icke var! min systerdotter; — Men se — de
kommer några ryttare sprängande.
.Det är kungen utropade pagen, i det har
gaf en: tjenmare:cen vink att derom underrätt
Etter inågra ögonblick red konung Jakob med
sinsvit.in på borggärden.: Monårken :såg gan:
ska upprymd ut. - Sannolikt var det mera vän
tan på den skatt han snart hoppades inhändiga
än glädjen öfver den lyckade jagten; som stämde
henom si gladt. t I fe
-Grefven af! Govrie trädde, åtföljd af en talrik
svit, ut på borggården för att möta konungen
och denwe sednare: lagade sig just.till-att stiga
af- häster, under det sir Walter Vere-höll stig:
bygeln. oci : ig 3 t
Nå, här äro vil ropade Jakob förnöjd. Jag
helsar er, gretve Govrie. — Men tag er till
vara, sir: Walter Stormväder; att ni icke hjelper
mig så oskickligt af hästen, som nyligen då vi
båda föllo rTaklånga på stengatan. — Nå, lord
Ruthven — hvar är mannen med skatten? —
Visa nu fram denne vår olönteskaitmästare, om
hvilken - vi ville önska att han hade en lyckli-
gare hand än den verklige, lösade, under hvars
klor allting smälter såsom smör på glödande jern.
Laga - bara inte att jag nödgas säga om er med
Quintilian: Pro thesawro dat carbones.
Ers majestät vet, att min olycklige far vid
ett. visst: tillfälle -sade:: Ba Ruthven hålier sitt
ord, om ock hellvetet blefve hans löa, svarade
Lairden med ett; dystert leende. Govrie och
jag äro söner af den manner som talat så.
vErinra. mig: icke om. så sorgliga saker; käre
lords, sade kungen dystert. .,Jag tviflar dessut-
om icke, att ju nicoch er bror: under alla om-
ständigheter hålla edra löften. -
Derpå kan. ers majestät liten; svarade grefve
Govrie kallt. Framför allt anhåller jag dock,
att ers majestät värdes i den stora salen intaga