SKATTEN) HISTORISK NOVELL AF WACHSMANN, Vill. Vi återvinda imedieriid till ko unger, som befann sig uppe i torukammaren, tillika med sin bev:pnace motstindare. Rummet h de tvenne Ipgångar och ett tet gallerfönster vid en mans höjd irån gvlfvet. Dea ena dörren var den, gerom hvilken Ruthven hade isfört kosungen; den andra var midt emot. Så sna:t J:kob såg sig ensam med es man, som böll ett bart svärd i handen, studsade han tillbaka i första ögonblicket, men bemannade sig enart. I följd afen mo:sigelse, hvilken vi ofta finna hos menskiiga naturen, var Jakob den sjette, ehuru han icke utan rysni g kunde se en biotad värja, ändi icke eg och hade vid flera tiiilätllen bevisat det genom handlingar. Här kom också ea annan omestandisbet honom till hjelp, hvilken i den fara, hva;i han Ru befann sig, ingaf horom mod. Hans motståndare darrade i hela kroppen. Hvad är din afsigt, Menniska? ropade kungen wl den beväpnade, efter att hava sansat fig några sekunder. Den tilltalade teg, men förblef i sin stridsfärdi:a ställning, med draget svärd och stående med :yggen emot den midt emot belägna dörren Är du en legd mördare, som dristar att lagg: brottslig hand På Herrans smorda ? fortfor Ja kob. Du skulle icke så lätt vinna ditt spe och skutle för en sådan gerning blifva timfig och evigt fördömd. Den beväpnade fortfor att tiga, men darrade synbart. Jag tänker,, sade kungen; anslående en annan strävg, hvartill hans väkiares försagdhet gaf honom arledning, iag tänker att du är en fattig djefsu!, som af de elaka lorderne blifvit tvingad ) Se Atonbl. N:ris 22, 23, 27, 25 och 26.