ER ER Faa ann VE SAS
romanlitteraturen? Nå ja, detta var nu icke en
episod utan en öfvergångsperiod.
Det var längesedan Charles Nodier gjorde
den anmärkningen, att jordens jemnvigt hotas af
de öfverhandtagande tryckta pappersluntorna,
Hvad menade han väl härmed annat, än roma-
nerne, och ho vet om han icke till och med,
när han nedskref denna anmärkning, hade ögo-
nen fästade just på detta lilla land, hvarest öf-
verproduktionen af romanväsendet snart nog kun-
de föranleda ett Himalaja, som i anseende till
sin storlek möjligen kunde menligt inverka på
jordklotets balancement. Men vi lemna alla hy-
potheser åt de lärde och hålla oss till blotta
facta. Man har här t. ex, börjat skrifva stora
digra teckningar ur hvardagslifvet. Ett snille
skall dertill gifvit första ideen, men en viss
kritikus har någonstädes sagt: oatt imitera B.
är icke att skrifva så som B. skrifvit Denna
genre har imedlertid nästan uppsväljt all annan.
Det är också helt naturligt; ty allt som smaken
för det hemvälda och tarfliga tilltager, ökas
ock produktionen deraf i samma mån, när snart
sagdt hvar gumma kan sitta hemma och spinna
ifventyr på långrock, och sedan få sina härfv
betalta, så kan ingen undra på att en förfärlig
mängd dylik spånad produeeras; men om sma-
ken för det andligt tarfliga ville föra derhän, att
man äfven för kroppen kunde förmå sig att
nyttja dessa trefliga, smårutiga, röda och bl
tengarnstyger, som -fordom voro så mycket i
gen, och hvilka de omtalta romanerna ganska
mycket likna, så hade de (romanerna) ändå gjort
någon nytta i verlden. Nu ser jag icke hvartill
le egentligen tjena.