denne ärlige obekante. Om sakens rätta sammanhang anade han icke det ringaste, och den sqvalteraktiga förtrogna af hans kärlekshemlighet aktade sig noga att för honom omtala huru hon förrådt den; hon åtnöjde sig med att säga det moder Brigitta öfvergifvit linbandeln. Imedlertid underrättade spegeln honom om, att aspekterna der midt öfver gränden hade på en enda natt märkbart förändrat sig Blomkrukorna voro allesammars borttagna, och de täta florsgardinerna betäckte åter fönstren. Meta var sällan synlig, och om hon nåsongång visade sig, liksom minen på en stormig natt framtittar ur molnen, så var hexnes ansigte ytterst bedröfvad?, elden i hennes sköna ögon var slocknad cch Frans såg henne med de hvita fingren borttorka en klar tårperla. Detta grep djupt in i hans hjerta och från lutan ljödo medlidsamma, veka, klagande toner. Han pligade sig nu med att gissa orsaken till den Jjufva flickans sorg, men kunde med allt sitt funderande ingenting upptäcka. Efter några dagars förlopp varseblef ban med stor bestörtning, att hans käraste möbel, den stora spegeln, var konom alldeles onyttig. Han hade, en vacker morgon, lägrat sig på sin vanliga utkikspost och märkte att gardinerna midt emot voro nedtagna, hvilket ban i början icke stort bekymrade sig öfver, ty han trodde att det var stortvätt på färde; men snart såg ban att inuti rummen allt var öde och tomt. Det angenäma grannskapet bade aftonen förut i all tysthet bortflyttat till ena annan gata. Nu kunde han i all beqvämligt af den fria ulsigten åt gränden o nlen, utan alt behöfva frukia falla någon besvärlig när han tittade ut; men det var för honom den grymmaste förlust all röÖdgas umbära åsynen af sin platoniska kärleks föremål, Stum och känslolös åter njuta