LITTERATUR. aPindaros segersångern, reviderad text och! metrisk öfversättning, af J. P. Janzon; första! delen: Olympia, med inledning och anteckningar; Lund 1844. I En af de kuriöseste företeelser, som vår lärda litteratur kanske någonsin egt att uppvisal Utgiende från den g:undsatsen, att ett metriskt och i formellt hänseende konsimessigt ori-i ginal aldrig rätteligen kan öfversättas annorlknda än metriskt och så Roga som möjligt efter. dess egna konstformera, har Hr Janzon företagit sig utarbe:andet af en sådan i metriskt afseende fullkomligt noggrann och punktlig öfverflyttning på vårt språk af en poet, som, redan till innehåll för oss svårfattligare än de flesta andra antika författare, derjemte just i fråga om formen alltid varit betraktad såsom en gåta, en; vidunderlighet, en exception, på hvilken intet af vanliga metriska systemer varit användbart. De grunder, Hr J. härvid följt, har han utförligt motiverat dels uti en på latia författad tillegnan till den bekanta tyska hellenisten Böckhb, dels i en svensk inledning på 469 oktavsidor. Refereaten, som icke endast genombläddrat, utan verkligen genomläst denna inledning, erkänner att han sällan eller aldrig funnit på ett s:ille sammanträngdt ett större förråd af mångsidig lärdom och af skolastisk spetsfundighet, en mera förvånande blandning af snillrika ideer, vackra observationer och de sällsammaste bisarrerier. Hr J. synes i och för sina förstudier till detta verk ha sett sig om icke blott i all verldens linguistik, utan nästan litet i allt, från och med tenkonstens teori, till anthropologi, fysik och den Hegelska filosofien, och han bevisar en verkligen mer än ytlig konnäsans i alla dessa serskildta ämnen. Ait skrifva en genomförd kritik öfver ett arbete af så di prata beståndsdelar och af en så i detalj gående tendens, skulle fordra lika lång tid som att göra arbetet om, — och Hr Janzon, som lärer vara en, hittills föga eller intet känd, enskild lärd elter hvad man kallar vxzammal studeni vid universitetet i Lund, säges härpå ha uteslutande anrvändt ett par tiotal af år; — referenten erkänner dessutom otvunget, atthan för sin deli flera speciella fall saknar tillräcklig spparatus, för att inlåta sig i ett dylikt kritiskt nagelfarande med boken, men ban tror sig icke dess mindre ega fullkomlig anledning att uttala öfver densamma ett totalomdöme, som gäller alla arbeten af denna art, att den nemligen är ett storverk i fråga om lärdom, men i sjelfva verket likväl endast ett lekverk i fråga om verklig nytta och allmänt resultat. Det är ett omööme, som mi? synas hårdt, men som måste utsägas, emedan det är sannt. Man Llänner ganska väl att de! har varit en lång tid, då lärdomen i och för sig ansågs för någonting stort och förträffligt, utan allt afseende på hvad den möjligen kunde uträtta och gifva i afkastning; men vi äro lyckligtvis förbi denna skolastikens och den döda kammar-eruditionens tidehvarf, och vi uppväge vetenskapen och studierna efter hvad värde och inflytande de ega för det allmänna lifvet och den allmänna bildningen. Det finnes visserligen ännu en hel hop lärda, som känna sig serdeles besvärade af detta allmänhetens nymodiga sätt att se sakerna, och som aldrig skola förlåta oss, att vi icke ännu dyrka till exempel! konsten at: skrifva latin, såsom ett non plus ultra af lärda förtjenster; men saken kan icke mera bjelpas. opinionen har en gång för alla lärt sig att ialla mål af ifrågavarande beskaffenhet spörja efter meningen med allt detta arbete, efter dess frukter, dess allmännyttighet, dess betydelse icke blott för tre eller fyra professerer, utan för hel2 den mera bildade massan. Använder man deita