i
höra messan. I sin lyckas dagar hade dena flyk-
tige rueklaren icke haft några ögon för det vack-
ra könet; de fiaare och ädlare känslorna slum-
rade ännu i haos bröst och alla hans sinnena vo-
ro liksom omtöcknade af vällefnadens oupphör-
liga rus. Nu hade sjelfsvåldets stormande vågoi
lagt sig och under den nuvarande stiltjen ver-
kade den minsta vindflägt på hans själs spegel-
klara yta. Han blef som förtrotlad vidvanblic.
ken af den skönaste qvinnofigur han någonsir
hade sett; öfvergaf: från samma ögonblick för all
tid sitt .torra meteorologiska studium och an
ställde bädanefter helt andra betraktelser, tili be
fordrande af menniskokännedom, hvilka gåfv
hbonom-enwvida mera. roande -sysselsättnivg. Har
gjorde sig snart af sin värd underrättad om de
angenäma grannskapet, och erfor då till störr
delen allt hvad vi redan hafva berättat.
Nä öfverföjll honom dem första ångerfulla tan
kan på hans; oförnuftiga slöseri. Han kände
sitt bjerta en hemlig välvilja för den nya be
kantskapen, och för dess skull önskade han sit
fädernearf tillbaka, han hade ju dermed kunsa
utstyra deo älskvärda Meta. Bostaden i de:
trånga gränden blef honom från denna dags
kär, att han ej skulle velat bortbyta den mo
det: mest lysande qvarter i hela stadens Ha
satt nästan oupphörligt i fönstret. för att lura p
det ögönblick då han skulle få bekika den söt
flickan, och då hon visade sig erfor han isi
själ em Vida större förtjusning än stjernkikare
Horockes i Liverpool erfor, då han första gån
gen såg planeten Venus vandra genom solen.
Oiyekligtvis föll det den vaksamma modrei
in, att å sin sida äfven anställa observationer