Af nåd, ers maj:t! värdes höra mig blott ett
enda ögonblick ännul ropade Lancelot, ännu
alltid knäböjande, i det han för kungens fötter
nedsatte skrinet och upplyfte siha händer.
Så tala, karl, men rör dig icke ur fläcken ,,
sade Jakob, något lugnare.
Jag är icke tokig, men jag hade kunnat bli
det af sorgy sade Lancelot, i det att tårarne
strömmade öfver hans kinder. Måtte ers maj:t
i nåder tillåta mig att berätta historien om min
olycka! — Jag är,, såde han efter ett ögonblicks
paus, hvarunder han sökt samla sina tankar,
som ers maj:t redån vet, en- af drottning Eli-
säbeihs tvenne hofglasmästare. För en längre
tid sedan blefvo jag och miu medbroder Bread-
bottom anbefallda, att begifva oss till det upp-
häfda klostret Sheene i Surrey, der uttaga de
med dyrbara målnisgar prydda fösstren och
sedan insätta dem i Michaeli-kyrkan i Londot.
Vi anlände till klostret Sheene och hade redan
inpackat de gamla konstverken, för att transpor-
tera dem hem) då vi fingo veta, att på kloster-
vinden, i den gamla skräpkammaren, skulle fin-
nas ett ännu större förråd af kostliga målade
glasrutor. Giada ilade vi dit och gjorde ännu
ett rikt fynd. Då i detta rum en mängd saker
lågo om hvarandra, så trefvade vi, i hopp att
finna något mera glas, en lång tid bland de o-
brukade, med damm betäckta busgeråden. Andt-
ligen träffade vi på en hal!fförfallen, med ett af
ma! uUppätet kiäde betäckt kista. Vi öppnade
denna, mer at nyfikenhet och emedan en be-
synnerlig vällukt spridde sig derutur. Till vår
öfverraskning funno vi ett med dyrbara kryddor
inbalsameradt, fullkomligt förtorkadt lik. Länge