hvilken Engelsmånnen några år hållit besatt, kommer nu att återlemnas till Perserne. Enligt underrättelser från Niger-expeditionen hade dödligheten om bord på de tveane ångbåtarne varit så stark, och för öfrigt de qvarlefvande blifvit så sjuka och svaga, att de måst föras till ön Ascension, för att der återhemta belsa och krafter. Efter all sannolikhet kommer expeditionen att återvända till England, utan något vidare försök att med dessa fartyg intränga i det inre af Afrika. BELGIEN. Representanternes Kammare har enhälligt antagit budgeten för armåeer, hvilken stiger till 29,470,946 francs. I nästa månad lärer processen rörande den stora komplotiten, som upptäcktes sistlidne höst, förekomma inför domstol. MEXIKO. Från Vera Cruz berättas under den 49 December, alt regeringen skickat befallning till alla generaler i provinserne, att med ett visst antal trupper hålla sig beredde till ett fälttåg emot Texas. Denna expeditionsarm skulle utgöra 35,000 man. Nog går det an att uppgöra en dylik expedition på papperet; men när det kommer till kritan, såsom ordspråket lyder, torde det visa sig, att sjelfva det silfverrika Mexiko icke är i stånd af en så stor ansträngning, som denna expedition förutsätter. ORIENTEN. Fiendtiigheterna i Syrien, emellan Druserne och Maroniterne, håde helt och håliet upphört, ech den nye Turkiske öfverbefälhafvaren Mustapha Pascha kallat de förnämste af hvartdera partiet till Beirut, för att söka emellan dera stifta en säker och beståudande fred. Bidaparterna yrkade Emir Beschirs återinsättande i sin förra värdighet af furste på Libanon, hvartill dock Porten ej lärer vara hågad. Engelsmännen hafsa afslutit en konvention med Mehemed Ali, om fri handelsväg genom Egypten till Röla Hafvet. GREKLAND. I ett bref från Athen, skrifvet i December, skildras tillståndet i detta land så!unda: Underrättelserna från Konstantinopel låta ganska hotande, men ingen tror, att de stora makterna skola tillåta Turkarne att i ett nytt anfall af öfvermod drifva saken ända till ett krig. Den Turkiska regeringens klagomål äro mångfaldiga och väl bekanta, men ett af dem är så besynnerligt, att jag vill me idela några detaljer derom. Grekland yrkade, till följe af en, såsom man nu inser, ganska förvänd politik, att alla turkiska innevånare i de afträdda provinserne skulle utflytta. På Eubea qvarstannade likväl några hundrade turkiska familjer, som tid efter annan erhöllo förlängning af den termin, inom hvilken de borde sälja sina egendomar och öfverge landet. En del af dem verkställde efter hand försäljningen, i synnerhet till främlingar, för det mesta fransoser, men omkring 60 familjer hafva hittills stannat qvar. Nu ligger på ön en bataljon Palikarer, den enda som bibehållit sin gamla uniform med fustaneller o. s. v. En förmögen turks dotter förälskade sig i en af de grekiska officerarne och förklarade sina anförvandter, att hon skulle gifta sig med honom och låta döpa sig, hvilket äfven efter nåson tid gick i verkställighet. Det Turkiska sändebudet klagade nu bittert öfver förförelse och tvång, och Grekiska regeringen skickade derföre en kommissarie till Eubea för att undersöka saken. Denne hade likväl knappt anländt, förr ännu en Turkinna infann sig hos honom och förklarade, att hon ville gifta sig med en annan af officerarne, att man på intet sätt tvingat henne, utan att hon tvärtom, i trots af alla hinder,, skulle genomdrifva sin vilja. Kommissarien nöjde sig derföre med att råda Turkarne, att bättre gifva akt på sina familjer och återvända. För öfrigt är ett krig med Turkiet för ingen del här så fruktadt, som de båda makternas materiella olikhet skulle göra troligt. Grekerne känna, att de hafva en framtid för sig. under det Turkiska befolkningen tvärtom är djupt öfvertygad om sitt förfall, och detta moraliska element skulle omsider gifva utslaget. Inogenting vore lättare än att i ett enda ögonblick bringa hela Thessalien i lågor. Grekiska befolkningen derstädes utgör nära en half million; den Turkiska deremot öfverstiger icke 60,000 personer. En albanesisk arme kunde väl måhända genomtåga och ödelägga provinsen, men icke bibehålla sig der, och det vore ej heller omöjligt att skilja Albaneserne från Porten. Men i alla fall önskar ingen ett krig, dels i anseende till det blodbad, som är oundgängligt i krig med Turkarne, dels emedan hvar och en känner, att hvarje år som förflyter innan Greklands gränsei AL äl4 hactärmmasc ser detsamma nva krafter.