ER ER Faa ann VE SAS romanlitteraturen? Nå ja, detta var nu icke en episod utan en öfvergångsperiod. Det var längesedan Charles Nodier gjorde den anmärkningen, att jordens jemnvigt hotas af de öfverhandtagande tryckta pappersluntorna, Hvad menade han väl härmed annat, än romanerne, och ho vet om han icke till och med, när han nedskref denna anmärkning, hade ögonen fästade just på detta lilla land, hvarest öfverproduktionen af romanväsendet snart nog kunde föranleda ett Himalaja, som i anseende till sin storlek möjligen kunde menligt inverka på jordklotets balancement. Men vi lemna alla hypotheser åt de lärde och hålla oss till blotta facta. Man har här t. ex, börjat skrifva stora digra teckningar ur hvardagslifvet. Ett snille skall dertill gifvit första ideen, men en viss kritikus har någonstädes sagt: oatt imitera B. är icke att skrifva så som B. skrifvit Denna genre har imedlertid nästan uppsväljt all annan. Det är också helt naturligt; ty allt som smaken för det hemvälda och tarfliga tilltager, ökas ock produktionen deraf i samma mån, när snart sagdt hvar gumma kan sitta hemma och spinna ifventyr på långrock, och sedan få sina härfv betalta, så kan ingen undra på att en förfärlig mängd dylik spånad produeeras; men om smaken för det andligt tarfliga ville föra derhän, att man äfven för kroppen kunde förmå sig att nyttja dessa trefliga, smårutiga, röda och bl tengarnstyger, som -fordom voro så mycket i gen, och hvilka de omtalta romanerna ganska mycket likna, så hade de (romanerna) ändå gjort någon nytta i verlden. Nu ser jag icke hvartill le egentligen tjena.