STOCKHOLM den 3 Febr. — Oaktadt redan nära en vecka förflutit pål Februari månad, och således den tid inträffat, till Hvilken Hans Maj:t Konungens resa till Norge blifvit uppskjuten, samt det Norska Storthinget lärer komma att öppnas nästa Måndag, så synes ännu ingenting bestämdt vara beslutadt i afseende på dagen för afresan, och många tro, att Hans Maj:t nu uppskjuter densamma till närmare sommaren, hvilket vid monarkens höga ålder äfven utan tvifvel synes både önskligt och nödvändigt för att ej blottställa hans:helsa. Härmed må nu vara huru som helst, och uppskofvet må biifva en månad längre eller kortare, så förekommer i följd af denna resa en fråga,l hvilken under närvarande omständigheter är af största vigt för den Svenska nationen, en fråga, som hiitills blifvit allt för litet vidrörd, och Pvaråt dock jemväl pressen har allt skäl att egna sin gemensamma uppmärksamhet. a Vi vete alla, att redan två tredjedels år förflutit sedan slutet af sista riksdag, att ännu ingen af de vigtigare organisationsfrågorna, hvarom Ständerna till regeringen yttrade sina beslut eller önskningar, blifvit handlagd, och att med undantag af ett och annat tecken till en reaktionär anda hos styrelsen, har dess verksamhet endast inskränkt sig till de så kallade rent kuranta målen. Vi vilje icke för ögonblicket ingå i någon undersökning, till huru stor del orsaken till detta märkbara tillstånd af lethargi och dvala hoskonseljen bör sökas hos sjelfva rådgilfvarepersonalen, i något hämmande sidoinflytande eller i föreningen af båda, i synnerhet som vii alla fall troligen ganska snart få anledning att serskildt afhandla denna punkt. Men det vissa är, att bekymren : häröfver måste ökas i följd af den tillämnade resan. Om H. Maj:t en gång kommer till Norge, är det både möjligt och sannolikt, att han denna gången en längre tid derstädes qvarstadnar. Skall nu styrelsen under hans bortovaro på samma sättsom det skett förut vid dylika tillfällen uppdragas åt ett inskränktare antal af rådgifvarepersonalen; och Konungen taga några at statsråderne med sig, för att för honom sjelf föredraga några vissa regeringsärender, så är åtminstone en följd deraf gifven, nemligen att alla de ännu återstående vigtiga lagstiftningsärenderna komma ait ytterligare hvila för en längre tid. Or då en urtima riksdag under tiden skulle befinnas nödig, t. ex. nästa år 48453, så måste det inträffa, att Ständerna å nyo kommatillsammans, för att finna, det största delen afi deras föregående 46 månaders arbeten varit alldeles fruktlös; en: omständighet, som väl kan medföra en negatif nytta i så måtto, som det skall öfvertyga alla, hvilka ännu ej fått öppnade ögon, om -den -trängande nödvändigaeten af en representationsförändring, och att ingenting annat än en sådan kan förmå sätta något verkligt lif i sakernas gång; men som i alla fall icke kan undgå att förlänga obehagzet af många närvarande, med skäl öfverklagade missförhållanden: Vi skalle derföre anse pressen vid närvarande tidpunkt fela i en af sina förnämsta och heligaste pligter mot det allmänna; den, att alltid hålla sig i främsta ledet, när det gäller frågan att föra folkets talan, om den icke, med den grannlagenhet, men tillika med allt det allvar, som omständigheterna påkalla, fästade uppmärksamheten derpå, att det, enligt grundlageo, finnes tvenne sätt för Konungen att föroråna Om regeringens bestridande under hans vistelse i Norge; det ena det; som vid föregående dylika tillfällen blifvit begagnadt; det andra åter, att under Konungens frånvaro uppdräga hela regeringen åt thrömföljaren med ful: kunglig makt och myndighet. Detta sednmare alternatif kan icke stå alldeles utan ändamål i grumdlagen; och om någonsin ett tillfälle kunnat sara förhanden, då det synes böra tillämpas, så är det just nu. Denna tanka rättfärdigas icke blott af de skäl, vi här ofvan anfört, nödvändigheten att få någonting undangjordt; äfven Konungens höga ålderdom talar derför på det kraftigaste. Och i sjelfva verket, hvad kunde väl vara behagligare för den åldrige regenten, än att låta en älskad son, redan mognad till år och tänkesätt. så godt som under hans egna ögon aflyfta regerinssbördan från den höge fadrens skuldror itminstone för en tid, hvilken det beror af denne att sjelf bestämma; att derunder sjelf kunna med mera odelad kraft egna sig åt omsorgerna för brödrafolket, som så gerna ser honom ibland sig, och såsom åskådare vara ett gladt vittne till den verksamhet, som häraf bör kunna uppstå inom: Sverges administration. o Vi anse oss böra lägga Konungens Rådgifvare på Hjertat vigten af denna angelägenhet, hvartill