LITTERATUR.
Ludvig den XV:de eller favoritväldet.
Romantiska tidstaflor af Albano.
Det var icke längesedan vi af denna pseudo-.
ayme författares hand anmälde ett litet histo-
riskt utkast kalladt Dante Alighieri) hvilket
syntes oss förtjena uppmärksamhet, särdeles för
dess frihetsvarma och sanningsälskande tendens.
Man återfinner dessa rekommenderande egen-
skaper hos de nya tidstaflor,, Albano här fram-
ställt för våra blickar. Ludvig den femtondes
regeringsepok har, såsom den der genom sin
tygellösa demoralisation, sitt slappa från-dag-till-
dag-system, sin hela andliga upplösning förbe-
redde franska revolutionen, lemnat ett högst lä-
rorikt blad i den nyare verldshistorien, och en
koncis och oförblindad uppfattning af dess stora
lyten och försyndelser måste värderas som ett i
flera afseenden ganska nyttigt och helsosamt
memento äfven för våra tider. Författaren har
naturligtvis icke, med den begränsade ram han
gifvit sitt arbete, kunnat vidröra sjelfva revolu-
tionen, men han har velat låta dess grundor-
sak sakta och åskådligt framträda i dagen, och
han har verkligen lyckats göra det på ett sätt,
som icke kan förfela att sätta ens blod ilifligare
omlopp och skingra åtskilliga bländande illusio-
per äfven hos sådana, som annars företrädesvis
älska att betrakta de franska Ludvigarnes tide-
hvarfi en rosenröd färg. Han har härigenom
velat gifva klaven till en mera riktig uppfatt-
ning af den stora statshvälfning, hvilken man så
orättvist gemenligen endast bedömer såsom pen
skräckregering, em massaker,, Med samma löj-
liga envishet och kortsynthet, — säger författa-
ren i sitt förord, — som gör att vissa mnarrar
äro färdiga att förneka solen för fläckarnas skuld,
bar man äfven öfverkorsat den kraftiga och
sublima id, som ligger till grund för franska
revolutionen; i stället att kasta sin blick på det
hela, har man låtit den förvirra sig bland några
otyckliga detaljer, hvarefter man saklöst fällt
förkastelsedomen; det var troligen till någon af
dessa förkastare, Chateaubriand på något ställe
så skönt säger: Gräf i jorden och du finner
blott en graf! gräf djupare — och du finner
himme!en! Författarens innersta afsigt har un-
der allt delta varit att i handling framställa den
allmänna principen, hurusom ett helt folk till
en tid förfaller och derefter nödgas i sitt åter-
I vaknande ur dvalan genom ett våldsamt steg
Tbörja en ny historia, så snart dess styrelse sak-
nar moraliska garantier. Den tafla han sålunda
(ill ett varnande exempel uppdragit, af säng-
kammarväldet på samhällets höjder, innefat-
tar en mängd olika bilder, den ena mera upp-
rörande än den andra. Vi göra Ludvigs be
kantskap vid hans sjuksäng i Metz, der han för
ett och annat ögonblick repar sig från sin van
I makt endast för att säga den koketta hertigin
nan de Chateauroux artigheter och kyssa henne
vällustfulla händer med samma åtrå som der
hupgrige hunden slickar ett ben.; Viskåda de: