SKATTEN)
HISTORISK NOVELL AF WACHSMANN,
Vill.
Vi återvinda imedieriid till ko unger, som
befann sig uppe i torukammaren, tillika med sin
bev:pnace motstindare. Rummet h de tvenne
Ipgångar och ett tet gallerfönster vid en mans
höjd irån gvlfvet. Dea ena dörren var den, ge-
rom hvilken Ruthven hade isfört kosungen;
den andra var midt emot. Så sna:t J:kob såg
sig ensam med es man, som böll ett bart svärd
i handen, studsade han tillbaka i första ögon-
blicket, men bemannade sig enart. I följd afen
mo:sigelse, hvilken vi ofta finna hos menskiiga
naturen, var Jakob den sjette, ehuru han icke
utan rysni g kunde se en biotad värja, ändi
icke eg och hade vid flera tiiilätllen bevisat det
genom handlingar. Här kom också ea annan
omestandisbet honom till hjelp, hvilken i den
fara, hva;i han Ru befann sig, ingaf horom mod.
Hans motståndare darrade i hela kroppen.
Hvad är din afsigt, Menniska? ropade kun-
gen wl den beväpnade, efter att hava sansat
fig några sekunder.
Den tilltalade teg, men förblef i sin strids-
färdi:a ställning, med draget svärd och stående
med :yggen emot den midt emot belägna dörren
Är du en legd mördare, som dristar att lagg:
brottslig hand På Herrans smorda ? fortfor Ja
kob. Du skulle icke så lätt vinna ditt spe
och skutle för en sådan gerning blifva timfig
och evigt fördömd.
Den beväpnade fortfor att tiga, men darrade
synbart.
Jag tänker,, sade kungen; anslående en an-
nan strävg, hvartill hans väkiares försagdhet gaf
honom arledning, iag tänker att du är en fattig
djefsu!, som af de elaka lorderne blifvit tvingad
) Se Atonbl. N:ris 22, 23, 27, 25 och 26.