en illusion. Det enda fektum, att menniskonaturen
i detta vilda tillstånd ej gör några framsteg, är be-
vis nog, att det icke eger sann frihet. Vi wilja
blott säga, att menniskan, i den politiska eller so
ciala despotismens händer, är förnedrad under vil-
den, och att vildarnes lagar i sin enkeihet cfta
lemna mera säkerhet än en laglös styrelses.
Låt omständigheterna drifva en mensklig varelse
omkring på lifvets stormiga ocean, så mycket de
förmå — låt lyckan upplyfta bonom till en blän-
dande höjd eiler olycksn göra hans hjerta stenhårdt;
det finnes dock qvar en sträng och en känsla från
bans barndoms dagar, som hvarken ljus eller mör-
ker kan borttaga. Om han bar lärt att tänka —
att eftersinna sina handlingar och reflektera öfser
sina ord — så blir han en man: om han har blif-
vit vårdslösad, om han aldrig tagit sin tillflykt till
den sublime läraren inom sig, blir han en apa ciler
en björn. I båda dessa egenskaper är han oskick-
lig för sambällslifvet — han kan ej blifva en god
make, han skall ej blifva en vaksem fader. Har
skall blott — och blott sörja för sig sjelf.
————