— Ibland omständigheter vid den methodisti-
ka församlingens gudstjeast, som påkalla en
riss uppmärksamhet, äro de koliekter, som vid
varje, elier åtminstone nästan hvarje gudstjenst
ler samlas, och för hvilka predikanten alltid be-
ekligt anropar sina åhörares frikostighet i mis-
ionsverkets namn, till förmån för skolors in-
ättande ech hednimngars omvändande. (Hr Scott
inser, som bekant är, Svenskarne i allmänhet
ör hedningar.) Då det nu imedlertid visat sig,
tt endast en liten del af dessa medel användes
nom landet i och för Lapparnas räkning, men
let mesta går till konferensen i London, som
ned sådana bidrag aflönar de under dess abso-
uta lydnad stående prester, hvilka arbeia på
itvidgandet af sektens makt och herravälde, tor-
le det ej vara för tidigt att fråga, hvad rättig-.
vet. församlingen har att upptaga sådana kollek-.
er, icke en utan femtiotvå gånger om året, ja.
la dagar om den så behagar. Freja för i går
berättar härom — vi kärna ej vidare sakens
illförlitlighet — att kollekten sista Söndagen ei!
skall gått till mer än 40 Rar, och att med an-
Jedning häraf methodist-klockaren blifvit utskic-
kad för att hemma i husen hos församlingen få
bop litet mera.
— Det är märkligt, att, ehuru Svea Hofrätts
utslag i tryckfrihetsmålet emot skriften Strauss!
och. Evangelierna redan den 49 Januari expe-
dierades, Ofverståthållareembetet ännu ej vid-
tagit den enkla åtgärden af qvarstadens häfvan-
de å samma skrift.
— Invaliderne på Ulriksdal hafva äfven, enligt
berättelse i Statstidningen, firat Konungens namns-
och födelsedagar. Då de hölio middagsmåltiden
var Konungens bröstbild kransad med lager och
fotställningen drapperad med fanor, och Kom-
mendanten föreslog i underdånighet Konungens
skål, hvilken tömdes af invaliderne, under det
de hurrade och på sina ansigten uitryckte glädje
och erkänsla.
— Den berömde Norske landskapsmålaren
Fearnley, densamme som för några år sedan vista-
des här i Stockholm, afled i Mänchen d. 46 sist.
Januari, i följd af en nervös feber. Hr F. hade
redan förvärfvat sig ett Europeiskt namn och sak-
naden öfver hans bortgång är allmän.
(EMERSON IRIS EDITS
RR - -
(Insändt.)
Ännu några ord om det famösan förslaget till
t. f. Fält-tygmästare.
I N:o 47 af Aftonbladet har. uti en insänd earti-
kel, kallad : Belysning af några frågor om våra mili-
tärskolor, som Götheborgs Handels- och Sjöfarts tid-
ning väckt, det nästan glömda förslaget till t. f.
fält-tygmästare återigen blifvit bragt å bane, för att
försvara detsamma mot Handelsiidningens anmärk-
ningar. Aftonblsdsförfattaren tycks med nöje be
gagna tillfället att till denna sak få återkomma, för
att hindra saken att af allmänheten förgitas. Han
yttrade nemligen: att efter tillfället kominer af sig
sjelf, så skola vi äfven sprida litet ljus öfver an-
märkningarna. Så äfven nu med Izsändaren af
dessa rader. Efter tillfället kommer af sig sjelf, så
skole äfven vi sprida litet ljus öfver belysningen,
Författaren har ganska rätt uti att Artilleri-stabs-
chefens och Fält-tygmästarens befattningar beröra
bvarandra så nära. att den ena måtte vara initisredi
den andras tjenst, och att derföre båda äro närva
rande då någondera föredrager inför general-fälttyg
mästaren, hvarföre det kunde synas vara allt skål,
att den ene, under den andras korta frånvaro, må
föredraga den andras kurenta mål. Ett vilkor är
dock, att icke sådane omständigheter inträffa, der
saken är stridande mot tydlig föreskrift. Det är
detta den var (men hvilket icke den belysande fun-
nit för godt att upplysa). då en kapten föreslås av
bestrida en befattning, om hvilken Kongl. Maj:t be-
stämdt ,soch icke längesedan förklarat, att den som
dertill tillförordnades, skall vara af regementsoflicers,
d. v. s. af minst majors grad. Frågan är således
nu, om det icke varit skäl uti, att bland artilleriets
officerare af regementsofficers grad. visserligen flera
än 20 till antalet. och blott i Stockholm nira 40,
kommendera någon till detta föga långvariga UPP:
drag, hvilket författaren i Aftonbladet finner så be-
tänkligt, emedan denne då skulle skiljas från sina
egna (?) göromål, hvilket innebär ett eget begrepp
om militärpligter. Egentliga fruktan vore väl. att
icke finna någon inom hela artilleriet nog initie-
rad) i den klyftiga tjenst, som a n. v. fälttygmästa-
ren hbestrides, men hvilket ju var ainjelpt dermed,
att den tillförordnade resementsofficern alltid haft
att påräkna kapten Gyldenstolpes upplysta och be-
nägna biträde såsom i egenskap af stab-chef, ständigt
närvarande vid föredragningen. Ett annat medel
bade också varit, att till major föreslå kapten Gyl-
denstolpe, hvars kunskap, förtjenster och nit om ar-
tilleriet troligen förtjent derna befordran, enär han,
ehuru blott benådad med kapitens grad, egt det dyr-
bara förtroendet, att i så många år vara chef för
srtilleristaben, d. v. as. vara organen för alla H. K.
H. Generalfälttygmästarens befa!iningar till artilleriet,
sä väl i vetenskapliga, som i andra tj onsteförbållan.
den. Hvilkendera af dessa utväg Dn valt, synes
den hefva varit riktigare, än s hos Koaun-
gen föreslå, att blott för detta fall, undantogsvis,
göra en utaämning, stridande mot Konungens esen
