för opiets förbrukande, och då lagarne sattes
verkställighet, drabbade de oftast de oskyldige
Då kriget ändtligen utbröt, förglömde man hel
och hållet att vaka öfver det farliga giftet, och
Hu smugglas väl opium i ännu större skala.
(Forts. följer.)
(Införes på begäran.)
Om Barnhusbarnet Mathilda.
Till följe af Prosten Wallströms uppmaning, i den till
rättavisning han afgifvit i Aftonblader den 3 nastliune De
cember, rörande annonsen Barnhusbarnet Mathilda, nödga
ondertecknad uppträda, de.s för att erkänna sig såsom för
fattare till nämnde annons och förklara Kanslisten Dan
gren såsom den der endast godhetsfullt undertecknat sit
namn, för att emottaga de underrätieiser, som kunde an
komma dels för att upplysa hvad tili denna sak och san
ningen hö:er. 5
År 4840 erhöll jag från Rustbål!aren Petter Bengtsson
Högby en promemoria, rörande hans hustru, förra barn
husbarnet JV 6193 Mathilda, med anhålan att å alimänn
Barnhuset söka att få upplysnisg em den persom, som ål
4834 förärat henne 1090 Rdr :gs, samt att utröna om ic
ke någo. vidare blifvit h-nne tilisändt år 1838. hvilket har
förmodade på följande grumder: Au den äsle gifvaren
brefvet med sin gåfva tilkännagifvis, att Mattilda hade me)
att vänta, om hon uppförde sig väl; att en, dag då Mathil-
da tjeats i prostgården och prosten Jäste från posten an:
komna bref, prostinnan kommit til Matbida och yttrat
Nu, Thilda, får du mera penga; alt prosten år 1838 i
predikostlolen kungjort, at ett barnhusba:n med ett viss:
namn (icke Mathilias) hade att undfå ankomna pörningar
samt att hvarje gång Petter Bengisson talt vid prosten om
penningar och bref, som rörde Mathilda, ban altid blifvi
afvist.
Jag uträttade Petter Bengtssons uppdrag, men fick ?
Barnbuset det svar, att Marhilda icke genom Direktioner
bekommit nåzot, hbvarken 4834 eler 1838. Med denna un:
derrätte!se reste jag ill Östergötbland följande jul, talad
med Petter Bengtsson, hans broder och husiru rm. f. om
saken, hvilka alla uppmanade mig att söka få sanninger
atredd. Denna uppmsning behöfde jag så mycket mindre
som känsan för sinning och rätt reden vppmanat mig oc
dessutom egde jag dä så stor aktnivg. för Prosten Wail
ström, att jag övskade inga misstankar mätte lura kring han:
rykte:
sedan numera ingea ledtråd fanns til den ädie gifvaren
öfverenskom jag med Petter Bengtsson, att i tidningarnt
införa en annons. Den inkom, och Pev.er Bengtsson be-
talte den, samt lärer deröfver förkiarat sit: välbehag. Det
ta oaktadi gfver ban Prosten Wallsiöm et bevis, hvaru
ti han förklarar, all hvarken han sjelf eller genom
ännan: person lemnat uppdrag till annonsen oci
att han. derom icke egde ringaste kunskap. Hvilkt
bevekeseg:under, som föranied: Petrer Beng sson, att ut
gifva ett sådant bevis, känner jag -ej; jag känner endast
att nämnde bevis förorsakat både mig och Kanslisten Dahl-
gren mycket stora ebesag och måste derföre bedja Pewei
Bengtsson, att offentligen årerlaga det; vill han det ej, nöd:
gas jag utbedja mig den vördads allmänbetens tålamod, til:
jag i stöd af 47 kap. 23 Rältegångsba ken binner att
vid Skennivge Råsbusrätt, få vittnen. hörda, för att syr-
ka, hvad jag andragit.
Mot Herr Prosten Wallström har jag ingenting att anfö-
ra. Jag hoppas han, af hvad jag antydt, inser meningen
med min annons och vederiägger det csanna i Petter Bengtis-
sons uppgifter. Stackholm : Janaari 4842.
A. AXEN,
e. o. Kammarskrifvare.
——— mum