Af nåd, ers maj:t! värdes höra mig blott ett enda ögonblick ännul ropade Lancelot, ännu alltid knäböjande, i det han för kungens fötter nedsatte skrinet och upplyfte siha händer. Så tala, karl, men rör dig icke ur fläcken ,, sade Jakob, något lugnare. Jag är icke tokig, men jag hade kunnat bli det af sorgy sade Lancelot, i det att tårarne strömmade öfver hans kinder. Måtte ers maj:t i nåder tillåta mig att berätta historien om min olycka! — Jag är,, såde han efter ett ögonblicks paus, hvarunder han sökt samla sina tankar, som ers maj:t redån vet, enaf drottning Elisäbeihs tvenne hofglasmästare. För en längre tid sedan blefvo jag och miu medbroder Breadbottom anbefallda, att begifva oss till det upphäfda klostret Sheene i Surrey, der uttaga de med dyrbara målnisgar prydda fösstren och sedan insätta dem i Michaeli-kyrkan i Londot. Vi anlände till klostret Sheene och hade redan inpackat de gamla konstverken, för att transportera dem hem) då vi fingo veta, att på klostervinden, i den gamla skräpkammaren, skulle finnas ett ännu större förråd af kostliga målade glasrutor. Giada ilade vi dit och gjorde ännu ett rikt fynd. Då i detta rum en mängd saker lågo om hvarandra, så trefvade vi, i hopp att finna något mera glas, en lång tid bland de obrukade, med damm betäckta busgeråden. Andtligen träffade vi på en hal!fförfallen, med ett af ma! uUppätet kiäde betäckt kista. Vi öppnade denna, mer at nyfikenhet och emedan en besynnerlig vällukt spridde sig derutur. Till vår öfverraskning funno vi ett med dyrbara kryddor inbalsameradt, fullkomligt förtorkadt lik. Länge