— Östgötha Correspondenten kan ej nog fröj-
da sig åt det rykiet, att en dotter till en högre
embetsman förniodas komma att här uppträda
på den Kongl. teatern, och sålunda bryta det
fördomsok, som så länge och så tungt tryckt
den stöna dramatiska konsten. OO. C.: menar
nemligen, att under det i Danmark ganska an-
sedde embetsmän samt deras hustrur och dött-
rar (?) uppträdt på seenen, har det här nästan
ansetis för en vanära att egna sig åt en konst,
hvilken mer än mången annan fordrar stora
själsförmögenheter.,
Denna tanka är riktig nog i grunden, men de
åtföljande uppgifterna eller skälen synas likväl
något öfverdrifna. Hvad den der pnästan van-
äran beträffar, så är den väl på sednare tider
äfven här temligen försvurnen, hvilket bäst å-
dagalägges af den allmänna aktning, som nume-
ra visas en stor del af våra nuvarande skåde-
spelerskor, och detta kommer att ökas i samma
mån som personernes värde eller yrket. Om
åter ansedda embetsmän icke offentligen uppträ-
da på teatern, så kommer detta väl dels deraf,
att kanske ibland dem icke finnas så serdeles
stora anlag för den dramatiska konsten, dels sy-
nes det ock öfverflödigt, då, såsom de sista å-
tens erfarenhet iptygat, en och annan äfven af
de högt uppsatte thy förutan emellanåt varit till
ett offentligt spektakel.
— LV — rr