Article Image
qvicka Voltaire i sin sidennattrock, gifvande audiens åt paskiilfabrikanter och örontasslare samt med dem på ett temligen oförbehållsamt sätt afhandlande dagens chronique scandaleuse Vi finna markisinnan Pompadour i ett af sins smårum på Versailes, utdelande sina befallningar sill statens ministrar, fråntagande godtyckligt den ena sin tjenst, fästande Ludvigskorset på den andras bröst. För kontrastens skull har författaren här inryckt det Damienska mordförsöket, såsom elt symptom af den allmänna missbelåtenhet, som redan började koka i botten a! samhället. En annan episod låter oss kasta en biick i det omenskliga tyranni polisen under Ludvigs lyckliggörande spira tillät sig mot de fattigare klasserna, och en tredje öppnar oss det inre af den ryktbara bastiljens fasansfulla scener. Några drag af det så vidt utgrenade spionsystemet och af de nediiga ändamål, för hvilka biktstolarna under denna tid kanske ännu mer än: annars stodo till tjenst, fuliända helgjutenbeten af denna historiska teckning, hvilken, sedan man ytterligare berättat den lilla intima scenen, der konungen i egen person kokar kaffe åt sin mätress madame Dubarry, — Frankrikes mest vanryktade qvinnar, — i dennas sängkammare, slutar med Ludvigs grufliga ändalykt i den ohyggligaste af alla sjukdomar, hans sista samvetsqval och raseri, och ändtligen hans snöpliga begrafningsfärd, på en gång ängslig och löjlig, utmärkt af populacens hån och förbannelser. Författarens penna är skarp, men sann; och vi upprepa här den anmärkning vi gjorde redan med anledning af sDante Alighieri,, att det vore väl om historiens betyde!sefullare episoder och epoker alltid tecknades med sådan oväld och klarhet. Författaren synes vara en man, som sett sig mer än vanligt om i hithörande ämnen och hem tat ur sjelfva källorna, och man kan efter dessa profbitar, han gifvit oss, vara befogad att vänta någonting ganska intressant i det större arbete, kalladt Mirabeau och Revol!utionen, som han i sitt förord utlofvar och hvartill det närvarande utkastet endast skulle vara att arse såsom en prolog.

10 februari 1842, sida 3

Thumbnail