FÖRBRYTARNE I SIBERIEN. (Efter Stepazoff.) De förbrytare, som af Ryska auktoriteterna blifva dömde att afföras till Siberien, sammankedjas liksom galerslafvarne och blifva sålunda transporterade till sin bestämmelseort. En sådan transport afgår icke oftare, än man hunnit bopsamla några hundrade till deportation dömde uslingar. En militäradelning åtföljer dem ända till deras bestämda förvisningsort, Dessutom står en mängd kosacker till den officerens disposition, som kommenderar transporten. Marschoch rast-dagarne, äfvensom den degen då transporten skall ankomma till utsatt ort, äro så noga bestämda, att icke ens ett dröjsmål af några timmar kan inträffa. Under marschen herrskar den största ordning cch eskorten är underkastad den strängaste disciplip. Hvarje Onsdag måste transporten inträffa i Krgsnojursk, hufvudorten i provinsen Jeniseisk. Här afstiljas de förbrytare som skola fördelas på denna provins, ifrån de öfriga, och tåget fortsätter sin väg vidare till Irkutsk, der de återstående få sig sin bestämmelseort anvist. Under trapsporien mellan de bestämda orterne får kedjan icke under något vilkor öppnas. Om någon således sjuknar eller dör under vägen, så måste han dock släpas med till nästa station, der kommendanten eiler guvernören eger makt att frånskilja liket, emot öfver hans död lemnat bevig till kommenderande officern. De sjuka släpas dock vanligen med, under bopp om förbättring, till dess de aflida. hvilket med ganska många inträffar under transporten. Ea dei af dessa förbrytare hållas till strängt arbete uti Sibiriens grufvor, antingen för hela lifvet eller ock på bestämd tid, allt efter det af dem begångns brottets beskaffenhet. Andra åter sändas såsom kolonister till deras förvisningsort. Det förstnämnda sträffet utöfvas endast på gröfre förbrytare, bvilkez så under sträng tuktan måste arbeta i bergverken eller fabrikerna. De af dessa, som endast äro dömda til! arbete på en viss tid, öfverflyttas till kolonisterhas klass, då derss tid är ute. Till denna sistnämnde kategori böra tjufvar, vagabonder, fyllhundar och andra sedelösa menniskor, hvilka uti deras hemort blifvit ansedda såsom oförbätterlica Ankomna till Sibirien, inträda de uti alla en kronobondes rättigheter, men äro icke bundna vid jorden. Vanligen börja de med, att arbeta som drenger hog äldre deporterade, hvilka redar blifvit jordbrukende bönder. Sedan de på detta sätt förvärfvat sig ett litet kapital, så bo och bygga de för egen räkning, Regeringen anvisar dem ett visst stycke land, hvilket de inom en bestämd tid skola hafva odat. Under denna tid äro de frie från alla utskylder. Nödige arbetsredskap och någon boskap lemnas dem, såsom lån af regeringen, och allt hvad de pu förtjena, förblifver deras egendom. Uti detEuropeisk3 Ryssland är förbrytaren insperrad i fängelse, men i Siberien är han fri och icke för all tid bunden vid samma ort. Genom detta tvungna kolonisations system har Siberiens befolkning ganska betydligt tilltagit under innevarande århundrade. Men landet är så vidsträckt, att man föga märker denna tillväxt. Under Steperoffa förvaltning räknade man uti provinsen Jeniseisk, utom 14857 Katorschriker, eller till strängaste straff dömde, 24 000 förvista och derjemte 50,000 kronobögder. Bland de förviste steg antaletaf qvinnor till 3895. Hos qvinnorna är liderlighet och löskligt tlefverne hufvyudorsaken till deras brott, och