—
Vid dessa ångerns, modlöshetens och förtviflans
anfall, hvilka nu, oftare än någonsin, kommo öf-
ver honom, slog han sig otaliga gånger för pan-
nan med de ur bjertats innersta djup frampres-
sade uttrycken: Obetänksamme! oförnuftige!
dåraktigel — för sent klagar du nu öfver din
förspillda lycka. För sent har du blifvit klok
och eftertänksam.
Kärleken lemnade emedlertid icke sitt verk ofuli-
ändadt. Den hade redan i den unge mannens inre
tillvägabragt en helsosam gäsning — nemligen en
lingtan att genom verksamhet och kraftansträng:
ning arbeta sig upp ur sitt nuvarande intet; den
retade honom till ett försök att utföra denna
kloka föresats. Ibland många spekulationer som
han haft för att återuppbjelpa sina förstörda fi-
nanser, var det en enda förnuftig och som syn:
tes kunna lemna ett någorlunda godt resultat,
det att genomgå sin aflidne faders handelsböcker
ech annotera de deruti upptagna osäkra fordrin-
garna, för att sedan resa genom Jandet och för-
söka en liten efterskörd; samt göra sitt bästa att
ur dessa tappade sädesstrån hopsamla ett mått
hvete. Den sålunda insamlade lilla summan vil
le han använda till att börja en liten handel,
den hans inbillningskraft snart utbredde ötver
alla verldsdelarne. Han tyckte sig i sin lifliga
fant2sis drömmar, redan se skepp på hafvet, full-
lastade med varer honom tillhöriga.
Sansad och uppvaknad till den honom omgif
vande verkligheten skred han dock raskt tillut-
förande af sin uppgjorda plan, förvandlade i pen
ningar den sista redbarhet, som var honom öfrig,
nemligen. sin fars guldur och köpte en klippa-
re, hvilken skulle bära honom, i egenskap a!
köpman från Bremen, öfver hela vida verlden.
Men skiljsmessan från den sköna Meta kosta-
de dock mycket på honom. Hvad skall honp,
sade ban -för sig sjelf, tänka om mitt plötsliga