, 3
skrifter ärö goda, sunda och oundgängliga. De fin-
nas icke blott i utlandet, utan äfven hos oss; de
följas der, hvarest ärelystnaden måste vara aldra
starkast, i armeen. Der fordrar man en lärotid,
och tjensteår;.- men vi tillåta att det onda exemplet
oupphörligt gifves genom det skådespel, som upp-
föres på den civila banan. Hvarför göras icke de
stadganden allmänna, som armåen tyder?
Det finnes ännu ett ämne, Hvarå jag icke utan
tyekan kan förmå mig att påkalla Kammarens upp-l:
märksamhet; jag vill tala om den orsak som åstad-,
kommer en allmän och djup demoralisation; denna
i finner jag i vallagen (buller i centern). Hyad!
Tom lörvånår mig i vallagen, är icke dess föga de
mokratiska anda. Jag tror, att Frankrike i detta
hänseende har lemnat allt det utrymme åt demo-
kratien, som nationens seder och lynne kunna for-
dra; jag båller mig till lagen, icke såsom ett mo-
nopolistiskt verktyg, utan som ett verktyg för. poli-
tisk demoralisation.
Hvaröfver klagar man då beständigt? Man klagar
öfver att de lokala intressena blif:a i medborgar-
nes och de deputerades sinnen starkare än det all-
männa intresset. Är icke detta, M. H., den svyå-
raste politiska demoralisation som kan finnas? Val-
lagen gör, att den deputerade ej föreställer annat
än ett litet antal små intressen. , Man klagar dess-
utom öfver att valmannen allt för ofta förmås att
göra mera afseende på den tjenst som bevisas ho-
Dom, än på den deputerades politiska handlingar
nytt bulier). .
Huru viljen j då att det skall vara annorlunda,
Där ett litet antal valmän oupphörligen stå liksom
på post omkring en deputerad, kring en man, som
de ståndigt kunna besvära .och som ej kan undgå
dem? Huru viljen j att i denna oaflåtliga strid mel-
lan det allmänna och erskilda intresset, det sednare
icke skall bli det rådande?
Man klagar vidare öfver att den deputerade, för
att erbålla röster, mera. bemödar sig om att göra
tjenster, än att-vinna förtroende genom sina hand-
lingar. Huru viljen j att det skall vara annorlunda,
då den deputerade är oupphörligen ställd ansigte
mot aznsigte med ett litet antalvaimän, som äro hans
grannar, hans vänner, bans anförvandier? Det är
visserligen lättare att vinna valmännen en och e i
sönder genom goda handtag, än att.tillfredsställa
dem alla gemensamt medelst goda politiska grund-
satser. (Mycket bra.)
Jag vill icke i denna tribun föreslå en vallag, jag
antyder blott det onda som hemsöker landet, detta
Onda, hvaraf allt det öfriga endest är symptomer:
det är den politiska demoralisationen; det är på
henne, som alla goda medborgares blickar böra rigta
tig. (Bifall)
Några vilja draga sig från saken genom påståen-
det, att allt det onda kommer från pressen och att
man bör hålla sig till henne. Jag nekar ej, att.hon
kan vara i stånd af många förvillelser; men erfa-
renheten bevisar att de styrelser, som ställa sig i
en fortsatt, aldrig hvilande, strid mot pressen, sluta
med ätt förkrossas. Må de, som äro styrelsens fien-
der, uppmuntra henne till denna förtviflade, kamp
och locka henne att dagligen nedstiga på stridsba-
nan; jag, som icke vill hennes fall, oröar mig der-
öfver.... Tillåten mig ått på en gång oroas och
förfäras. - RER ES
Då jag betraktar hvad som tilldrager sig rundt
omkring mig, då jag betänker att det i närvarande
stund icke finnes i verlded en styrelse, som ligger
närmare medborgarena än den Franska; då jag tän-
ker på att denha styrelse eger all den kraft, det är
en styrelse tillåtet att ega, hvilken ej hvilar på fa-
sta och stadgade politiska sedvanor, då förfäras jag.
Detta är också verkligen hyad som måste förskräcka
alla goda medborgäre; det är åt denna sida de bö-
ra vända sina ögon; der finnes faran som hotar vår
heder, vår säkerhet; vår nutid och framtid. Jag vill
tån denna tribun ropa till alla mina medborgare:
fen politiska demorålisationen är den fara, som kan
äfventyra allt, heder, säkerhet, fådernesland; detta
är den fara som bör förena alla män af heder, alla
åderneslandets vänner. Att söka förekomma det
fondas verkningar, att bota det, se der det mål, för
hvilket vi kunna samla oss och bilda en mäktig och
Kelig koalition. 4
. Isynnerhet slutet af Hr Tocquevilles tal emot-
togs med långvariga handklappningar och bi-
fallsrop från Kammarens båda yttersta sidor och
rörelsen var så liflig, att sessionen måste. för en
stund inställas. :
—— AA
SPANIEN;
I det lagförslag, som blifvit Cortes förelagdt
af regeringen, rörande den ecklesiastika organi-
sationen i landet, finnas ganska märkliga förfo-
ganden, hvilka förtjena meddelas, såsom bevis
på alt man i Spanien med allvar tänker på kyr-
kans återförande till. sin : ursprungliga . bestäm-
melse och renande: från de: många: mennisko-
funder, :hvilka så dänge vanställt henne. Första
artikeln åf lagförslåget lyder sålunda: I Spanien
skall icke finnas någon annan jurisdiktion för
ecklesiastika mål, än den vanliga inom hvarje
biskopsstift, med vad till de omedelbart öfver-
ordnade, i enlighet med Spanska kyrkans sta-
tuter. . Andra artikeln : Nationen. tillåter ingen
främmande andlig jurisdiktion. Stridiga saker
kunna således endast ;afdömas i. Spaniens me-
tropolitan-provinser. Tredje artikeln: Nationen
afsäger sig de, på Carl lII:s anhållan, genom
påfvens breve af den: 26 Mars 1774 gifna privi-