jag var barn, i jemförelse med hvad jag är sedan
jag uppnått mina mannaår.
— Den ryktbare Berangers lyra tyckes någon
tid hafva förstummats i hans landtliga fristad i Passy
nära Paris. Detta har gifvit Corsatre anledning att
uppmana honam att ieke förgäta sin kallelse. Sista
kupletten i denna uppmaning (enligt ett försök till
öfrersättning) lyder sålunda:
Gud sade: sjung! Sing blef din lefnadsbana,
O Böranger, beträd den än en gång!
Dig pligten, äran, fosterlandet mana:
Sjung, sångens svan, om än din svanesång!
Ny Cinacinnatus3, hörs ditt folk dig kalla!
Så lemna plogen då för högre värf!
Förtrycket hotar — upp! Låt sången skalla
Som fordom, fri och välljudsrik och djerft,
Skönt och enkelt svarar Beranger härpå i P70s2,
att han, såsom en man af mer än 60 år, ansåg sin
sångartid vara förbi och gladde sig nu åt de upp-
växande unga krafterne, hvarom, bland annat, prof-
vet i Corsaire vittnade. sOm likväl. tillägger han,
yngre skalders sånger icke skulle göra helt och
bållet samma lycka som fordom mina, så skulle så-
dant endast borisa, att tiden icke mer är gynnande
för visor. Då må man hålla sig sluten inom den
buslisa kretsen med några gamla vänner och be-
kymreda patrioter; der må do klaga för hvarandra
och trösta och uppmuntra hvsrandra i mulna stun-
der. Hvad mig angår, så sjunger jag numera blott
sällan och i enslighet.n
— Pi prinsens af Wales kristning:dag döptes
i Birmingham omkring 109 gossar, hvilka nästan
alla erhöllo antingen namnet Albert Esward eller
Edward Albert. — En a-b-c-bok för den lille prin-
sen är redan utkommen och framställer, från A till
Z, i bilder idel gamla konungar och drottningar.
— FARAN ATT HAFVA LADDADE SKJUTGEVÄR I
rum. En person, som hemkom från en jagt, ställde
sin laddade bössa, som var försedd med knallhatts-
lås, I ett rum, medan han ingick i matsalen, för att
äta middag; då han åter kom i rummet, hvari man
imedlertid eldat starkt, afbrann skottet af sig sjelft,
men sårade lyckligtvis ingen.