rämna härvid först behaget af en stående arti-c kel öfver litteratur och theater, redigerad af de! tdertons, hvilka såsom tidningens ursprung-i: iga ägare hafva ett direkt intresse att upprättnålla densamma, och som blott behöfde tega en artikel hvardera för hvar tredje vecka på lefveans, för att hafva någonting att bjuda på. Äfven härutinnan önskar publiken att ej lemnas . okunnighet, och sådana artiklar kunna väl ejli vara under det efficiella bladets värdighet, mer in utdrag af absolutistiska reflexioner ur andra j: länders absolutistiska blad; hvarföre det alltid var ett fel att lemna det fältet helt och hil:et obegagnadt. Men vigtigare är, att den, genom sin nära konnexion med Regeringen, borde kunna, erhålla korrespondensartiklar från alla våra ministrar eller legationssekreterare, af hvilka de flesta under fredstid, året om, hafva ingenting annat att göra för sina goda aflöningar, än att skrifva hem till kabinettet en gång i veckan. Avarföre kunde de då icke få en vink om ati skrifva äfven ett och annat till meddelande i Statstidningen? Och huru många artiga saker kunde man icke derigenom få höra om andra länders institutioner, hvilka de utan tvifvel hafva på sina fem fingrar, eller itminstone om baler och andra förnöjelser vid hofven och bland la haute volee i London, Paris, Wien, Berlin, Petersburg och Köpenhamn? Vi kunne försäkra att sådant skulle med god aptit emotagas i vårt lilla höra af Europa. Detta är alldeles icke något skämt. Få, eller inga personer bland vår tjenstemannakorps hafva: det afundsvärda tillfälle som våra unga kabinettssekreterare och diplomat-telningar, att studera andra länders lagar, inrättningar, hushåll! ning och seder. De hafva nu för tiden intet: annat att göra, och meningen måtte väl ej heller kunna vara, att de sköla bara roa sig samt utskrifva pass och visa artigheter åt resande landsmän, som visserligen är en god sak för sig. Det bör intressera Regeringen sjelf att se, huru de! göra sin tid fruktbärande; och en ganska lämplig kontroll derå vore, att gifva dem ett visst pen. sum i korrespondensartiklar för Statstidningen. Det skulle mycket bidraga till S:enska kronans värdighet och anseende hos andra makter, att på sådant sätt se dess rcepresentanters snillen framträda på en gemensam parnass. Det vore ock till och med så mycket nödvändigare, som man vet, att de flesta andra länders diplomater utmärkt sig för någon litterär verksamhet, såsom en Salvandy, en Henry Bulwer, med flere, under det hvarken knäpp eller kry höres från våra. Men nog om den saken. En annan minskning i inkomst för Statstidmngen härleder sig från dess vanvård af annonsdepartemen!e, som likväl icke bordt försummas; vi mena härmed icke de legala, utan de frivilliga annorserna. För en tidning som alltid skall kunna påräkna minst omkring 1500 läsare hade det icke bordt vara svårt, att med någoa omtanka bibehålla och öka dessa annonser; men i stället har detta nu blifvit så skött, att ingen bryr sig om att söka så besköffade annonser i det bladet, hvarföre de ock nästan försvunnit derifrån. Öfver denna punkt torde vi likväl icke behöfva utbreda oss vidlyftigare, då det icke är vi, utan Hr Kanslirådet Wallmark, som öfvertagit Statstidningen, cch det i alla fall torde blifva svårare att nu återvinna en förlorad terräng på det hållet, sedan publiken hunnit ö:vertyga sig om, att en annons ien tidning som cirkulerar i mer än 3000 exemplar är fördelaktigare, än j em annan med icke en tredjeder så stor upp! aga. s Slut!igen fägaar det oss, att efter så mycken ohkbet i meningar: med Hr Kanslirådet kunna instämma med honom åtminstone i den förhoppvisgen, att Den person, som han betecknat med nyssnäninde ord Den med kursif stil, skall underhålla Statstidningen på egen bekostnad, eburu det ej ser så ut på sista anordningen från Statskontoret; och det lilla humör mot Ständerna, som härvid frambryter hos Hr W., må derföre gerna efterskänkas. Men vi tunne, såsom förut är sagdt, icke räkna uppfyllandet af ett sidant hopp för något ädelmöd, utan endast för rätt och billighet; ty om det är obestridigt bevisadt att en officiell tidning med privilegium på de legala annonserna bordt med ordentlig. hushållning och någor:unda förvaltningsförstånd väl bära sig, så lärer det i ingen händelse blifva annat än olagligt, att mot Ständernas önskan ka sta en underhå lsskyldighet deraf på statskassan derföre att det kan falla den ene eller andre in att vilja uppgöra en plan för tidningens verksambet i annan eller större skala, som sedan genom oskicklighet i handhafvandet helt och hållet misslyckas. Man kan visst säga, att det i dessa, som i mårga andra fall, hör till en förvånande otur, att icke finna tjenlige personer till utförardet; men det kan atdrig blifva det allmännas skyldighet att plikta för en sådan otur. SEE ANOS Ae SERA —NR— j — Vårens ankomst bebådas redan, om gamla