ålder, 20 fot höga och hafva 20 tums omkrets vid roten. De gifva redan goca frön, så att 19 tunnor kottar insamlades af dem år 1841, hvaraf erhöllos 30 I frön utklängde i solen. Samma år 1841 utplanterades 61,600 lärkträdplantor, uppdragna af frön, köpte från Hamburg; men sem fröhandlare derstädes begagna stark ugtssvärme, för att få kotterne möra, så förtorkas större delen af frön, så att få plantor uppkomma efter sådden af dylika frön. Lärkträdet vantrifves på sanka eller mycket fuktiga ställen, och släppa alla barren om vinntren, denna sistnämnda olägenhet är en förmån deruti, att jorjen förbättras genom barren, hvarföre äfven ekar, som blifvit planterade emellan lärkträdsraderna, visat mera kraft att växa, än de, som, planterade i lika jordmån i öfrigt, icke haft några lärkträd i sitt grannskap. Till Skåne hafva äfven betydande qvantiteter lärkträdsplantor de sednare åren blifvit införskrifne. Det bästa sättet att uppdraga lärkträd är att så frön tidigt om våren, eller sent om hösten, på upparbeted jord, !V, tum djupt, och beskugga sängarne, till dess plantorna uppkommit, och vattna fröen starkt, om jorden i ytan vill uttorka, samt något äfven till dess plantorna fått rotfåsta sig. Om de uppkommit för tätt, att kunna qvarstå i 30 år, så utflyttas de till 10 tums afstånd på andra sängar och, 3 år gamla, kunna de utsättas i skogen, hvarest de i högländ mark trifvas väl och äro så oömma vid omplanteringen, att sällan något utdör.