en skyldighet att höra, huruvida Kapten Oxebufvud kan hafva något att anföra till sitt försvar emot hvad här ofvan och jemväl förut blifvit produceradt, angående hans trolösa handlingssätt, innan man deröfver fäller en slutlig fördömelse. Imedlertid innefattar det, som redan är kändt, så många bevista öfverträdelser å hans sida af kontraktet, och serskildt visar hans beräkning af kostnaden för elevernas hemfärd, bekräftad genom hans egen instruktion till Underlöjtnanten Skogman, en hög grad af egennytta. Det kan imedlertid ej fela, att den svenska örlogflaggans heder, om hvilken så mycket varit taladt de sednare åren, fordrar något steg ifrån flottans officerskorps, som kan leda till ett närmare utredande af förbållandet. En matros eller båtsman, som qvarblifver i land från ett i hamnen liggande fartyg ett par timmar öfver den utsatta tiden, eller öfverlastar sig, på en krog, afstraffas ofta med 50 prygel, under det kafle sitter i munnen, och det minsta subordinationsbrott i tjensten är belagdt med dödsstraft. Avad skall man då säga om ett så pligtförgätet förfarande, som här, efter alla anledningar, tyckes visa sig? Skall officerskorpsen icke anse flaggans heder fläckad genom att lemna sådant oanmärkt? —-—NTN NNE —