— Vid dessa ångerns, modlöshetens och förtviflans anfall, hvilka nu, oftare än någonsin, kommo öfver honom, slog han sig otaliga gånger för pannan med de ur bjertats innersta djup frampressade uttrycken: Obetänksamme! oförnuftige! dåraktigel — för sent klagar du nu öfver din förspillda lycka. För sent har du blifvit klok och eftertänksam. Kärleken lemnade emedlertid icke sitt verk ofuliändadt. Den hade redan i den unge mannens inre tillvägabragt en helsosam gäsning — nemligen en lingtan att genom verksamhet och kraftansträng: ning arbeta sig upp ur sitt nuvarande intet; den retade honom till ett försök att utföra denna kloka föresats. Ibland många spekulationer som han haft för att återuppbjelpa sina förstörda finanser, var det en enda förnuftig och som syn: tes kunna lemna ett någorlunda godt resultat, det att genomgå sin aflidne faders handelsböcker ech annotera de deruti upptagna osäkra fordringarna, för att sedan resa genom Jandet och försöka en liten efterskörd; samt göra sitt bästa att ur dessa tappade sädesstrån hopsamla ett mått hvete. Den sålunda insamlade lilla summan vil le han använda till att börja en liten handel, den hans inbillningskraft snart utbredde ötver alla verldsdelarne. Han tyckte sig i sin lifliga fant2sis drömmar, redan se skepp på hafvet, fulllastade med varer honom tillhöriga. Sansad och uppvaknad till den honom omgif vande verkligheten skred han dock raskt tillutförande af sin uppgjorda plan, förvandlade i pen ningar den sista redbarhet, som var honom öfrig, nemligen. sin fars guldur och köpte en klippare, hvilken skulle bära honom, i egenskap a! köpman från Bremen, öfver hela vida verlden. Men skiljsmessan från den sköna Meta kostade dock mycket på honom. Hvad skall honp, sade ban -för sig sjelf, tänka om mitt plötsliga