tillhörde W. Herschel, hvilken uppgifvit, solsystemet
rörelse fortgå mot en punkt på himmelen, som un
gefärligen motsvarar i i Herkules. Detta resultat
som sedan af astronomerna ömsom betridts och öm
som antagits, hade å nyo blifrit underkastadt el
fullständigare granskning sf Argelander, hvilken
med mera stränghet och med en af honom vunnel
större erfarenbets biträde, behandlat samma ämn:
och funnit solbanans nuvarande tangent-riktning
med sannolikt fel af endast 37 40, genomgå norr
hemisferen vid rektascension 257? 34! och deklina
tion 28 49, eller i grannskapet af nyssnämnide Her
kulesstjerna
cHr A. Relzius meddelade åtskilligt angående el
sjukdom i ögat på kabiljau (gadus morrhua), sam
angående spenarne hos rottor.
eFriherre Berzelius omtalade en korrektion afluf
tens dilatations-ccöfficient, sådan den i Kongl. Ve
tenskapsakademiens handlingar för 4837 blifvit gif
ven af Rudberg, nämligen 0,003647, hvilken blifvi
samtidigt gjord i Berlin af Hr Mugnus och i Pari
af Hr Regniault. hvilka båda angifva 0,003665. Fö
kolsyregasen hade Magnus funnit 0.0036908 oci
Regniault, 0,0036896. Mesgnus hade dessutom un
dersökt svafvelsyrlighetsgasens dilatationscoöfficien
och funnit den vara 0.003809, hvaraf således visa
sig, alt i de obeständiga gaserne dilatations-coöfM
cienten blir högre, ju mera man närmar sig deras
kondensationspunkt, som för kolsyran är omkring
100? under fryspunkten, men för svafvelsyrlighetsga
sen endast 18,
cHr af Ström afbandlade utförligt nyttan af lärk
trädet, samt anförde derom, bland annat, följande
Czar Petter I lätt anlägga stora planteringar aflärk
träd i guvernementet Archangel, hvilka lyckades så
väl, att man ännu i dag använder lärkträdet til
krigsskepps byggande i Arcbangel, men att tillgån-
gen nu likväl är i aftagande. Från England skref
i November 1839: cLärkträdet användes mycket vic
engelska flottans konstruktioner och betalas för de
närvarande med 2 för hvarje load (50 kubikfot
mer än Östersjö-fur. Det bästa är det adriatiska
som växer på alperna i Tyrolen och trakterne kring
Adriatiska hafvet, dernäst det polska och derefter
det skottska. Af detta sednaste slaget byggdes å1
1317 en fregatt, kallad the Athol, efter hertigen a!
Athol, på hvars jord trädet vuxit och som sjelf plan-
terat det. Denna fregatt har sedan den tiden nä-
stan oafbrutet varit i fart, först såsom krigsskepp
och sedermera såsom transportfartyg, hvartill de
ännu begagnas. Den är ännvu ganska god, och se:
kreteraren vid konstruktionskontoret sade mig, at!
den troligen ännu håller ut åtminstona 20 år, må
hända ännu längre. Ett kofferdiskepp, som för 30
år sedan byggdes af detta trädslag och oafbrutet va-
rit i fart, förklarade egaren här om dagen vara nä-
stan lika gdt, som då det blef byggdt.
I Preussen har regeringen för skogsförvaltningen
erhållit en berättelse om försöken öfver olika träd-
slags förmåga att motstå röta, hvilken uppgifver: att
bok, afvenbok, björk, al, asp, lönn, lind, grå-al,
svartpoppel, pyramid-poppel. hästkastanie, platan och
vide alldeles ruttnat efter 5 år; amerikanska silfyer-
lönnen, almen, berglönnen, amerikanska svarta björ-
ken, asken och oxeln efter 8 år, samt efter 10 år
ytan på eken, tallen silfvergranen och vanliga gra-
nen var af röta angripen, men deremot alldeles
oskadade oäkta acacian och lärkträdet.
I Sverge voro följande lärkträdsplanteringar kända:
Jonas Ahblströmer lät år 4789 plantera 800 stycken
lärkträd vid Koberg, i Westergöthland. Dessa äro
nu tjenliga till timmer och sågstockar, oaktadt deras
läge i stenbundna skogsbackar. Omkring 1784 plan-
terades en all af lärkträd vid Finnstugan i Haga-
parken, af hvilka flera nu äro af 400 fots höjd och
50 tums omkrets. ehuru planterade på en för mycket
fuktig jordmån. År 1804 planterades vid Listonhill, på
Djurgården, några lärkträd, som nu äro 50 fot höga
och hafva 34 tums omkrets vid roten, År 41823
planterades vid Djurhagen lärkträd, som nu äro 36
fot höga och hafva 21 tum omkrets vid roten. Det
mest förvånande är lärkträdsplanteringen på Wi-
singsö. Den började med fröns utsåning derstädes
år 4832, och de träd, som deraf uppvuxit, äro nu
de fleste vid 10 års ålder, 20 fot höga och hafva 20
tums omkrets vid roten. De gifva redan goca frön,
så att 19 tunnor kottar insamlades af dem år 1841,
hvaraf erhöllos 30 I frön utklängde i solen. Samma år
1841 utplanterades 61,600 lärkträdplantor, uppdragna
af frön, köpte från Hamburg; men sem fröhandlare
derstädes begagna stark ugtssvärme, för att få kot-
terne möra, så förtorkas större delen af frön, så att
få plantor uppkomma efter sådden af dylika frön.
Lärkträdet vantrifves på sanka eller mycket fuktiga
ställen, och släppa alla barren om vinntren, denna
sistnämnda olägenhet är en förmån deruti, att jor-
jen förbättras genom barren, hvarföre äfven ekar,
som blifvit planterade emellan lärkträdsraderna, vi-
sat mera kraft att växa, än de, som, planterade i
lika jordmån i öfrigt, icke haft några lärkträd i sitt
grannskap. Till Skåne hafva äfven betydande qvan-
titeter lärkträdsplantor de sednare åren blifvit inför-
skrifne. Det bästa sättet att uppdraga lärkträd är att så
frön tidigt om våren, eller sent om hösten, på upparbe-
ted jord, !V, tum djupt, och beskugga sängarne, till dess
plantorna uppkommit, och vattna fröen starkt, om jor-
den i ytan vill uttorka, samt något äfven till dess
plantorna fått rotfåsta sig. Om de uppkommit för
tätt, att kunna qvarstå i 30 år, så utflyttas de till
10 tums afstånd på andra sängar och, 3 år gamla,
kunna de utsättas i skogen, hvarest de i högländ
mark trifvas väl och äro så oömma vid omplante-
ringen, att sällan något utdör.