denne ärlige obekante. Om sakens rätta sam-
manhang anade han icke det ringaste, och den
sqvalteraktiga förtrogna af hans kärlekshemlighet
aktade sig noga att för honom omtala huru hon
förrådt den; hon åtnöjde sig med att säga det
moder Brigitta öfvergifvit linbandeln.
Imedlertid underrättade spegeln honom om,
att aspekterna der midt öfver gränden hade på
en enda natt märkbart förändrat sig Blomkru-
korna voro allesammars borttagna, och de täta
florsgardinerna betäckte åter fönstren. Meta var
sällan synlig, och om hon nåsongång visade sig,
liksom minen på en stormig natt framtittar ur
molnen, så var hexnes ansigte ytterst bedröfvad?,
elden i hennes sköna ögon var slocknad cch
Frans såg henne med de hvita fingren borttorka
en klar tårperla. Detta grep djupt in i hans
hjerta och från lutan ljödo medlidsamma, veka,
klagande toner. Han pligade sig nu med att
gissa orsaken till den Jjufva flickans sorg, men
kunde med allt sitt funderande ingenting upp-
täcka.
Efter några dagars förlopp varseblef ban med
stor bestörtning, att hans käraste möbel, den
stora spegeln, var konom alldeles onyttig. Han
hade, en vacker morgon, lägrat sig på sin van-
liga utkikspost och märkte att gardinerna midt
emot voro nedtagna, hvilket ban i början icke
stort bekymrade sig öfver, ty han trodde att det
var stortvätt på färde; men snart såg ban att
inuti rummen allt var öde och tomt. Det an-
genäma grannskapet bade aftonen förut i all tyst-
het bortflyttat till ena annan gata.
Nu kunde han i all beqvämligt
af den fria ulsigten åt gränden o nlen, utan
alt behöfva frukia falla någon besvärlig när han
tittade ut; men det var för honom den grym-
maste förlust all röÖdgas umbära åsynen af sin
platoniska kärleks föremål, Stum och känslolös
åter njuta