uctta cyriIcaan dess form, Utan alt andras, ICKE
kan gifva garanti på något verkligt och godt
tnnehåll — är det då för köttslighet man bör
skylla en sådan ande? Hr H. blyges icke, att
sid. 84 beskrifva en ful sjukdom, Ryggtvinsot
eller Tabes dorsalis, som sjelfva Boerhaave en-
dast skal! hafva sett, men aldrig kurerat, så o-
hygglig var den. Derpå utbrister Hr H. Det
är just vid en sådan uslings sjuksäing, som en !
apostel af köttets evangelium med särdeles effekt
skulle kunna ställa sig och säga: kom och se.
hvad jag kan uträtta; se huru det går an att
lyda mig; se den verkliga fulibordan af mina
löften. Denne unge man bar åtlydt min kallelse
och följt tjusningskraften af mina skildringar af
den köttsliga njutningens fröjder: och derföre
har jag tillredt honom denna ärans bädd, der
han ännu under den qvalfuila sjukdomens mar-
iterande hand är trogen min läras bud och i
den bär hyllving åt den öfver all mensk-
selse triumferande emolståndliga makt,
hvars lof, jag förkunnat. Och sidan 87: aden,:
som fåktar för Personlighetsprincipen och ogillar:
I köttets evangelium, begår en inkonseqvens, som
I bevisar, att han oful ndigt och ytligt uppfat-
tat sin lära, och ej förstår des: egentliga och inre
mening,, Med den der, som här föktear för Per-
sonlighetsprincipen, lårer väl, om kriterierna ej
svika, ingen annan förstås än prof. Geyer, som
under sistlidne riksdag i konstitutionsutskottet
talade för dersamma, utan att då, och kanske ej
hel!er sedan, fatta buru nedrigt köttslig hans lära
var: men hvad den utmålade aposteln för költets
evangelium beträffar, så menar väl Hr H. dermed
till sluts ingen annan trollkarl än författaren till
Det-går-an Allmänheten roå döma, hvilkendera för-
tjenar att kallas mera köttsligt sinnad eller en köt-
tets afejordare predikant, antingen den, som vändt
publ ikens uppmärksamhet på nödvän digheten att.
förbättra en välment, men på innehåll så brist-
fällig form, att sedeförderfvet blir ännu allmän-
nare och oundvikligt, derest det icke göres möj-
ligt för en sann, ädel och kraftfull ande, att i ;
förhållandet mellan man och qvinna kunna få!
lefva och beherrska det kroppsliga — eller den,
som bekämpar införandet af en så andlig prin-
cip i äktenskapet. Vi vilja visserligen ej skylla
Hr H., eburu en stor man, för költslighet. Men
säkert är det, att om förf. till Det går an är siå-
dan, att apostrofen sidan 84 på honom kan vara
tillämplig; så är Hr EH. en likadan apostel, då
han sidan 400 predikar Det-går-an-lärzns egna;
grundsatser om kärleken; och han bör då till.
sin egen uppbyggelse läsa hvad ban skrifvit om
sig sjelf sidan 84. En stygg sjukdom kan man
få på mångahanda sätt. Man har exempel på
furstar, prelater och akademiske lärare, lika väl
som på soldater, skrifvare och fruntimmer, hvil-
ka varit behäftade med åkommor. Dessförinnan
kanna de hafva läst många böcker, inhemtat flera
iheorier och till och med tagit examina. Manl-
skyller ändock icke åkommorna på läsningen,
utan ofta derpå, att man uppfört sig helt an-
norlunda, än man läst. Vi finna alldeles ingen!
orimlighet uti, att någon person, som läst Det!s
går an, sedermera kan få tabes dorsalis, såvidaj
S
1
PE —
något melHankommit, som verkat detta onda.
Man kan ju äfven bli sjuk, sedan man läst en
sådan lecture, som Hr H:s bok om äktenskapet?
Men bhufvudfrågan är, om sjukdomen står till de
lästa skrifterna i bestämdt förhållande af följd, så
alt de — för att tala med Hr H. — kunna kal-
las dess causalmoment? I annat fall böra dejt
icke skyllas för ersaken dertill. Hela uppgiften:
inskränker sig då till den frågan, huruvida en
skildripg, som innefattar, att sedlighet och lyckalt
E
1
emellan man och qvinna omöjligen står att vänta, ö
äfven vigsel oaktadt, derest innerlig, andlig kär-
lek icke kvyter dem tillsammans, och den må
för öfrigt hafva rätt i sina satser, eller icke, —
frågan är, upprepa vi — om en så beskaffadr
skildring, den må läsas i Det-går-an, i Hr H:sl!
bok sid. 4100, eller annorstädes, och den må förl
öfrigt hafva rätt i sina satser eller icke; skalll!
kunna på en läsare göra sådan verkan, att han(
eller hon deraf bekommer Tabes: dorsalis? Vitro:
det icke. l
Detta utfall emot författaren, som vittnar omj:
föga skicklighet, men väl, om man så vill, sma-c
kar af en ända till oanständighet stegrad ilska,!l
har eljest ett starkt tycke af ännu en Upsala-t
signaturs yttrade tankar i anledning af Det-går-i
an-auktorns alla uppräknade öfriga arbeten, nem- 1
ligen att han icke skulle begripa någon annan!!
kärlek än den, der parterna nalkas hvarann som l!
eldkolm. Man kan iänka hvarjehanda om förfat-
taren till Det-går-an; han har verkligen den lik-ls
het med Hr Hvasser — utom öfverensstäm-i
melsen i Det-går-an-theoriens hufvudpunkt, hvar-s
om vi förut talat — att, kanske mera än han !
borde, vara en vän af dristiga paradoxer. Men is
den läsande allmänheten i Sverige vet likväl, lj
om någon på vårt språk uppträdt med mera
afgjord fallenhet att just lemna skildringar på
till själen sköna och ädla qvinnor, Och hvilken I
i talrikare berättelser gilfvit teckningar af en !f
sval, innerlig, djup och idealisk kärlek, Minne
det då är ett rent omdöme man ådagalögger,l
när man ej har försyn för att sätta nedriga sjuk-s
domer, eld och kol i kaussalförhållande till bans 1
artistiska uppfinningar ? Månne fröknarne Eieo- 1
nora och Aurora Löwensjerna, månne Signora I
Luna, Porzia Salviati, Henriette eller Araminta i
May, Estella, Ormesinda, fiskaren Jenars hustru 1
i kapellet, Brita, Katarina på Grimstabamn, skö- 1
na Margret i Ladugårdsarrendet, Johanna Berfelt, I
Amalia Hillner, Eugenie Guemarez, Astarte, Ny-
nianne, Malfred, de skjutna flickorna i Björnin-
nan och romancen Vargens dotter, Isidora, Ma-l1
ria, Clementia, Deidamis, Ismene, Schemselnikar, I
Evirallin eller Ginevra 90. a. fl, utgöra person-
ligheter inom omfånget af hvad man menar med !
köttets evangelium? Något iordiskt vidlåder dem.