STUM KÄRLEK. FOLKESAGA AF I. A. MUSÄUS. Det var en gånz i staden Bremen en rik köp: man som hette Melchior. Denne var så stol att han alltid med ett visst hänseende strök sig om skägget då han hörde talas om den rike mannen i evangelium, hviiken ban, i jemförelse med honom sjelf, ansig endast för en liten krämare. Han hade så mycket peuningar, att han lät med klingande silltverda!rar belögga golfvet : sin matsal. Den tiden då han lefde, var visser ligen en måttligheteas tid; det oaktadt herrskadc då, liksom nu, en viss lyx, blott med den skilnaden att förfädren mer än deras efterkomman de hböllo sig till det solida. Om äfven denn: Meichiors högfärd förargade hans medborgar: och kamrater, och af dem uttyddes som skryt så hade dock han sjelf riktigt beräknat sin hand: ling, som mera härrörde från köpmansspekula tion,än från lusten att väcka uppseende; ty des sluge mannen märkte väl att hans ovänner och afundsmän, då de tadlade hans fåfänga, skulle och med det samma utsprida ryktet om han rikedom och stärka hans kredit. Han vann full komligt denna afsigt; det döda kapitalet af gaml: dalrar, som i hans matsal så visligen var utstålldt till åsködning, inbringade hund:atals pro. cent genom den tysta borgen det i alla handels affärer erbjöd för den lemnade valutan; met ändtligen blef det dock den klippa hvarpå hu sets hela välfärd strandade. Melchior var bjuden på ålkalas bos någon a sina vänner: han drack för häftigt på ålen oc! dog plötsligen af kolik, innan han hann bestäl!