sets fot, ej heller från bergen 1 vester, hinna till det höga husets öfra våning. De större sprutverk, som kort derefter från Stadsgården till eldstället ankommo och hvilka måste fastsurras vid fotmuren, emedan manskapet på den smala och isbelupna bron, eljest äfventyrat att nedstörta i sjön, voro ej heller lyckligare; och då hettan slutligen gjorde det omöjligt, att längre qvarhbålla dessa släckningsredskap änvid eller nära husets yttre sida, serdeles sedan en del af listen och muren åt sjösidan mnedrasat, och den ögonskenligast2 lifsfara var med arbetet förbunden; men elden, förstärkt af en frisk nordost blåst, hade imedlertid antändt stora fab-ikshusets femte våning och låga vind; då blef det nödvändigt att draga rcdskapen tillbaka åt vester, i ända mil, att vid husets vestra gafvel korcentrera största möjliga kraft, för att derstädes kunna mota elden och från antändning bevara Grosshandelssocietetens närbeligne magasinsbus, der ett betydligt lager bomull, m. m., förvarades. Den trånga och svåra lokalen i öster, omgifven af berg och endast på en spång vid sjön och branta trappor til!gänglig, hindrade de större sprutornas användande på denna sidan. Å södra eller gårdssidan, der mer är 300 famnar ved befunnos uppstaplade, voro från början flere sprutor satte i verksamhet. Någon stund sökte dessa att skydda husets östra gafvel; men husets höjd hindrade ett kraftigare biträde från den djupt liggande gården, och husets afstånd från den närmast liggande terrass i söder tillintetgjorde alla bemödanden, att hinna det brinnande föremålet. Afven desse. sprutor måste, i anseende till den tilltagande hettan och ras från husets öfra delar, småningom draga sig tilibata. Fiere användes att afbålla elden från. vedtrafvarna, andra ett afsläcka den redan brinnande, till en del i djupet nedfallne veden. Desse sprutor erhöllo vatten från Östa Kyrkogatan, dels hem-: tadt från närligande små, obetydliga brurnar, dels framfördt i tunnor från Stadsgården och andra af-. lägsna sjöstränder. Den långa vägen, den svåra Jokalen cch de islupne backarne försvårade tillförseln. Att genom ledningsslangar från saltsjön upp till Kyrkogatan befordra vattentillförseln, hade, om det än varit på denna bojd fysiskt möjligt, dock föga gagnat, och kade i alla fall utgjort en onödig omgång. Den enda tillbringare, som härtill kunnat användas, begagnades med mera nyita såsom spruta nere vid sjön, i norr om magasinshuset. Under tiden instörtade spinzeribusets öfre delar; flere af de arbetande b!efvo skadade och mer än en tillsatte lifvet, oaktadt förnyade varningar från de befälbafvandes sida mot ett öfverdådigt nit, som i alla fall numera icke kunde något uträtta. Från husets vestra sida och i dess inre delar hade, före spioneribusets antändning, serskilda försök blifvit gjorda, dels att med sten igenmura gången emellan båda husen, dels att uppsätta brandsegel på husets östra gafvul. En, i synnerhet från brinnande beckolja uppkommen cJidelig qväfvande rök, som med vindens bostighet spred sig i spinnerihusets af inga melianväggar sammanbundne öfre bottnar, hicdrade erbetet med igenmurningen. Elden utbröt oförmodligen under deras fötter, som försökte uppsätta brandseglet; och med stor lifsfara lyckades det fabrikens rådige verkmästare Bagge och några efier honom, att på en åskledare nedfira sig, under det att flere af de öfrige, som uppkommit å 2aket till hans biträde, i stället att nedgå samma väg eller begagna en, till deras räddning uppsatt vepstege, sökte utgång gensm det brinnande huset och der troligen funno sin graf. Elden nedgick härefter, caktadt huset var med brandbotten försedt, hastigt till de nedra böttnarne och fann på sid väg By näring i fernissade paneltak, oljedränkta golf, lös bomull, m. m, Snart var hela byggnaden en ruin, som upplystes af flammorna från omkring liggande vedmassor, och vid dem stadDade förhärjnis gen. Sådan är denna eldsvådas historia; och nu några ord om eldslickxnicgs-anstalterne. Insindaren börde väl på stället mycket tal om felaktighet i anordning, om oduglig redskap, om okunnigt b fäl c.; men deremot försporde ban icke något enda antagligt förslag, att bättre, än som skedde, verkställa släckningea. Det enda, hvari insändaren delade da klandrandes åsigter, var i afseende på den stora pråmsprutan, som med otålighet väntades från QCasteliholmen, men icke hann tili stranden ankomma förrän omkring kl ,142 på natten. AT denna spruta hoppades man ett biträde, som den tyvärr, både i anseende till sin sentida ankomst och fördröjda verksamhet, när den omsider hann fram, icke lemnade. Bättre framgång hade en från Mälaren genom Slussen önländ pråmspruta; men båda ankommo, som sa dt är, för sent. Den sistnämnda kunde dock icke förr, än som skedde, ti!l elden framföras. Efter hvad sakkunnig person vid eldstället genast utrönte och rättade, bindrades saltsjö-pråmsprutans verksamhet af is, som samlet sig i sprutverkets, uti pråmens köl anbragta, fasta sugrör; men det!a fel, som närvarande befälbafyare cch sprutlagare icke förstått att afhjelpa, hada sedermera icke det ringaste inflytande på verkets användbarhet. Efter det verket silunda kommit i gång, tilidrog sig det ytterligare missödet, att sprutslangen brast. En sådan händelse är icke ovanlig, äfven med nyare redskap än ifrågavarande. Af de öfrige sprutverken voro N:s 4 och 42 placer2de på gården närmast Östra Kyrkogatan, N:o 7 söder om Grosshandels-societetens magasinskus på bergplanen; N:o 8 vid ingången till gården åt saltsjösidan; Brandförsäkrings-kontorets tillbringare användes med. förlängd slang från sjösidan, dels inpå gården österut, och sednare vid vestra gafveln från magasinsbusets tak, hvarefter den omsider begagnades för vattentillförsel åt sprutan N:o 7 vid meagisinshusets gafvel. För samma ändamil anvädes sprutan N:o 3 Flere af stadens öfrige sprutor och tillbringare hade vid eldsvådan i Nikolai föreamling d. 49 Januari blifvit skedade och befunnos vid sprutmästaren Sjobergs faktori å Kungsholmen, der de, oaktadt högsta ansträngning, icxe kunnat på två dagar iståndsättas. Eter denna framsällning af sanna förhållandet sid ifråsavaranda eldstillfålle, torde Ins., med an