titionerna sålunda erhållna betygen, hvarvid en viss
nummer fordras såsom vilkor för elevens qvarstan-
nande vid läroverket.
Då. eleverna vid läroverket äro löntagare, andra
skäl att förtiga, såsom öfverflödiga, är det temmeii-
gen gifvet, att kontroller öfver huru de använda sin
tid böra finnas, äfvensom att kontrollerna, då de fin-
nas, böra vara stränga. Kan återbelysaren således
neka, att de nämnda förändringarne äro förbättrin-
gar, eller att de gå i samma riktning, och således
icke innebära några inkonseqvenser? Kan han ne-
ka, att de, jemte det att de göra kontrollerna strän-
gare, just afse skydd för eleverna mot godtycke? —
Men han menar förmodligen: Hvarföre antog man
ej genast det nu gällande systemet? Derföre att
kontrollernas skärpning gått hand i hand med, eller
rättare, inneburit fordringarnas, och fordringarne
icke förnuftsenligt kunnat stegras hastigare, än iden
mån förmåga att dem uppfylla å andra sidan utveck-
lats. Ett motsatt handlingssätt, eller lättsinnigt ste-
grande af fordringarne, utan stöd af erfarenhet och
tidsförhållanden, skulle just medfört hvad återbely-
saren nu orättvist öfverklagat, nemligen inkonse-
qvenser, emedan man då utan tvifvel, sedan lättsin-
net skördat sina offer, nödgats återgå till det gamla,
och börja serien ånyo.
Hvad det beträffar, att förändringarne följt för tät!
på hvarandra, få vi upplysa — icke återbelysaren,
ty ban vet det ganska väl förut, utan allmänheten —
att ingen af någon betydenhet någonsin företages,
under pågående lärokurs, utan alltid vid kursens
början, då alla eleverna äro nykomna. Då således
samma system, i läroverkets stadgar faststäldt, oför-
ändradt tillämpas på samma elever, ifrån kursens
början till dess slut, och gränsen emellan elevernas
skyldigheter och rättigheter likaledes är i sladgarne
ganska skarpt uppdragen, så torde det vara orätt
att säga, att fortgången sker i en mångårig obe-
stämdheto.
Det har oss veterligen aldrig varit eleverna med-
gifvet att bo i staden, med undantag af examens-
tiderna, och allt intill början af närvarande kurs,
hafva de haft rättighet att besöka staden alla efter-
middagar, äfvens-m de på förmiddagarne kunnat få
permission att göra det. Under närvarande kurs
kan icke sådan permission erbållas, så framt icke
anledningarna äro särdeles vigtiga, och, oberäknad
helgedagarne, få eleverne högst tvenne eftermidd2ga:
i veckan besöka staden, men behöfva likväl icke
såsom återbelysaren uppgifver, dertill begära per-
mission, utan anmäla sig blott hos Jourhafvande
Repetitören. — Öfverensstämmer icke äfven denns
förändring med de allmänna grundsatserna vid läro:
verket?
Återbelysaren fortfar: Eleverne mötas vid sir
ankomst af ett för hvarje gång nytt reglemente; in.
nehållande helt olika och alltid förut okända bestäm
melser och kontroller — — —. Han har orätt då
han säger helt olika, ty om man granskar de sär
skilda reglementerna, finner man genast, att deinne
hålla en utveckling af samma system, men olikas
och okända; det är sant, men allt nytt är olik!
det gamla och okändt innan det tillkom.
Det obestämda och ofta ändradev (hvilket han
förut tillvitat Marieberg) medförer godtycke och
slapphet både hos styrande och styrda, benägenhe-
ten och bruket hos båda att afvika äfven från be-
stämda stadganden. — — — Ingenting är också så
omilitiriskt, som ett godtyckligttolkande af egna nys:
utfärdade föreskrifter.o
Rättmätigheten att påsätta Mariebergs läroverk den-
na stämpel söker författaren icke på minsta sätt at!
leda i bevis, ty hvad han i det följande säger rö-
rande inträdesexamen (hvartill vi återkomma) rörer
ett enstaka factum, och kan derföre icke ens afse,
att bestämma läroverkets karaktär. Anklagelserna
blifva således smädelser, dem vi förbigå.
Återbelysaren klagar öfver att läroverkets stadgar
icke äro nog omständliga. Vi tro icke att det är
något fel, att de äro korta, blott de äro bestämda
och tydliga, och till och med de citerade utdragen
innehålla ej något obestämdt eller otydligt.
Den följande tredubbla frågan, af hufvudsakligt
innehåll: Är den undervisnirg som nu meddelas
vid Marieberg fullständig förihvarje vapen! särskildt?
besvara vi med afseende på armeens officerare, med,
nej! men orsaken dertill har återbelysaren sjelf upp-
gifvit, nemligen bristande tillgångar. Månne det
likväl icke är rättare, att under sådana förhållanden,
i första rummet afse Artilleri- och Ingeniör-office-
rarnes undervisning, och i det andra officerarnes af
de öfriga vapnen, såsom nu sker, än att fullkomna
dessa sednares på bekostnad af de förras?
Af läroverkets styrelse kan återbelysaren, om ham
så behagar, få del af programmerna öfver så väl de
allmänna som de större kurserna, i de särskildta äm-
nena, hvaraf, jemte läroverkets stadgar, han kiart
kan se phvad som tillhörer den för alla gemensam-
ma kursen, och de för hvarje vapen särskilta, och
förmodligen ännu klarare bedömma, huruvida de pvä-
ro riktigt lämpade efter dessa- vapens behof., —
Hans tvifvel öfver vår uppgift: att utländske förfat-
tare anlitas vid undervisningen, få vi söka häfva
dermed, att i större kursen af Veterinär läses Hoch-
stätter, som är en tysk författare, i större kursen af
befästningskonsten Zastrau, som likaledes är tysk,
samt i större kursen af kemi, vissa stycken af Ber-
zelii fransska upplaga, hvarom allt återbelysaren kan
öfvertyga sig af ofvannämnde programmer. Dessutom
lästes både i större och allmänna kursen Bourdons
eqvations-teori, på originalspråket (franska), alltintill
början af närvarande lärokurs, då nämnde lärobok,
genom läroverkets försorg, hunnit blifva öfversatt,
hvarjemte samma författares. icke öfversätta. Amna-
oo mmmm———LLL RR —re—FE—E——————L--