LITTERATUR. Ludvig den XV:de eller favoritväldet. Romantiska tidstaflor af Albano. Det var icke längesedan vi af denna pseudo-. ayme författares hand anmälde ett litet historiskt utkast kalladt Dante Alighieri) hvilket syntes oss förtjena uppmärksamhet, särdeles för dess frihetsvarma och sanningsälskande tendens. Man återfinner dessa rekommenderande egenskaper hos de nya tidstaflor,, Albano här framställt för våra blickar. Ludvig den femtondes regeringsepok har, såsom den der genom sin tygellösa demoralisation, sitt slappa från-dag-tilldag-system, sin hela andliga upplösning förberedde franska revolutionen, lemnat ett högst lärorikt blad i den nyare verldshistorien, och en koncis och oförblindad uppfattning af dess stora lyten och försyndelser måste värderas som ett i flera afseenden ganska nyttigt och helsosamt memento äfven för våra tider. Författaren har naturligtvis icke, med den begränsade ram han gifvit sitt arbete, kunnat vidröra sjelfva revolutionen, men han har velat låta dess grundorsak sakta och åskådligt framträda i dagen, och han har verkligen lyckats göra det på ett sätt, som icke kan förfela att sätta ens blod ilifligare omlopp och skingra åtskilliga bländande illusioper äfven hos sådana, som annars företrädesvis älska att betrakta de franska Ludvigarnes tidehvarfi en rosenröd färg. Han har härigenom velat gifva klaven till en mera riktig uppfattning af den stora statshvälfning, hvilken man så orättvist gemenligen endast bedömer såsom pen skräckregering, em massaker,, Med samma löjliga envishet och kortsynthet, — säger författaren i sitt förord, — som gör att vissa mnarrar äro färdiga att förneka solen för fläckarnas skuld, bar man äfven öfverkorsat den kraftiga och sublima id, som ligger till grund för franska revolutionen; i stället att kasta sin blick på det hela, har man låtit den förvirra sig bland några otyckliga detaljer, hvarefter man saklöst fällt förkastelsedomen; det var troligen till någon af dessa förkastare, Chateaubriand på något ställe så skönt säger: Gräf i jorden och du finner blott en graf! gräf djupare — och du finner himme!en! Författarens innersta afsigt har under allt delta varit att i handling framställa den allmänna principen, hurusom ett helt folk till en tid förfaller och derefter nödgas i sitt återI vaknande ur dvalan genom ett våldsamt steg Tbörja en ny historia, så snart dess styrelse saknar moraliska garantier. Den tafla han sålunda (ill ett varnande exempel uppdragit, af sängkammarväldet på samhällets höjder, innefattar en mängd olika bilder, den ena mera upprörande än den andra. Vi göra Ludvigs be kantskap vid hans sjuksäng i Metz, der han för ett och annat ögonblick repar sig från sin van I makt endast för att säga den koketta hertigin nan de Chateauroux artigheter och kyssa henne vällustfulla händer med samma åtrå som der hupgrige hunden slickar ett ben.; Viskåda de: