ursprungligen metriska formen, verkligen til sina undantag, och herr Janzon hade bort besinna detta, innan han så obetingadt antog den såsom ett axiom för alla möjliga fall. Hufvudsumman af allt detta är att herr Jan 2900 måhända skall få sig ett egenhändigt kom plimentsbref från celeberrimus Böckh, och at! han, såsem en vir doctissimus skall bli invald till ledamot af ett dussin tyska lärda samfund kanske till och med bugnas med ea doktorshatt från Göttingen eller Gotha, men att han i sjelfva verket uppoffrat på en chimere de bästa och kraftigaste åren af ett lif, som kunnat, med dej hufvud och den arbetsförmåga, ifrågavarande arbete förråder, användas på hundra vida tack: sammare och ärdamålsenligare bokliga företag Det är en vacker förmåga, som gått förlorad föl vetenskapen och litteraturen; för öfrigt viss! icke den första som sålunda blifvit bragt på af vägar genom det gamla falska universitetsbe greppet om lärdemens bestämmelse, och hvar: misstag man just derför snarare måste beklag: än fördönma. Det vore imedlertid väl, om et ord i sinom tid ännu kunde leda derhän, at den mångkunnige mannen åtminstone afstod från den återstående bearbetningen efter samm: plan af Pindaros öfriga qvarlåtenskap. Han hai redan gjort nog för att åt sin ofantliga erudi tion eröfra beundran; hvarför skulle han der sill söka ett ytterlizare medlidande öfver hu illa en sådan eudition kan användas? 0. O.