Hvad nu serskildt beträffar Freja, så är det
väl bekant, att det bladet under den be-
kante f. d. Utgifvarens ledning, d. v. s. nästan
under hela Riksdagen, möjligen utan att hufvud-
redaktören sjelf så noga märkte eller anade det,
hvilket vi till och med till hans heder vilje an-
taga, uti alla sina längr2 och resonerande, el-
ler egentligen ledande artiklar, var EN IFRIG
CHAMPION. EMOT ALLA DE VIGTIGASTE
VID RIKSDAGEN FÖREVARANDE REFOR-
MERNA, medan hufvudredaktören sjelf uti ru-
briken ett och annat hade ett litet hörn,
inomhvilket han i allmänna termer rörde sig
med sin utan tvifvel uppriktiga oppositions-
färg, sina välönskningar för Bondeståndet, sitt
berömliga nit emot öfverdrifna anslag m. m.
Vi säge uppriktigt, att det är med verklig glädje,
som vi sett, att denna dualism och motsägelse
emellan första och sista sidan i Freja, på den
sednare tiden, och sedan f. d. Uigifvarens in-
flytande och öfverstyrelse af tidningen upphörde,
högst betydligt förändrat sig; och att hela tid-
ningen nu mera mycket närmare, och i vissa
saker till och med helt och hållet, slutit sig till
de åsigter, som utgjort våra egna ifrån den stund
Aftonbladet först uppträdde. Det är isynnerhet
två saker, som i detta hänseende icke kunnat
undgå att hos Aftonbladet väcka en stor till-
fredsställelse; den ena det nit, den värma och
talang hvarmed en medarbetare i Freja under
loppet af sistlidet år försvarade den religiösa
forkningens frihet, och det andra, hoppet att
uti Freja få en verksam bundsförvandt för yr-
kande af representationsreformens antagande vid
nästa Riksdag. Vår öfvertygelse är nemligen
icke blott enskildt att den grund, hvarpå Kon-
stitutionsUtskottets hvilande förslag är bygdt,
eller de samfälda vwalens, i stället för det nu
varande stånds- eller fyrdelningssystemets, är den
enda hvarifrån någon verksam föryngring: och
förbättring af det rutna i vårt samhällsskick, någon
ny anda och kraft i det hela kan vinnas; vi
äre äfven förvissade, att denna öfvertygelse re-
dan är och alltmer skall blifva den stora plura-
litetens, och endast komma att räkna emot sig
dem, som ega en bestämd fördel af missbruken;
men ända till slutet af förlidet år har Aftonbla-
det likväl varit den enda af hufvudstadens tid-
ningar, som rent och klart och oförbehållsamt
uttalat sin tanka om nödvändigheten att foster-
landets vänner böra till denna punkt rikta alla
sina krafter och ansträngningar och att ett ja
eller nej i denna fråga bör blifva det hufvud-
sakliga igenkänningstecknet, hvarefter Svenska
Folket, man ur huse,, komma att mönstra de
sina, vid de härnäst inträffande riksdagsmanna-
valen.
Under sådana förhållanden bar det naturligt-
vis icke kunnat annat än på det högsta fägna
oss, att Freja efter riksdagens slut tyckes äfven
bafva bestämdt anslutit sig till kämparna för
representationsreformen. Af dessa anlednin-
gar bar också Aftonbladet, såsom hvar och en
af dess läsare nogsamt vet, alltsedan riksdagens
slut och ifrån den tid, då f. d. Utgifvaren skildes
ifrån Freja, icke allenast icke sökt eller begagnat
något sådant tillfälle, då en och annan utflykt
kunnat gifva anledning attroa sig på hennes be-
kostnad, utan äfven icke en gång låtsat se eller
känna, när Freja ej kunnat hålla sig från sin
gamla påflugenhet; väl vetande, att med den
ömtålighet som råder hos vederbörande i de:
bladet, skulle det skrikas i himmelshöjd, om vi
hade? nyttjat vedergällningsrätten. Blott en en-
da gång skedde undantag härifrån med en li-
ten erinran om conduiten,, när en skribent i
Freja, med en plumphet, som man knappt skulle
väntat från en politisk motståndare, och för hvil-
ken vi förmoda att skribenten sedan blifvit af
hufvudredaktören behörigen tilltufsad, anföll och
sökte utpeka ett fruntimmer såsom förmodad för-
fattarinna till några artiklar i Aftonbladet, oak-
tadt icke den minsta anledning eller tättighet
Lill ett sådant antagande förefanns, då artiklarne
cke buro någon signatur.
Imedlertid och oaktadt det sålunda af oss
skall anse; för en ingalunda liten förmån att
unna hoppas hädanefter få räkna Freja till
oundsförvandt i några afde åsigter, för hvilka vi
mest nitälska, samt fastän vi aldrig tviflat om,
itt sådant sku!le inträffa så snart hufvudredak-
ören blef obehindradt öfverlemnad åt sig sjelf
— ett erkännande hverigenom vi hoppas visa
vår loyåtet —; så torde det likväl ej kunna
örtänkas Aftonbladet om det icke precist skulle
vilja gå in på, att låta Freja, efter sin förån-
lring i det hänseendet, oförhindradt ställa sig
så, som om hon företrädesvis omfattade dessa
isigter, och deremot framkasta vinkar om nå-
son tvetydighet eller mindre uppriktighet deruti
å Aftonbladets sida.