— Ibland omständigheter vid den methodistika församlingens gudstjeast, som påkalla en riss uppmärksamhet, äro de koliekter, som vid varje, elier åtminstone nästan hvarje gudstjenst ler samlas, och för hvilka predikanten alltid beekligt anropar sina åhörares frikostighet i misionsverkets namn, till förmån för skolors inättande ech hednimngars omvändande. (Hr Scott inser, som bekant är, Svenskarne i allmänhet ör hedningar.) Då det nu imedlertid visat sig, tt endast en liten del af dessa medel användes nom landet i och för Lapparnas räkning, men let mesta går till konferensen i London, som ned sådana bidrag aflönar de under dess absouta lydnad stående prester, hvilka arbeia på itvidgandet af sektens makt och herravälde, torle det ej vara för tidigt att fråga, hvad rättig-. vet. församlingen har att upptaga sådana kollek-. er, icke en utan femtiotvå gånger om året, ja. la dagar om den så behagar. Freja för i går berättar härom — vi kärna ej vidare sakens illförlitlighet — att kollekten sista Söndagen ei! skall gått till mer än 40 Rar, och att med anJedning häraf methodist-klockaren blifvit utskickad för att hemma i husen hos församlingen få bop litet mera. — Det är märkligt, att, ehuru Svea Hofrätts utslag i tryckfrihetsmålet emot skriften Strauss! och. Evangelierna redan den 49 Januari expedierades, Ofverståthållareembetet ännu ej vidtagit den enkla åtgärden af qvarstadens häfvande å samma skrift. — Invaliderne på Ulriksdal hafva äfven, enligt berättelse i Statstidningen, firat Konungens namnsoch födelsedagar. Då de hölio middagsmåltiden var Konungens bröstbild kransad med lager och fotställningen drapperad med fanor, och Kommendanten föreslog i underdånighet Konungens skål, hvilken tömdes af invaliderne, under det de hurrade och på sina ansigten uitryckte glädje och erkänsla. — Den berömde Norske landskapsmålaren Fearnley, densamme som för några år sedan vistades här i Stockholm, afled i Mänchen d. 46 sist. Januari, i följd af en nervös feber. Hr F. hade redan förvärfvat sig ett Europeiskt namn och saknaden öfver hans bortgång är allmän. (EMERSON IRIS EDITS RR (Insändt.) Ännu några ord om det famösan förslaget till t. f. Fält-tygmästare. I N:o 47 af Aftonbladet har. uti en insänd eartikel, kallad : Belysning af några frågor om våra militärskolor, som Götheborgs Handelsoch Sjöfarts tidning väckt, det nästan glömda förslaget till t. f. fält-tygmästare återigen blifvit bragt å bane, för att försvara detsamma mot Handelsiidningens anmärkningar. Aftonblsdsförfattaren tycks med nöje be gagna tillfället att till denna sak få återkomma, för att hindra saken att af allmänheten förgitas. Han yttrade nemligen: att efter tillfället kominer af sig sjelf, så skola vi äfven sprida litet ljus öfver anmärkningarna. Så äfven nu med Izsändaren af dessa rader. Efter tillfället kommer af sig sjelf, så skole äfven vi sprida litet ljus öfver belysningen, Författaren har ganska rätt uti att Artilleri-stabschefens och Fält-tygmästarens befattningar beröra bvarandra så nära. att den ena måtte vara initisredi den andras tjenst, och att derföre båda äro närva rande då någondera föredrager inför general-fälttyg mästaren, hvarföre det kunde synas vara allt skål, att den ene, under den andras korta frånvaro, må föredraga den andras kurenta mål. Ett vilkor är dock, att icke sådane omständigheter inträffa, der saken är stridande mot tydlig föreskrift. Det är detta den var (men hvilket icke den belysande funnit för godt att upplysa). då en kapten föreslås av bestrida en befattning, om hvilken Kongl. Maj:t bestämdt ,soch icke längesedan förklarat, att den som dertill tillförordnades, skall vara af regementsoflicers, d. v. s. af minst majors grad. Frågan är således nu, om det icke varit skäl uti, att bland artilleriets officerare af regementsofficers grad. visserligen flera än 20 till antalet. och blott i Stockholm nira 40, kommendera någon till detta föga långvariga UPP: drag, hvilket författaren i Aftonbladet finner så betänkligt, emedan denne då skulle skiljas från sina egna (?) göromål, hvilket innebär ett eget begrepp om militärpligter. Egentliga fruktan vore väl. att icke finna någon inom hela artilleriet nog initierad) i den klyftiga tjenst, som a n. v. fälttygmästaren hbestrides, men hvilket ju var ainjelpt dermed, att den tillförordnade resementsofficern alltid haft att påräkna kapten Gyldenstolpes upplysta och benägna biträde såsom i egenskap af stab-chef, ständigt närvarande vid föredragningen. Ett annat medel bade också varit, att till major föreslå kapten Gyldenstolpe, hvars kunskap, förtjenster och nit om artilleriet troligen förtjent derna befordran, enär han, ehuru blott benådad med kapitens grad, egt det dyrbara förtroendet, att i så många år vara chef för srtilleristaben, d. v. as. vara organen för alla H. K. H. Generalfälttygmästarens befa!iningar till artilleriet, sä väl i vetenskapliga, som i andra tj onsteförbållan. den. Hvilkendera af dessa utväg Dn valt, synes den hefva varit riktigare, än s hos Koaungen föreslå, att blott för detta fall, undantogsvis, göra en utaämning, stridande mot Konungens esen