När skall Marieberg såsom läroverk blifva någorlunda färdigt? Vid början af hvarje lärokurs ske icke så obetydliga förändriogsr, så väl i umdervisning som disciplinära grundsatser. Att ett läroverk fort, år och icke är konservatift i alla en gång antagna stadganden, är skäligt; men ett bestämdt utveckladt system, så väl för undarvisning som disciplin, borde väl vara antaget och kungjordt, så att forlgången icke skedde uti en mångårig obestämdbet. Det obestämda och ofta ändrade medförer godtycke och slapphet både hos de styrande och de styrda, benägenheten och bruket hos båda att afvika äfven från bestämda stadganden, med alla tby åtföljande olägenheter, och ingenting hindrar så mycket nyttiga förbättringar, emedan man saknar fasta utgångspunkter för erfarenheten. Ingenting är också så omilitäriskt, som ett godtyckligt tolkande af egna, nyss utfärdade föreskrifter. Derjemte vore det väl icke ur vägen, att eleverne, af hvilka många äro till myndige år komne, kunde, innan de besluta sig att! besöka den högre krigsskolan, veta ge pligter, som af dem der komma att affordras, de rättigheter, l: hvilka de der skola åtnjuta, den större eller mindre frihet de ega i sina studier, m. m. Nu deremot mötas de vid sin ankomst af ett, för hvarje gång nytt reglemente, innehållande helt olika och alltid förut okända bestämmelser och kontroller, ofta af ganska allvarsam art, i-afseende på studier, repetitioner, m. m.; derjemte en helt olika permitteriogsgrundsats, enär, den ena kursen, det är ele-. verne medgifvet att bo i staden, en annan kurs att alla eftermiddagarna (ufan begärd permission) besöka staden, en tredje (eller såsom nu är händelser) att högst två eftermiddagar i veckan begära tillstånd att besöka staden, m. m. Likaledes vorel väl önskligt, om läroverkets stadgar, rörande hvar, och ens verkningskrets, blefvo så bestämda, att sål. väl dem det angår, som andra, kunde erhålla ett klart begrepp om åtminstone det ungefärliga af de digganden, som menas: ty då t. ex. om rcpetitörerl. blott omförmäles, att: ade af General-fälttygmästaren antagas i de ämnen ban pröfvar lämpligt, biträda vid undervisningen, på sätt lärarne med befålhafvaren öfverenskomma, och bestrida för öfrigt der tjenstgöring befälhafvaren bestämmers — eller, då det om undervisningkommitie:n, utom några andra : rader, heter, att den skall afgifva sina utlåtanden öfver de ämnen befälbafvaren finner sig föranlåten ett densamma föreläggan — så frågas, om icke dessa skizzer äro nog allmänna? Blott detta kan också förklara, bura nya stadgar, innehållande, bland an-l nat, väsendtliga ändringar i undervisningen, kunnal fastställas, utan att befälhafvaren finner sig föran-, låten att desamma undervisninogskommitteen före-. lägga. Vidare frågas: Är den undervisning, som nu meddelas vid Marieberg, hvilken hufvudsakligen är be-l. räknad för artileriofficerare, äfven lämplig såsom en högre undervisning i krigsvetenskapen för office-l. rare i allmänhet? Eller, med andra ord, äro kun-, skaper till den vidd, som meddelas uti matematik, artilleri, fysik och chemi, företrädesvis angelägna l, äfren för armeens officerare? Föredragas .deremot alla de ämnen, hvilka borde tillhöra en sådan un-j. dervisning, eller felas några högst väsendtliga? Det! är sannt, läroverkets tillgångar äro ringa och tillåta , måhända icke nya lärares anställande, men har map, . inseende behofvet deraf, väckt frågarderom hos Re-l, gering eller Ständer? Ännu en fråga: Finnas full: . ständiga läroplaner utarbetade för alla ämnen, så j att man derigenom klart inser, hvilka delar afl, bvarje ämne böra föredragas för artilleri-, ingeniör-, armeens eller flottans officerare? Om sådane icke finnas, månne man kan vara fullt öfvertygad om, att bestämmelserna öfver hvad som tillhörer den för alla gemensamma kursen och de för hvarje vapen serskilda, äro riktigt lämpade efter desse vapens behef? Om alla dessa frågor måsto så besvaras, att de hänvisa på en ofullstärdighetiläroverkets organism, så är icke meningen att skylla orsaken härtill på. oförmåga hos läroverkets styrelse att ordna allt! hithörande, enär det är allmänt kunnigt, i hvilka skickliga händer denna styrelso är lagd, och då detta! läroverk har till befälhafvare en man, som, om dets! påfordrades och han ville, kunde som lärare före; draga hvartenda af de föreskrifna läroämnena. Vil söka således heller orsaker uti den förut anfördel bristen å öfverstyrelsa för kela militärundervisnin-. gen; ty om en sådan funnes, så skulle den visserli-. gen icke tillåta det obestämda och stundom god-l tyckliga, som nu eger rum; den skulle infordra bestämda uppgifter öfver läroverkets organisation, undervisningssystem, läroplaner, tjensteiliganden, disciplinära förhållanden, m. m., hvilket skulle göra till en nödvändighet att begagna de krafter, som i fullt målt finaas, för att ordna det hela. Nu något om inträdesexamen vid Marieberg, samt om den stera differeringen, som skedde förlidne höst. Med anledning deraf klagar Götheborgs-artikeln öfver, att vid inträdet examineras i tyska, fransyska, historia och geografi, hvilka ämnena icke vid läroverket sedan förekomma; att minga, eljest ganska skickliga, derigenom blifva differerade; samt att dispenser ske den ene, men icke den andre. Förf. i Aftenbladet svarar härpå, att man aldrig förr hört klagas öfver, att fordringarne vid inträdesexamen äro för stora, men väl att de äro för sxå, samt att historia och geografi nödvändigt fordras för de läroämnen, som vid läroverket föredragas, hvaruti allt kan har rätt; men då han tillika säger, att kunskap i språk erfordras, för att utländske författare måste af eleverna anlitas, så, i fall detta är händelsen, förvånas man öfver den släpphändhet, hitintills, och nu aldra sednast, visats i dessa examina (och hvarom mera straxt nedanföre); ty hvilka utländska författares läsning hör hittills kunnat af eleverne ske? Och om så skett, huru har dei skett? Skälet till språkfordran är väl belt enkelt det, att man i våra dagar icke eger någon odling dessa språk förutan, ehuru ganska väl vore, om det ofvannämnde skälet äfven kunde anföras. Klagan öfver dispenserne besvarar Förf. dermed, att de, som tagit filosofiska graden eller kansliexamen, äro fritagne från examen i språk, historia och geografin, men härvid får frågas: hvem har fritagit dem? Kongl. Maj:t är det icke, efter generalordren om inträde3examen, den 23 November 1833 ingenting vet om detta undantag. Generalfälitygmästaren är det icke, efter de af honom för läroverket stadfästade stadgar derom ingenting förmäla, förutan att hans rättighet, alt frikalla någon från examen, måste ifrågasättas. Magistereden är det icke heller, emedan denne då också skulle fritaga från examen i matematik, men hvilket den dock icke tillåtes göra, förutom att i alla Åfell, ingen kanslieexamen kunde åberopas. sÄro fritagnep bör således heta: anågon har behagat fritaga -Idem, men så länge ingen vet hvem någon är, och Imad hvara rött må nan hafvar oinrt dat e3 är dat till