ill den mi-sgerning du ämnar företaga. Jag ser
lock på din darrning, att du är en i grunden
irlig karl. Släpp mig derföre ut och jag vill
belöna dig kungligt. o
Med dessa ord gick konungen mot dörren,
vid bviken den harneskklädde stod, men denne:
höll sitt svärd emot honom, utan att säga något,
iivad tusan skall det betyda? ropade konun-
sen. Vill lord Ruthven drifva gäck med mig
så han ställer en hund här, som hvarken han
bita eler skälla? Skall jag hållas fången? —
Öppna genast fönstergallret. Vid min vrede!
öppna fönstretl
Den -beväpvade tvekade ett ögonblick; sedan
skred han iram till gallret och öppnade det, I
samma ögonblick inträdde lord Ruihven i rum-
met. oo
Ha! hvad är det? ropade han häftigt, i det
han ryckte dolken från den beväpnade mannens
gördel och höll den mot konungens bröst. ,Kom
ihåg,, sade han till denne, att min far omkom-
mit genom er. Betänk att ert lif är i min
hand. Föj mig!
Er far blef ett offer för silt brott och dog
enlist lagens rättvisa dom, svarade Jakob med
värdighet. Akta er, otacksamme, att det icke
vederfsres er ett lika öden
Följ mig, sanden förrinner! ropade Ruthven
vild.
Hvarthän vill ni föra mig, förrädare ?x frågade
konungen. Jag går icke ur stället. — Jag ber
er, Alexander Ruthven, betink hvad ni gör!
tillade han med mera godhet.
Ni vill icke göra som jag vill. Guds död!
Jag tänker visa alt jag kan tvinga er, yttrade
Ruthven ytterligt förgrymmad, i det han åter
räckte dolken åt den beväpnade, ref af sig ett
strumgpband och ämnade dermed sammanbinda
konungens händer. Då lorden var en mein af
kolossal storlek och jättekraft, så skulle detta
säkert hafva Jyckats hozom, om icke Jakob i