trodde icke, att den stod att söka hemma i hans
fädernesland. Med Lara är det annorlunda:
hon flyttar ju inte långt härifrån; alla somrar
tillbringar patronen här på Herrestad, så vi kun-
na få råka henne ibland. Du skall bereda hen-
ne på denna förändring i hennes öde.n
Alf teg. Han tyckte just icke serdeles om
detta uppdrag, lika litet som om anordningen i
det hela; men som han var van att aldrig mot-
säga sin far, tillät han sig icke heller nu några
anmärkningar vidare.
Följande dagen, då Alf och Lara tillsammans
gingo på sjöstranden, underrättade Alf henne
om Eriks beslut, Lara fästade sina tindrande
ögon på Alf och frågade tillbaka:
Är Erik då ledsen på mig, efter han vill
skicka mig ifrån sig?
Nej, men han tror att det vore nyttigt för
dig. Du kom då att få mycket roligare och
bättre än här
Men jag vill icke till Herrestad, Alfi,
Du måste. Betänk att far gifvit patron sitt löfte.s
Lara teg harmsen; men det trotsiga uttrycket
smälte snart bort och tårar svällde i ögonen.
Kom ihåg, söta Laran, sade Alf, att du skall
skaffa mig in på institutet, der jag får min fot
frisk och färdig som andra gossar!
Det är sannt! ropade Lara och log tvärt i-
genom tårarna. Bet är sannt — jag vill visst
komma till Herrestad. O! hvad det var lyck-
ligtI och hon sammanknäppte händerna och
såg glad mot den-leende morgonhirlen, vän-
de sig derefter till Alf ock sade med tillförsigt:
Din fot skall bli frisk och färdig, så att du
kan-springa och leka som andra gossar — Var
säker på det, Altl,
Alf vände sig bort då Lara smekande tog hans
hand mellan sina. :
Lara kom till Herrestad.