wvember, då han straxt efter klockan 40 på aftonen
kom hem och skulle stänga porten till nämnde, af
boktryckaren Rumstedt bebodda egendom, sett en
främmande karl, stående på torget straxt utanför
porten och innaeför densamma sett en annan, som,
af Nilsson tillspord om sitt ärende, svarat: det an-
går er ej;, men på Nilssons tillsägelse förfogat sig
ut, hvarefter porten blifvit igenläst.
Botktryckaren Rumstedt anmälde, att han, fruk-
tande något anslag emot sonen Rumstedts lif, låtit
honom flytta upp i det hus, der boktryckaren sjelf
bodde. I sammanhang härmed berättade polisupp-
syningsmannen Lundberg, att han, jemte uppsynings-
mannen Gustafsson, efter befallning af polismästa-
ren, fyra serskilde aftnar från klockan 8 till 42
hållit vakt på Rumstedts gård, men att desse aft-
nar inga sådane personer der visat sig.
Breitfeldt inlemnade nu 2:dra delen af sin skrift-
liga bekännelse, som upplästes. (Den har redan va-
rit införd i Aftonbladet.)
Breitfeldt bedyrade nu som förra gången, ait in-
nehållet i denna skrift var fullkomligt; sannt, och
uppgaf, på fråga, att Rumstedt natten till den 29
Oktober varit klädd i en stor mörk iifrock, men ej
i någon kappa, och att han begagnat mörka byxor
och en blå klädesmössa med rund och platt kuile.
PBoktryckaren Rumstedt anhöll, att en arbetare hos
brukspatron Owen, vid namn Svanberg, som den af-
ton då mordet skedde, sett två personer utanför hu-
3et der Carlsson bodde, måtte inkallas och höras.
Eleven Beurling gjorde det tillägg i sin förut af-
gifne berättelse, att Rumstedt, då Breitfeldt Tis-
dagsaftonen den 26 Oktober, var hos honom,
bedt Beurling stadna qvar och dricka vin, hvilket
Beurling väl ej gjort, men nu velat omnämna, så-
som ett bevis derpå, att Rumstedt vid berörde till-
fälle icke synts vara angelägen att blifva ensam
med Breitfeldt,
Ransakningen afslöts för dagen, för att fortsättas
den 31 Januari.
—
— En märklig bekännelse om ett i hufvud-
staden föröfvadt rån med mord berättas i Dagblahet.
En och annan torde påminna sig, att en sjöman,
vid: namn Granström, sistlidne Juli månad fanns
död liggande uti eller vid kokhuset å Skeppsbron,
och att jäkarebesigtningen föranledde till den för-
modan, att ban dödt af blodslag, emedan ansigtet
var uppdrifvet och rödt, samt pupillerne starkt ut-
vidgade. Nu har en å Malmö fästning, för försvars-
löshet häktad f. d. sjöman, S. F. Hultin, angifvit
siz såsom den der rånat och sedan medelst stryp-
ning mördat bemälde Granström. Hultin har derföre
blifvit hitforslad, och hans angifvelse har här redan
så till vida blifvit befunnen sannolik, att förestån-
derskan vid kokhuset igenkänt Hultin, såsom den
der, aftonen före Granströms död, befunnit sig i G:s
sällskap, samt att hon äfven erinrat sig andra, af
Hultin uppgifne och med brottet sammanhang egande
omständigheter.
— Dagbladet berättar, att ett spädt, lefvande
gossebarn sistlidne Tborsdag blifvit funnet, utlagt å
en vedlår, uti förstugan af ett hus vid Drottningga-
tan. Barnet är intaget å Barnhuset, men modren
har ej kunnat upptäckas.
— För några dagar sedan förekom i bladet
en insänd berättelse, huruledes en bättre man blif-
vit å gata ofredad af några sedeslösa ynglingar. Ån-
talet af dylika kämpar, som tåga ut på äfventyr och
störa gatufriden, tyckes tillvexa. 1 går afton drog
åter en sådan skara genom Stadssmedjegatan, under
stoj och skrik. De syntes nyss hafva antastat någon
som de mött, och befunno sig ännu i berserkw-vrede.
Att se hvad som var å färde hade en stilla man,
svept i sin kappa, stamnat i en gränd nära gatan.
En af de framrusande sällarne störtade på honom,
utan någon gifven anledning, och slog horom i gar
tan. Då han resto sig upp, fann han sig omgzifven
af sju å åtta kämpar, hvarföre han ansåg klokast att
draga sig tillbaka, helst tvänne bekanta i hans säll-
skep, hvilka stannat längre ned i gränden, rådde
honom dertill. Under skällsord och eder å de an-
gripandes sida begåfvo sig de anfallne in i ett hus,
der den ene af dem hade sittt hemvist. Utan-
för porten stannade anföraren för berserkarne och
föregaf, till bevis att han icke alls fruktade nigra
följder, att han tillhörde ett al slagtarhusen — en
uppgift, sem var ganska antagligz, emedan endast
lössläppta nötkreatur kunna fara fram på ett dylikt
sätt.