sätt styrkt, att Rbebinders medsökande voro de-; mokrater; ofrälse voro visserligen de flesta, men detta utgör ännu icke demokraten. För det andra har man aldrig antagit, att aristokratin synnerligen gynnas af Rhebinderska utnämningen. Tit. Rhebinders skuldror äro alltför svaga att åter upprätta den fallande aristokratin, och vi få med anledning så väl häraf, som af postens tal om tidningarnes öfverdrifna och fräcka nedsättande af tit. Rhebinders förtjenst och värde,, fylla en lucka i qvalifikationen af den Rhebinderska utnämningen, då vi förklara, att man här i hufvudstaden icke kommit under fund med något slags värde eller förtjenst hos tit. Rhebinder af den art, att det gaf honom något slags företräde framför hans medsökande. Tit. Rhebinder är nemligen icke, såsom man i landsorten här och der inbillat sig, utmärkt, Kvarken för utseendet, som på högre ort ofta värderas, eller för synnerliga studier, eller för någon sådan raskhet och drift i väsendet, som stundom drifver en, juridiskt mindre meriterad, att springa förbi sina förmän; han är tvertom en högst vanlig menniska, och .vi äro öfvertygade, att hvarken Konungen eiler konseljen påstår något annat. Hans förtjenster hafva således icke blifvit hvarken fräckt eller ofräckt nedsatta, då man helt beskedligt låtit dem vara precist så stora, som de stå på hans meritlista. När nu den Fl. Posten ej heller gitter visa att de varit större, så inrefattar hans prat om deras fräcka nedsättande, en indirekt fräckhet mot Hr Rhebinders medsökande. Då FI. Posten vidare motiverar Konungens beslut med kärlek till aristokratin, som bönfallande kastar sig i hans armar, så tvista vi icke med honom om faktum, ty det må han sjelf bäst känna; men vi reservera oss mot gillandet af ett sådant motif. Sverge har icke af Konungen sin fria yttranderätt, sin regeringsform och öfriga grundlagar; det hade med ett ord sin borgerliga frihet, innan nuvarande Konungen genom val erhöll den svenska kronan. Den förändring, hvarigenom denna frihet infördes, var riktad just mot regentens godtycklighet och mot bördsaristokratin, och då nu FI. Posten låter förstå, att ursäkten för en, som han säger, orättvis befordran bör finnas just deri, att godtycke blifvit användt för att uppbjelpa eller bibehålla den murkna bördsaristokratin, så innefattar denna ursäkt, efter vår öfvertygelse, precist motsatsen af det,som folket af konungarne både före, men ännu mer efter 4809 bordt vänta sig. Hvad än beträffar, att tidningarne ej skulle gjort t ligt afseende på petitionen från Hammarkind; så kån man deraf se, att den Flygande Post var ofödd, då nämnde petition af tidningarne diskuterades. Precist detsamma, som FI. posten nu säger om nämnde petition, sade på den tiden tidningarne, fast i mindre ohöfliza ordalag mot Hämmarkindsborna. De sade Regeringen rent ut, att nämnde petition icke förtjente afseende, och tidningarne från Östergöthland berättade så tydligt sammanhanget med nämnde petition, att Regeringen deraf kunde äga upplysniog öfvernog förutsatt, att den behöfde fråga andra i enså klar sak. Deri instämma vi likväl slutligen med Fl. posten, att Rhbebinderska utnämningen väl behöfver öfverskylas af den kristliga kärlekens mantel; vi önska blott, att då mån bevisär henne denna sista äretjenst, en hten flik af samma mantel måtte reserveras för den flygåndepostens ifrågavarande apoloögi. rea