verken, d. v. s. expeditioner och kollegier, hor
samla hvad som funnes af behof att deritra
kommunicera allmänheten. En sådan färdight
öfverskrider ej en Kämnersrättenotaries eller e
kopists höfva, och träffas numera öfverallt. Ma
bör ock erinra sig, att en tjensteman af lägst
graden, hvars befattning med en sådan med
hjelpares kan ungefärligen jemföras, ej har ilö
mer än 400 R:dr och likväl saknas aldrig sö
kande i parti till dessa tjenster. Dessutom fi
ju gratis verkens årliga arbetsförteckningar
m., af hvilka nu några meddelats, andra icke
samt alla egentligen officiella notiser; på si
höjd erfordra de renskrifningskostnad. För den
na vi!je vi antaga 200 R:dr Banko, summa 70(
Faktorns aflöning likasom korrekturläsningen må
ste vara inräknad i den materiella afdelninge
eller tidningens tryckningskostnad. Hvad son
härefter återstår blir då att tillgå för det utri
kes departementet och hufvudredaktörens besvär
Antag nu dennes lön lika med ett Hofrätts
råds eller 4,800 Banko, som är en ganska go
aflöning för en sådan post, der ingen embetsman
naanrsvarighet, inga ledande artiklar, inga beni
ga frågors utredande, således ingen svår tanke
ansträvgning eller egentligt nötande på själs
krafteraa erfordras, så måtte väl meningen änd:
vara, att denne hufvudredaktör för nämnde af
löning skall sjelf något deltaga ikarbetet. Mer
hvaraf består då detta arbete? I att öfverse de
nyheter, som melhjelparen lemnar från embets-
verken, samt besörja de utländska nyheterna. De
sednare äro vanligtvis ej sammandragna, utar
ordagrannt öfversatta ur serskilda stycken af Ty-
ska oc3a Franska tidningar. Alltid under betrak:
tande deraf, att, såsom vi nyss nämnde, en Stats:
tidning kan hafva valet mellan många skicklig
unga män till sin disposition, är det obestrid
ligt, att sådana öfversättningar ur utländska tid:
ningar, sedan de af hufvudredaktören blifvit ut:
prickade, kunna erhållas för 4 eller högst 4 R:di
16 sk. Banko spalten, som är mer än vanlig!
öfversättarearfvode; och då hufvudredaktören sjel
bör kunna medhinna minst till två spalter om
dagen, samt medeltalet af hvad tidningen inne-
båller af utländskt, ej är mer än tre spalter, si
uppstår en tillökning af Z00 R:dr Banko. Såle
des blefve budgeten efter denna beräkning för
den inhemska afdelningen 700 R:dr; för hufvud-
redaktörens arfvode och utrikes-nybeternas re:
daktion 9,200 R:dr; tillsammans 2900 Riks-
daler, Härutöfver vilje vi ännu beräkna 200
R:dr för tillfälliga utgifter, summa 3,100 R:dr.
hvaraf det visar sig, att med en verkligt förnuf-
tig hushållning icke mindre än 3,200 Rdr Bio
årligen hade kunnat besparas, eller lika mycket,
som den nu iråkade skulden.
Moan skall härvid kanske invända, att kostna-
den för de utländska nyheterna är alltför knapp!
tillskuren; men dertill få vi svara, att, om ej
minnet ailtför mycket sviker oss, gick, enligt
tiliförlitliga uppgifter, hela redaktions-kostnaden
för Post- och Inrikes tidningar ej till mer än
1,600 Rdr Bro, hvaraf 600 Rdr bestods för de
utländska nyheterna; och hvar och en medgif-
ver säkert, att Statstidningen, med undantag af
bättre papper, stilar och tryck, hvari den rätt-
visligen bör sättas främst bland alla tidningarna,
icke är en bit bättre än sin föregångare; äfven-
som att vi här icke alls upptagit hvad som, på
sätt för några dagar sedan nämndes, hade kun-
nat besparas i formatets storlek och följaktligen
i den materiella utgiften, i händelse man velat
inskränka sig till det nödvändiga och egentliga,
men likväl tillräckliga, för ett offcielt blad, och
hvarigenom åtminstone en ytterligare minskning
af 5,000 Rdr om året hade kunnat äga rum.
Man må således taga saken huru som helst,
från jemförelsen med andra tidningar eller från
en billig beräkning af det nödvändiga i kostna-
den, så blir det obestridligt att misshushållning
och vanvård äfven i den ekonomiska inrättnin-
gen ägt rum.
Men hvad skole vi då säga, när det blir frå-
ga om den intellektuella och litterära delen, den
uti hvilken tidningens egentliga lif, dess politi-
tiska och moraliska halt och ståndpunkt samt!
redaktionens och systemets takt och beräknings-
förmiga skulle uppträda i handling? Vi hafva
uti det föregående alls icke tagit något sådant i
beräkning; vi hafve endast betraktat Statstidnin-
gen såsom ett vehikel för officiella meddelanden
och en referent af de vigtigaste tilldragelser i
främmande länder. Men det var Regeringen
sjelf eller, om icke Regeringen, åtminstone någon
inom densamma, kanske grefve Lagerbjelke, kan-