a ej, om ock sprutorna kunnat transporteras tl I dre terassen, i hvilket fall dock vattentillförseln ytterligare försvårats. I Ins. erkänner, att elis ing iallmänbet kan i flera fall möjligen bältre, fu; Iron än venligen sker, verkstella utomordentliga fall, och y ligen, att, om ock ep lä ste befälhefyaren uppgöres, blir rubbad af främmande person af nit, men opåkalladt, taga sig ott ej tillkommer, och dervid åt de dela hvarenåra korsande råd order. Merändels urartar äfve s gjelivalda befäl till glömska af bokstaf. Men denna ifver leder ock ill det ön1 pär deita är vue, bnruskade resultatet — att släcka net, bör mean icke efteråt så noga ÖverY vida släckningen skett, såsom brandreglem tryckligen stadgar. Imedlertid vore det ö detta reglemente blefve närmare kändt och m lydt, än tidningsartiklarne utvisa och flera omstön digheter vid släckningen jemväl åc Afven med de slägknings kes brister, enligt en tidr många cch så tydlisa, att j ves för att uppleta och afhjelpa tem, — mångfalldiga eldsolyckor blifvit afvärjta Sådan förbärjningar af eld, sem utländske, med rikare del försedde och å lokaler med större vattentillgår anlagde hufvudstäder företedt, höra till sök danrtaz i Stockholm. Två serskilde kommittcer hafva i scdnare tider äga och h kel, sära både k yfiig i arbetat på ett förnyadt Brandreclemenie. Bida insö sågo olämpligheten och orättvisan af ett f att på Stockholms Stads Brandförsäk ik, ringskontor, ia, hvälfva som har till föremål att ersätta bran hela bestyret med eldsläckningsanstalterna. Utöfver sin pligt bekostar Kontoret underhållet af redskapen och har sjelf en reseryspruta och tillbringare, oberäknade de bidrag som Kontoret till I Militärkorps m. m. lemnar. Deg a slag, att Kontoret må ans mästare, ansvarij för sprulorres i torde få anses redan realiseradt genom den å Kontorets stat tillkomne öra: dadjutaztsijnsten. Skyldigheten, att noga efterse och vårda sprutorna, har af ålder tillhört Stadens Styre!se och blir under denna myndighet besörjd af Stadens nu varande sakkunnige och erkändt skicklige sprutmakare. I Dagblads-insänd2rens förslag, att alia nya by49gnader skola med brandtotunar förses är redan genom 41763 års Byggnadsordnirg till verkställighet anbefalld. I samma Insindares sanmärkning angående den långvariga klämtningen instämmer en hyar som nödgas höra den. Förslaget att förse sprutorne med j.nlijt cldsläckringsämne är icke nytt. Afven detta ämne; omtalas i Brandreglementet, men kommer med rätta sällan eller aldrig att begagnas. Oijenligheten af v. Akens blandning vid större eldsvidor, så verksam den må befinnas vid försök på en antänd trädvägg, är tillräckligen ådagalagd och af vetenskapsmän så grundligt utredd, att något vidare derom icke är alt säga, äfven om utrymmet i denna artikel sådant medgaf. Klagan att ;manskap, boende på Söder, må, när eldsvåda der yppas, först begifva sig till Norr, för att afhemta sprutan, — saknar all grund. Denna klagan vederlägges af 54 i Brandreglementet. Förslaget, att af den gavande allmänheten bilda en kedja af handtlangare, till vattnets langning i vämbare, — är ganska godt, men föga verkställbart. De fleste af desse gapande sakna lust att i arbetet deltaga, och något medel att tvinga dem dertill, medgifva ej nu gällande författningar. Att såsom en annan ticning samme vid elden, att gå tillfyllest. Deremot vore om utväg kunde påfinnas yrkar, tillsäga de overksin vägn, torde icke göra det onekligen ganska väl och begagnas, att aflägsna dessa åskådare, som hindra släckningsarbetet. De viten, som Reglementet i sådant afseende bestämmer, äro icke nog verksamma; och huruvida andra mer kraftiga tvångsmedel, må användas, derom vill Ins. icke med Dagblads-författaren öppna någon tvist. Samma författare omförmäler nyttan affristående stegar,. En sådan af betydlig storlek farns tillförene ibland hufvudstadens eldsläckningsredskap. Den behöfde 8 hästar att framföras, kunde icke under flere timmars arbete uppsättas och ansågs derföre icke vara ändamålsenlig. Möjligen kan dylik redskap på rymliga platser någon gång vara af gagn, men vid nu ifrågavarande eldstillfälle hade den icke kunnat på den trånga lokalen begagnas. Låttare konstruerade stegar af enahanda besksaffenhet vore imedlertid väl att ega; men sådant hör till önskningsmålen och rörer icke släckningssättet vid den sista eldsvådan. I afseende på Dagblads-författarens förslag, att bagerier, bryggerier, större fabriker etc., skola åläggas af Brandordningen att hålla sig med egna asprutor m. m — hänvises till 42 i Brandreglementet, der en likartad föreskrift redan är till finnandes. I anledning af ett tidningsblads förfrågan hyarföre icke pråmsprutan fått qvarligga vid stora Varfvet, der Stockholms kofferdi-kaptener äro vane att hålla en närmare och trognare tillsyn, — bör upplysas, att pråmsprutan fordom haft sin station dels i nu varande södra fiskarehamnen och dels vid södra Varfvet, men i anseende till saknadt utrymI me och i brist af skjul, hvars uppförande sjöbotten licke medgaf, blifvit förflyttad till ett, med Kongl. Maj:ts nådiga tillståad, vid Kastellbolms strand nybygdt pråmhus: att enligt Brandreglementet, Stadens kofferdi-kaptener, hvilka genom rådighet och berömvärdt nit vid många eldstillfällen sig utmärkt, icke torde kunna åläggas etw för dem främmande bestyr med denna eldsläckningsanstalt, och att vården af densamma, som besörjes af Stadens sprutmakare, icke eller blifvit åsidosatt, ehuru ett serdeles missöde, som förut är omförmäldt, denna gång vållade att sprutverket icke gjorde det gagn, som man under andra förhållanden möjligen kunnat påräkna. Att Stadens eldsläckningsredskap i allmänhet var vid eldstillfället i godt och brukbart skick, bevisas bäst deraf, att nämnde redskap under 36 timmar begagnades och ati, oaktadt denna långvariga och våldsamma ansträngning, ganska få brister å verkens ömtåligare delar, eller å slangarne yppades. Insändaren, sem nu meddelat de upplysningar han haft att sanningsenligt lemna, får slutligen förklara, att han icke ämnar ingå i någon ytterligare skriftvexling i detta ämne., Läsaren har troligen lika med R2. fun stående artikel i flera afseenden upplysande, oe un aae Avaretå Kl väl änn. it i ofvanEt 2 A0dGAm Ace