— Östgötha Correspondenten kan ej nog fröjda sig åt det rykiet, att en dotter till en högre embetsman förniodas komma att här uppträda på den Kongl. teatern, och sålunda bryta det fördomsok, som så länge och så tungt tryckt den stöna dramatiska konsten. OO. C.: menar nemligen, att under det i Danmark ganska ansedde embetsmän samt deras hustrur och döttrar (?) uppträdt på seenen, har det här nästan ansetis för en vanära att egna sig åt en konst, hvilken mer än mången annan fordrar stora själsförmögenheter., Denna tanka är riktig nog i grunden, men de åtföljande uppgifterna eller skälen synas likväl något öfverdrifna. Hvad den der pnästan vanäran beträffar, så är den väl på sednare tider äfven här temligen försvurnen, hvilket bäst ådagalägges af den allmänna aktning, som numera visas en stor del af våra nuvarande skådespelerskor, och detta kommer att ökas i samma mån som personernes värde eller yrket. Om åter ansedda embetsmän icke offentligen uppträda på teatern, så kommer detta väl dels deraf, att kanske ibland dem icke finnas så serdeles stora anlag för den dramatiska konsten, dels synes det ock öfverflödigt, då, såsom de sista åtens erfarenhet iptygat, en och annan äfven af de högt uppsatte thy förutan emellanåt varit till ett offentligt spektakel. — LV — rr