rämna härvid först behaget af en stående arti-c
kel öfver litteratur och theater, redigerad af de!
tdertons, hvilka såsom tidningens ursprung-i:
iga ägare hafva ett direkt intresse att upprätt-
nålla densamma, och som blott behöfde tega en
artikel hvardera för hvar tredje vecka på lefve-
ans, för att hafva någonting att bjuda på. Äf-
ven härutinnan önskar publiken att ej lemnas
. okunnighet, och sådana artiklar kunna väl ejli
vara under det efficiella bladets värdighet, mer
in utdrag af absolutistiska reflexioner ur andra j:
länders absolutistiska blad; hvarföre det alltid var
ett fel att lemna det fältet helt och hil:et obe-
gagnadt. Men vigtigare är, att den, genom sin
nära konnexion med Regeringen, borde kunna,
erhålla korrespondensartiklar från alla våra mi-
nistrar eller legationssekreterare, af hvilka de
flesta under fredstid, året om, hafva ingenting
annat att göra för sina goda aflöningar, än att
skrifva hem till kabinettet en gång i veckan.
Avarföre kunde de då icke få en vink om ati
skrifva äfven ett och annat till meddelande i
Statstidningen? Och huru många artiga saker
kunde man icke derigenom få höra om andra
länders institutioner, hvilka de utan tvifvel hafva
på sina fem fingrar, eller itminstone om baler
och andra förnöjelser vid hofven och bland la
haute volee i London, Paris, Wien, Berlin, Pe-
tersburg och Köpenhamn? Vi kunne försäkra
att sådant skulle med god aptit emotagas i vårt
lilla höra af Europa.
Detta är alldeles icke något skämt. Få, eller
inga personer bland vår tjenstemannakorps hafva:
det afundsvärda tillfälle som våra unga kabi-
nettssekreterare och diplomat-telningar, att stu-
dera andra länders lagar, inrättningar, hushåll- !
ning och seder. De hafva nu för tiden intet:
annat att göra, och meningen måtte väl ej heller
kunna vara, att de sköla bara roa sig samt ut-
skrifva pass och visa artigheter åt resande lands-
män, som visserligen är en god sak för sig. Det
bör intressera Regeringen sjelf att se, huru de!
göra sin tid fruktbärande; och en ganska lämplig
kontroll derå vore, att gifva dem ett visst pen.
sum i korrespondensartiklar för Statstidningen.
Det skulle mycket bidraga till S:enska kronans
värdighet och anseende hos andra makter, att
på sådant sätt se dess rcepresentanters snillen
framträda på en gemensam parnass. Det vore
ock till och med så mycket nödvändigare, som
man vet, att de flesta andra länders diplomater
utmärkt sig för någon litterär verksamhet, såsom
en Salvandy, en Henry Bulwer, med flere, un-
der det hvarken knäpp eller kry höres från
våra. Men nog om den saken.
En annan minskning i inkomst för Stats-
tidmngen härleder sig från dess vanvård af an-
nonsdepartemen!e, som likväl icke bordt för-
summas; vi mena härmed icke de legala, utan
de frivilliga annorserna. För en tidning som
alltid skall kunna påräkna minst omkring 1500
läsare hade det icke bordt vara svårt, att med
någoa omtanka bibehålla och öka dessa annon-
ser; men i stället har detta nu blifvit så skött,
att ingen bryr sig om att söka så besköffade
annonser i det bladet, hvarföre de ock nästan
försvunnit derifrån. Öfver denna punkt torde
vi likväl icke behöfva utbreda oss vidlyftigare,
då det icke är vi, utan Hr Kanslirådet Wall-
mark, som öfvertagit Statstidningen, cch det i
alla fall torde blifva svårare att nu återvinna en
förlorad terräng på det hållet, sedan publiken
hunnit ö:vertyga sig om, att en annons ien tid-
ning som cirkulerar i mer än 3000 exemplar är
fördelaktigare, än j em annan med icke en tred-
jeder så stor upp! aga. s
Slut!igen fägaar det oss, att efter så mycken
ohkbet i meningar: med Hr Kanslirådet kunna
instämma med honom åtminstone i den förhopp-
visgen, att Den person, som han betecknat med
nyssnäninde ord Den med kursif stil, skall un-
derhålla Statstidningen på egen bekostnad, eburu
det ej ser så ut på sista anordningen från Stats-
kontoret; och det lilla humör mot Ständerna,
som härvid frambryter hos Hr W., må derföre
gerna efterskänkas. Men vi tunne, såsom förut
är sagdt, icke räkna uppfyllandet af ett sidant
hopp för något ädelmöd, utan endast för rätt
och billighet; ty om det är obestridigt bevisadt
att en officiell tidning med privilegium på de
legala annonserna bordt med ordentlig. hushåll-
ning och någor:unda förvaltningsförstånd väl bä-
ra sig, så lärer det i ingen händelse blifva an-
nat än olagligt, att mot Ständernas önskan ka
sta en underhå lsskyldighet deraf på statskassan
derföre att det kan falla den ene eller andre in
att vilja uppgöra en plan för tidningens verk-
sambet i annan eller större skala, som sedan
genom oskicklighet i handhafvandet helt och
hållet misslyckas. Man kan visst säga, att det
i dessa, som i mårga andra fall, hör till en för-
vånande otur, att icke finna tjenlige perso-
ner till utförardet; men det kan atdrig blifva
det allmännas skyldighet att plikta för en sådan
otur.
SEE ANOS Ae SERA
—NR—
j
— Vårens ankomst bebådas redan, om gamla