STUM KÄRLEK.
FOLKESAGA AF I. A. MUSÄUS.
Det var en gånz i staden Bremen en rik köp:
man som hette Melchior. Denne var så stol
att han alltid med ett visst hänseende strök sig
om skägget då han hörde talas om den rike
mannen i evangelium, hviiken ban, i jemförelse
med honom sjelf, ansig endast för en liten krä-
mare. Han hade så mycket peuningar, att han
lät med klingande silltverda!rar belögga golfvet :
sin matsal. Den tiden då han lefde, var visser
ligen en måttligheteas tid; det oaktadt herrskadc
då, liksom nu, en viss lyx, blott med den skil-
naden att förfädren mer än deras efterkomman
de hböllo sig till det solida. Om äfven denn:
Meichiors högfärd förargade hans medborgar:
och kamrater, och af dem uttyddes som skryt
så hade dock han sjelf riktigt beräknat sin hand:
ling, som mera härrörde från köpmansspekula
tion,än från lusten att väcka uppseende; ty des
sluge mannen märkte väl att hans ovänner och
afundsmän, då de tadlade hans fåfänga, skulle
och med det samma utsprida ryktet om han
rikedom och stärka hans kredit. Han vann full
komligt denna afsigt; det döda kapitalet af gaml:
dalrar, som i hans matsal så visligen var ut-
stålldt till åsködning, inbringade hund:atals pro.
cent genom den tysta borgen det i alla handels
affärer erbjöd för den lemnade valutan; met
ändtligen blef det dock den klippa hvarpå hu
sets hela välfärd strandade.
Melchior var bjuden på ålkalas bos någon a
sina vänner: han drack för häftigt på ålen oc!
dog plötsligen af kolik, innan han hann bestäl!