i höra messan. I sin lyckas dagar hade dena flyktige rueklaren icke haft några ögon för det vackra könet; de fiaare och ädlare känslorna slumrade ännu i haos bröst och alla hans sinnena voro liksom omtöcknade af vällefnadens oupphörliga rus. Nu hade sjelfsvåldets stormande vågoi lagt sig och under den nuvarande stiltjen verkade den minsta vindflägt på hans själs spegelklara yta. Han blef som förtrotlad vidvanblic. ken af den skönaste qvinnofigur han någonsir hade sett; öfvergaf: från samma ögonblick för all tid sitt .torra meteorologiska studium och an ställde bädanefter helt andra betraktelser, tili be fordrande af menniskokännedom, hvilka gåfv hbonom-enwvida mera. roande -sysselsättnivg. Har gjorde sig snart af sin värd underrättad om de angenäma grannskapet, och erfor då till störr delen allt hvad vi redan hafva berättat. Nä öfverföjll honom dem första ångerfulla tan kan på hans; oförnuftiga slöseri. Han kände sitt bjerta en hemlig välvilja för den nya be kantskapen, och för dess skull önskade han sit fädernearf tillbaka, han hade ju dermed kunsa utstyra deo älskvärda Meta. Bostaden i de: trånga gränden blef honom från denna dags kär, att han ej skulle velat bortbyta den mo det: mest lysande qvarter i hela stadens Ha satt nästan oupphörligt i fönstret. för att lura p det ögönblick då han skulle få bekika den söt flickan, och då hon visade sig erfor han isi själ em Vida större förtjusning än stjernkikare Horockes i Liverpool erfor, då han första gån gen såg planeten Venus vandra genom solen. Oiyekligtvis föll det den vaksamma modrei in, att å sin sida äfven anställa observationer