— ———E — SKEPTIKERN. På en af de sednare maskeradbalerna på stora operan i Paris, bade en ansedd litteratör ett äfventyr, som genom en af hans goda vänner kommit till allmänhetens kunskap. Besagde litteratör är en ståtlig man, ingenting mindre än dumbufvud och ingenting mindre än nyfiken; ban känner verlden ailtför väl, tror alls icke på möjligbeten att hastigt förälska sig och dylika ynglingaidter; kortligen, han hör till det folket, som är säkert för de flesta faror på en maskeradbal. Hans bekanta kalla honom vanligtvis skeptikern och han sjelf gör mycket väsen af sin skepticism. Han gick fram och tillbaka i operans foyer och spelade en tyst åskådares roll. Plötsligt fattade en domino förtroligt bans arm och låtsade vara god vän med skeptikern. cAha! jag känner dig, vackra mask, sade skeptikern. — aDu? svarade dominon; adu känner mig lika litet som jag dig; men vi äta tillsammans I qväll.v — -Nej, vackra mask, jag äter ej med andra. än dem jag känner. — aJag betalar supeen. — Hvarför det? — Jag är icke den jag synes, och efter det nu skall så vara, så låt oss prata litet med hvarandra. — Vår skeptiker lät narra sig. Imedlertid fortfor dominon: aHela saken beror på ett vad; jag begick den dårskapen att gå hit, i sällskap med familj. Jag slog vad att spisa qvällsvard med den första bästa herre, som man skulle anvisa mig. Ni gick framför oss, utpekades för mig och jag tog er således under armen. Vi äta tillsamman och jag bar vunnit hundra louisdorer. Romanen började blifva intressant och skeptikern tryckte ömt den vackra maskens arm. Sålunda kom paret till operans cafe. cEtt: enskildt rum, kypar2, ropade vår skeptiker. — Ett enskildt rum! hvad tänker ni på berre? anmärkte fruntimret; ebetänk dock, att min familj ger akt på mig och icke släpper mig ur ögonsigte. Vi äta i stora matsalen. Vår skeptiker fann det ganska riktigt och de satte sig således till bords, utan att dominon demaskerade sig: ett anständigt fruntimmer kunde naturligsvis icke blottställa sig för allmänhetens blickar. Lygkligttvis var maskens sidenskägg beqvämt; dominon drog undan den och visade vår skeptiker en vacker haka och en fin mun. Då dominon dessutom sjelf ville betala och vår skeptiker var i godt lynne, så tog han in det bästa och finaste, som fanns; en furstlig måltid hölls. Slutligen uppdukades deserten. Vänta pu ett ögonblick, sade den vackra domino, cjag skall blott fråga min familj, om den medgifcer att jag vunnit vadet, och kommer straxt tillbaka till er, för att, enligt vårt aftal. betala räkningen. Derpå skall jag säga er min adress, på det vi må kunna fortsätta en så angenämt börjad bekantskap., Såsom artig kavaljer betalade vår skeptiker, under den intressanta dominons frånvaro, kyparen för båda kuverterna, och afbidade med spänd väntan sin skönas återkomst; men säkert skulle han fått vänta ännu, om ban skulle inväntat dominon. Den ena timmen gick efter den andra, och han återvände hem, med den obehagliga öfvertygelsen, att till och med en fulländad skeptiker kan blifva lurad på en förträflig supå och dragen vid näsan af en liten domino.