FÖRBRYTARNE I SIBERIEN.
(Efter Stepazoff.)
De förbrytare, som af Ryska auktoriteterna blif-
va dömde att afföras till Siberien, sammankedjas
liksom galerslafvarne och blifva sålunda transpor-
terade till sin bestämmelseort. En sådan transport
afgår icke oftare, än man hunnit bopsamla några
hundrade till deportation dömde uslingar. En mi-
litäradelning åtföljer dem ända till deras bestämda
förvisningsort, Dessutom står en mängd kosacker
till den officerens disposition, som kommenderar
transporten. Marsch- och rast-dagarne, äfvensom
den degen då transporten skall ankomma till utsatt
ort, äro så noga bestämda, att icke ens ett dröjs-
mål af några timmar kan inträffa. Under marschen
herrskar den största ordning cch eskorten är under-
kastad den strängaste disciplip. Hvarje Onsdag må-
ste transporten inträffa i Krgsnojursk, hufvudorten i
provinsen Jeniseisk. Här afstiljas de förbrytare som
skola fördelas på denna provins, ifrån de öfriga, och
tåget fortsätter sin väg vidare till Irkutsk, der de
återstående få sig sin bestämmelseort anvist. Under
trapsporien mellan de bestämda orterne får kedjan
icke under något vilkor öppnas. Om någon såle-
des sjuknar eller dör under vägen, så måste han
dock släpas med till nästa station, der kommendan-
ten eiler guvernören eger makt att frånskilja liket,
emot öfver hans död lemnat bevig till kommende-
rande officern. De sjuka släpas dock vanligen med,
under bopp om förbättring, till dess de aflida. hvil-
ket med ganska många inträffar under transporten.
Ea dei af dessa förbrytare hållas till strängt ar-
bete uti Sibiriens grufvor, antingen för hela lifvet
eller ock på bestämd tid, allt efter det af dem be-
gångns brottets beskaffenhet. Andra åter sändas
såsom kolonister till deras förvisningsort. Det först-
nämnda sträffet utöfvas endast på gröfre förbrytare,
bvilkez så under sträng tuktan måste arbeta i berg-
verken eller fabrikerna. De af dessa, som endast
äro dömda til! arbete på en viss tid, öfverflyttas till
kolonisterhas klass, då derss tid är ute.
Till denna sistnämnde kategori böra tjufvar, va-
gabonder, fyllhundar och andra sedelösa menniskor,
hvilka uti deras hemort blifvit ansedda såsom oför-
bätterlica Ankomna till Sibirien, inträda de uti alla
en kronobondes rättigheter, men äro icke bundna
vid jorden. Vanligen börja de med, att arbeta som
drenger hog äldre deporterade, hvilka redar blifvit
jordbrukende bönder. Sedan de på detta sätt för-
värfvat sig ett litet kapital, så bo och bygga de för
egen räkning, Regeringen anvisar dem ett visst
stycke land, hvilket de inom en bestämd tid skola
hafva odat. Under denna tid äro de frie från alla
utskylder. Nödige arbetsredskap och någon boskap
lemnas dem, såsom lån af regeringen, och allt hvad
de pu förtjena, förblifver deras egendom. Uti detEu-
ropeisk3 Ryssland är förbrytaren insperrad i fängel-
se, men i Siberien är han fri och icke för all tid
bunden vid samma ort.
Genom detta tvungna kolonisations system har Si-
beriens befolkning ganska betydligt tilltagit under
innevarande århundrade. Men landet är så vid-
sträckt, att man föga märker denna tillväxt. Under
Steperoffa förvaltning räknade man uti provinsen
Jeniseisk, utom 14857 Katorschriker, eller till strän-
gaste straff dömde, 24 000 förvista och derjemte 50,000
kronobögder. Bland de förviste steg antaletaf qvin-
nor till 3895. Hos qvinnorna är liderlighet och lös-
kligt tlefverne hufvyudorsaken till deras brott, och
