hat 3 RAA KD, borde förblifva tyst i denna sak, och en mängd häftiga artiklar syntes i tidningarna, ej blott mot konsuln utan äfven mot Franska nationen. Detta gaf konsuln anledning att af presidenten begära en offentlig förklaring, det fången blifvit förd ombord på fregatten, till följe af hans (presidentens) befallning. Sådant vägrade Boyer, emedan han fruktade derigenom mot sig väcka den allmänna oviljan. Emellan dem båda vexlades nu hårda ord, hvilka hade till följd att konsuln den 48 December begärde sina pass och lemnade ön. Mycken liflighet råder i den allmänna sinnesstämningen, som röjer en afgjerd fiendtlighet mot Frankrike. MMS Debatten i Franska kammaren, angående traktaten mellan de fem makterna, rörande en ömsesidig visitationsrätt af hvarandras fartyg till slafhandelns förhindrande, och de utfall mot England, som derunder föreföllo, hafva gifvit flera Engelska blad anledning till skarpa anmärkningar. Times är isynnerhet sträng och kallar denna debatt ett beklagligt skådespel af okunnighet om facta, förvirring i principerna och förblandning af blinda national-fördomar med rättvisans, hederns och humanitetens tydliga föreskrifter. Framför allt sysselsätter sig Times med att vederlägga den yttrade åsigten, att traktaten var öfverflödig, emedan slafhandeln redan skulle vara hämmad och plantage-ägarne icke önska någon ytterligare införselaf slafvar. Tvertom bedrefs denna handel nu med hästan större liflighet än fordom, och man hade lärt sig åtskilliga sätt att kringgå de bestående lagarne i detta hänseende. Således hade ett Fransyskt skepp, Senegambia, i Februari månad 1840 blifvit taget af Brittiska kryssare. Det hade af slafhandlaren Kyetan köpt 400 unga negrer, som i medeltal kostade 463 francs och höllos instängda i skeppsrummet, för att föras till Gorea, der de skulle öfverlemnas åt regeringen och derifrån transporteras till Cayenne, att ifjorton år tjenstgöra som pionierer. — Brittiska auktoriteterna ville imedlertid icke medgifva någon åtskilnad emellan slafvar, köpta för enskild räkning, och sådane, som voro bestämda för regeringens behof, hvarföre skeppet kondemnerades. De Engelska kommissarierne i Havana skrefvo den 24 Oktober 4840 till Lord Palmerston, för att inberätta, att endast under September månad hade fem slafskepp sflemnat sina laddningar på Cuba, och att dessutom ett bekant slafskepp, Feliz, hemma i Matanzas, den 22 Oktober inlupit dit med en laddning af 300 negrer. Detta var fartygets nittonde lyckade resa i samma ärende. Slafhandeln drefs, dessutom i stor skala under Fransysk flagg. Ar 4839 hade sextioen processer om denna handel förehafts inför kommissionen i Sierra Leona, och 3933 slafvar blifvit af densamme försatta i frihet. Traktaten vore således långt ifrån öfverflödig, utan tvertom af behofvet högeligen påkallad. Det häftiga motståndet emot detsamma trodde Examiner härleda sig från ett parti, som tidningen kallar det imperialistiska, för hvilket Hr Thiers står i spetsen, och som söker sin uppkomst genom ett krig, samt för detta ändamål vill uppreta sjömakterna af andra rangen emot England och förena dem med Frankrike.