ning, måste en ny tilldanas. Erfarenheten vid den
förras begagnande hade visat dess olägenheter: tyngd
och ovighet både for hästar och folk, förstörande
för de förra, utmattande för de sednare, särdeles vid
af- och uppbröstningar, dessa, de vigtigaste ögon-
blick vid manövern. Förenämnde fel, jemte en stor
del andra. hafva vid den nya materielen blifvit af-
hulpne, på ett sätt, som vittnar om en icke vanlig
skarpsinnighet hos konstruktören, oaktadt exklama
tionerne af författaren i Handelstidningen om död-
födda snillefoster m. m. Då intet menskligt är
fullkomligt, då artilleri konstruktioner — erkännom
det — icke alltid äro en lätt sak, då författaren
sjelf förklarar, att vid artillerivapnets förbättrande
de största snillen ocn mest erfarne krigare oftast
fruktlöst ansträngt sina krafter, månne icke då det
rätta är, efter öfvervägande å ömse sidor af fördelar
och olägenheter, att välja det, som medförer de fle-
sta af de förra och det minsta antalet af de sedna-
re? — Detta är hvad som vid den nya konstruktio-
nen skett. — Den sexpundiga materielen konstrue-
rades först. Den unrderkastades ganska vidsträckta
prof medelst skjutning, marcher m. m., hvarunder
med undantag af några mindre, af erfarenheten på-
kallade förändringar, den befanns fullt ändamålsenlig.
Den 42 och 24 pundiga materielen konstruerades
sedermera, i närmaste likhet med den sexpundiga,
fastän med förstärkta dimensioner, och anställdes
icke obetydliga försök med densamma, ehuru ej till
den stora utsträckning som med den sistnämnde, på
det kostnaderne ej måtte blifva större än hvad som
ansågs erforderligt. Härunder visade sig denna ma-
teriel fullt ändamålsenlig. Men måhända låg i en
sådan hushållning med kostnaderne just en origtig-
bet, ty sedermera har verkeligen inträffat hvad för-
fattaren anförer, att en eller annan lavett vid skjut-
ning fåt skador, dels större, dels mindre. Detta rö-
rer likväl hufvudsakligast lavett-plankorne, hvilka äro
trä-delar, och då, huru en macbin än sammansät-
tes, dessa väl nio gånger utaf tio äro svagare och
bräckligare än beslagsdelar, så följer deraf, att när
ansträngningen blifver våldsam, dessa delar miste
först gifva vika. När dertill kommer, att trä icke
lika lätt undersökes som jern, och i brist af bättre
tillgångar, hvad som i förråd finnes måste användas,
helst nyanskaffadt virke fordrar en längre torkniugs-
tid, är lätt förklaradt ofvanberörde förhållande. I-
medlertid finnes ej allenast nytt virke redan i förråd
af starkare sort än vid de förre lavetterne, till er-
sättning af de plankor som böra blifva nya, och till
hvilka de gamla beslagen begagnas, utan tillverknin-
gen a? dessa plankor, som tillika fått förstärkta di
mensioner, är äfven påbörjad, sedan fullständiga försök
ådagalagt tillräckligheter. af dessa förändringar.
Författaren klagar öfver pjesernas otillbörligt låge
läge. Det är en stor fördel i stället för olägenhet,
ty derigenom vinnes ett ganska vigtigt ändamål:
Stabilitet vid hastig rörelse, särdeles då marken lu-
tar åt ena sidan eller rörelsen sker i oländig mark.
Vid de höga lavett-konstruktionerna äfventyras ofta
och inträffar stundom, att pjesen, vid den hastiga
rörelse-takten hvälfver omkull, slår sönder hjul och
lavett m. m. Den låga lavetten lemnar äfven bätt-
re tillfälte till betäckning — se der återigen fördelar
som betydligt öfverväga den oroväckande lågheten
hvars olägenhet är mera befarad än verklig. På
samma sätt med riktskrufvarne. När de som sig
bör, äro uppskrufvade, inträffar ej hvad författaren
fruktar.
Rekylen är ej haller så farlig. Lägg mera tyngd
i pjes och lavett, så minskas den, men då fordras
ännu mera ansträngning hos servisen för pjesens
framförande efter skottlossningen ), för af- och för
uppbröstningar, hvilka aldrig kunna ske nog hastigt.
samt hos hästarne, vid dragning på jemn äfvensom
uppåt lutande mark, och vid igenhållning utföre m. m
Författaren faller i största förundran vid jemförel-
se emellan de fransyske kanoner, som svenska ar:
tilleriet eröfrade på slagfältet vid Leipzig, och nu
varande svenska artilleriets leksaker (den nya ma-
terielen). Franska artilleriet har (hvilket författa-
ren måhända ej känner), sedermera konstruerat om
sin fältmateriel, hufvudsakligast efter den Engelska,
och författaren skulle säkerligen blifva mycket för-
undrad, om han finge se dessa leksaker bredvid de
så kallade svenska. Äfven nämnde artillerier hafva
följt tidens kraf: största taktiska rörlighet, och in
tet af dem, oaktadt flerfaldiga ansträngningar, har
ännu, på ett tillfredsställande sätt kunnat lösa de
svåra problemet: tistelns uppbärande utan mehn för
stånghästarne samt smidighet i alla rörelser, som ät
ibland det mest snillrika i den nya svenska kon:
struktionen, och skall, under ett blifvande fälttåg
säkerligen bevara ett stort antal hästar från förstö
ring, och bålla vapnet tjenstbart, då det annar:
måhända finge röna harmen att blifva efter.
Författaren yttrar: innan detta missfoster (vå
nya lavettage), med eerhörda kostnader, sågo dagen
voro redan 40 å 50,000 Rdr bortkastade på de o
rimliga försöken att antända skottet medelst slag
dels sittande på lavetter, dels stående tätt bredvid)
Men hvarifrån tager författaren denna riktigt orim-
liga uppgift? Slagkrutsförsöken hafva icke, så vid
det kan utletas, föranledt annan kostnad, än försöks
pjesernes förseende med slagkrutstappar och ham
mare, samt en mindre inrättning på lavetten för der
sittande påtändaren, äfvensom ammunition in natura
hvilken till största delen blifvit använd äfven fö
) Man rörer sig heldre med en lätt last ett par al
nar längre väg, om så inycket uti närvarande fal
skulle komma i fråga, än med en tyngre på el
kortare väg. Åtminstone är det förra icke be