för opiets förbrukande, och då lagarne sattes verkställighet, drabbade de oftast de oskyldige Då kriget ändtligen utbröt, förglömde man hel och hållet att vaka öfver det farliga giftet, och Hu smugglas väl opium i ännu större skala. (Forts. följer.) (Införes på begäran.) Om Barnhusbarnet Mathilda. Till följe af Prosten Wallströms uppmaning, i den till rättavisning han afgifvit i Aftonblader den 3 nastliune De cember, rörande annonsen Barnhusbarnet Mathilda, nödga ondertecknad uppträda, de.s för att erkänna sig såsom för fattare till nämnde annons och förklara Kanslisten Dan gren såsom den der endast godhetsfullt undertecknat sit namn, för att emottaga de underrätieiser, som kunde an komma dels för att upplysa hvad tili denna sak och san ningen hö:er. 5 År 4840 erhöll jag från Rustbål!aren Petter Bengtsson Högby en promemoria, rörande hans hustru, förra barn husbarnet JV 6193 Mathilda, med anhålan att å alimänn Barnhuset söka att få upplysnisg em den persom, som ål 4834 förärat henne 1090 Rdr :gs, samt att utröna om ic ke någo. vidare blifvit h-nne tilisändt år 1838. hvilket har förmodade på följande grumder: Au den äsle gifvaren brefvet med sin gåfva tilkännagifvis, att Mattilda hade me) att vänta, om hon uppförde sig väl; att en, dag då Mathilda tjeats i prostgården och prosten Jäste från posten an: komna bref, prostinnan kommit til Matbida och yttrat Nu, Thilda, får du mera penga; alt prosten år 1838 i predikostlolen kungjort, at ett barnhusba:n med ett viss: namn (icke Mathilias) hade att undfå ankomna pörningar samt att hvarje gång Petter Bengisson talt vid prosten om penningar och bref, som rörde Mathilda, ban altid blifvi afvist. Jag uträttade Petter Bengtssons uppdrag, men fick ? Barnbuset det svar, att Marhilda icke genom Direktioner bekommit nåzot, hbvarken 4834 eler 1838. Med denna un: derrätte!se reste jag ill Östergötbland följande jul, talad med Petter Bengtsson, hans broder och husiru rm. f. om saken, hvilka alla uppmanade mig att söka få sanninger atredd. Denna uppmsning behöfde jag så mycket mindre som känsan för sinning och rätt reden vppmanat mig oc dessutom egde jag dä så stor aktnivg. för Prosten Wail ström, att jag övskade inga misstankar mätte lura kring han: rykte: sedan numera ingea ledtråd fanns til den ädie gifvaren öfverenskom jag med Petter Bengtsson, att i tidningarnt införa en annons. Den inkom, och Pev.er Bengtsson betalte den, samt lärer deröfver förkiarat sit: välbehag. Det ta oaktadi gfver ban Prosten Wallsiöm et bevis, hvaru ti han förklarar, all hvarken han sjelf eller genom ännan: person lemnat uppdrag till annonsen oci att han. derom icke egde ringaste kunskap. Hvilkt bevekeseg:under, som föranied: Petrer Beng sson, att ut gifva ett sådant bevis, känner jag -ej; jag känner endast att nämnde bevis förorsakat både mig och Kanslisten Dahlgren mycket stora ebesag och måste derföre bedja Pewei Bengtsson, att offentligen årerlaga det; vill han det ej, nöd: gas jag utbedja mig den vördads allmänbetens tålamod, til: jag i stöd af 47 kap. 23 Rältegångsba ken binner att vid Skennivge Råsbusrätt, få vittnen. hörda, för att syrka, hvad jag andragit. Mot Herr Prosten Wallström har jag ingenting att anföra. Jag hoppas han, af hvad jag antydt, inser meningen med min annons och vederiägger det csanna i Petter Bengtissons uppgifter. Stackholm : Janaari 4842. A. AXEN, e. o. Kammarskrifvare. ——— mum