hvilken Engelsmånnen några år hållit besatt,
kommer nu att återlemnas till Perserne.
Enligt underrättelser från Niger-expeditionen
hade dödligheten om bord på de tveane ång-
båtarne varit så stark, och för öfrigt de qvar-
lefvande blifvit så sjuka och svaga, att de måst
föras till ön Ascension, för att der återhemta
belsa och krafter. Efter all sannolikhet kom-
mer expeditionen att återvända till England, utan
något vidare försök att med dessa fartyg intränga
i det inre af Afrika.
BELGIEN.
Representanternes Kammare har enhälligt an-
tagit budgeten för armåeer, hvilken stiger till
29,470,946 francs.
I nästa månad lärer processen rörande den
stora komplotiten, som upptäcktes sistlidne höst,
förekomma inför domstol.
MEXIKO.
Från Vera Cruz berättas under den 49 De-
cember, alt regeringen skickat befallning till alla
generaler i provinserne, att med ett visst antal
trupper hålla sig beredde till ett fälttåg emot
Texas. Denna expeditionsarm skulle utgöra
35,000 man. Nog går det an att uppgöra en
dylik expedition på papperet; men när det
kommer till kritan, såsom ordspråket lyder, tor-
de det visa sig, att sjelfva det silfverrika Mexiko
icke är i stånd af en så stor ansträngning, som
denna expedition förutsätter.
ORIENTEN.
Fiendtiigheterna i Syrien, emellan Druserne
och Maroniterne, håde helt och håliet upphört,
ech den nye Turkiske öfverbefälhafvaren Mu-
stapha Pascha kallat de förnämste af hvartdera
partiet till Beirut, för att söka emellan dera
stifta en säker och beståudande fred. Bidapar-
terna yrkade Emir Beschirs återinsättande i sin
förra värdighet af furste på Libanon, hvartill
dock Porten ej lärer vara hågad.
Engelsmännen hafsa afslutit en konvention
med Mehemed Ali, om fri handelsväg genom
Egypten till Röla Hafvet.
GREKLAND.
I ett bref från Athen, skrifvet i December,
skildras tillståndet i detta land så!unda: Under-
rättelserna från Konstantinopel låta ganska ho-
tande, men ingen tror, att de stora makterna
skola tillåta Turkarne att i ett nytt anfall af
öfvermod drifva saken ända till ett krig. Den
Turkiska regeringens klagomål äro mångfaldiga
och väl bekanta, men ett af dem är så besyn-
nerligt, att jag vill me idela några detaljer der-
om. Grekland yrkade, till följe af en, såsom
man nu inser, ganska förvänd politik, att alla
turkiska innevånare i de afträdda provinserne
skulle utflytta. På Eubea qvarstannade likväl
några hundrade turkiska familjer, som tid efter
annan erhöllo förlängning af den termin, inom
hvilken de borde sälja sina egendomar och öf-
verge landet. En del af dem verkställde efter
hand försäljningen, i synnerhet till främlingar,
för det mesta fransoser, men omkring 60 famil-
jer hafva hittills stannat qvar. Nu ligger på ön
en bataljon Palikarer, den enda som bibehållit
sin gamla uniform med fustaneller o. s. v. En
förmögen turks dotter förälskade sig i en af de
grekiska officerarne och förklarade sina anför-
vandter, att hon skulle gifta sig med honom och
låta döpa sig, hvilket äfven efter nåson tid gick
i verkställighet. Det Turkiska sändebudet kla-
gade nu bittert öfver förförelse och tvång, och
Grekiska regeringen skickade derföre en kom-
missarie till Eubea för att undersöka saken.
Denne hade likväl knappt anländt, förr ännu en
Turkinna infann sig hos honom och förklarade,
att hon ville gifta sig med en annan af office-
rarne, att man på intet sätt tvingat henne, utan
att hon tvärtom, i trots af alla hinder,, skulle
genomdrifva sin vilja. Kommissarien nöjde sig
derföre med att råda Turkarne, att bättre gifva
akt på sina familjer och återvända. För öfrigt
är ett krig med Turkiet för ingen del här så
fruktadt, som de båda makternas materiella o-
likhet skulle göra troligt. Grekerne känna, att
de hafva en framtid för sig. under det Turkiska
befolkningen tvärtom är djupt öfvertygad om
sitt förfall, och detta moraliska element skulle
omsider gifva utslaget. Inogenting vore lättare
än att i ett enda ögonblick bringa hela Thessa-
lien i lågor. Grekiska befolkningen derstädes
utgör nära en half million; den Turkiska der-
emot öfverstiger icke 60,000 personer. En al-
banesisk arme kunde väl måhända genomtåga
och ödelägga provinsen, men icke bibehålla sig
der, och det vore ej heller omöjligt att skilja
Albaneserne från Porten. Men i alla fall ön-
skar ingen ett krig, dels i anseende till det
blodbad, som är oundgängligt i krig med Tur-
karne, dels emedan hvar och en känner, att
hvarje år som förflyter innan Greklands gränsei
AL äl4 hactärmmasc ser detsamma nva krafter.