ning medelst inräitandet af första kamrar, me-
delst införande af hög valcensus, medelst in-
skränkande af den naturliga pressfriheten, medelst
ängsligt vakande öfver eller utrotande af national-
och borgarmilisen, medelst misstänkande af ön-
skade sammansvärjningskomplotter; ja Zacharie
sjell skref en bok uaäber die demokratische Ten-
denz der heutigen europäischen Staatswirthschaftr,
i hvilken han hardt nära förklarar jern vägar och
ångbitar, såsom för staterna farliga. Men det
gick väl an att tillbakahålla här, dock icke för-
banna, dock icke förinta. Framför allt var ett
redande af begreppen nödigt, för att möta hvarje
fientligt påstormande. Den aflidne ädla von
Rotteck har nu solklart bevisat, huru den nuva-
rande demokratiska principen är rakt snörrätt
stridande mot den aristokratiska, men icke emot
den monarkiskt-kontitutionella, heldst den kon-
stitulionella principen ingalunda är någon annan,
än den demokratiska. Den sistnämnda är näm-
ligen icke likbetydande med folk- eller pöbel-
välde, utan endast en på iden om en fol-
keis gemensamma rätt hvilande riktning till ge-
mensamhet i utöfningen af denna rätt och bka
deltagande i den politiska, borgerliga och mensk-
liga rätten. Den är således vida mer beslägtad
med den konstitutionella monarkier, än med
den aristokratiska statsformen. Denna sednare
fordrar rättigheter framför andra, den förra jemn-
likhet. Den republikanska principen, hvilken
städse drager i fält mot monarkien, men hvilken
aristokratien lider, såsom i Amerika, behöfser
först förädling genom den demokratiska, lkasom
den monarkiska äfven behöfver förädling genom
densamma. Och sedermera beror det uppå de
serskilda fysiska inflytandena, på uppfostringens,
industriens och handelns ståndpunkt, hvilket folk
den republikanskt-demokratiska, och hvilket den
monarkiskt-demokratiska eller kenstitutionella re-
geringsformen bäst passar. Öfver Europa herr-
skar den sistnämnda och skall väl svårligen upp-
böra alt göra det, så framt icke furstarne sjelfva
genom despotiska mitt och steg söka sönder-
krossa den och tvinga folken att vända sin håg
till den första. Den demokratiska principen sträf-
var för öfrigt mer efter den sanna jemnlikhe-
tens väsende, än efter formen, och föredrager
en förnuftsenlig representation och den fria pres-
sen framför den absoluta demokratien; dervid
sätter den sig alldeles icke emot den naturliga
olikheten, med afseende på den förvärfvade rät-
ten, den vill blott icke erkänna någon medfödd.
Förståndiga furstar hafva städse sökt skydd hos
den demokratiska principen emot det farliga
aristokratiska förhäfvandet, och hade regenterna
ställt sig allt mer och mer i spetsen för den
förra, i stället för att med aristokratien draga i
fält emot deasamma, så skulle deras tbroner
hafva varit vida mer fast grundade och den nya
tiden skulle icke hafva sett så många preten-
denter. - Demokratien är den ursprungliga, öf-
verallt för handen varande. När de andra stats-
rsformerna upphöra, då intager den åter sin
frånträdda plats; således är den identisk med
den näturliga rätten, och redan fördenskull att
—I motsats till den demokratiska principen, eller
hela den i folkväldets anda. grundade sociala ord-
ningen, förstår .man med demokrati blotta stats-
formen eller personifikationen af den högsta stats-
makten, det egentliga folkväldet, eller utöfnin-
en af den högsta makten å folkets sida, hvilken
vestår i uppställandet och användandet af de,
för uppnåendet af gemensambetsmålet nödvän-
diga reglorna. Då härtill fordras en viss grad af
personlig sjelfständighet och en behörig utveck-
ling af själskraft,. men naturen sjelf härutinnan
dragit oöfverstigliga gränser, så kunde det aldrig
blifva fråga om ett alla stateborgarnes deltagande
i besörjandet af de offentliga angelägenbeterna,
utan blott en del af folket har att utöfva suve-
räniteten, Att bestämma denna del, är lagstift-
ningens hufvudproblem. Till utöfvande af den
politiska rätten äro alla folkets medlemmar per-
sonligen berättigade, detta är just det väsentli-
gaste i demokratien, och blott den personliga
förmågan den enda begränsningsmåttstocken. I
anseende till folkens olika fysiska och andliga
tillstånd, låta inga allmänna normer bäröfver
uppställa sig, efter hvilka de politiska vore att
bestämma. Så utesluter man icke ide nordarae-
rikanska Förenta Staterna dem, som personligen
stå i andras tjenst, från statsborgarrätten; ty vid
lättheten att få förtjenst bero derstädes dessa
icke i massa, såsom i Europa, af sina brödher-
ar; äfven har en viss grad af politisk bildning
temligen -likformigt utbredt sig öfver alla klas-
er. Men på andra ställen skulle uteslutandet af .
orivattjenare vara rådligt.
På hvad sätt skall nu den delen af folket, åt
vilken det offentliga statslifvets funktioner mi-
SAS