TFUSCL OCH SPINTNETIC, Von Uvnla vat Von IVIvEv
ostängd. Besynnerligt är väl, att denna gång ej ge
nast blef tilltäppt, men ännu besynnerligare at
man, oaktadt så icke skett, tillät menniskor så län-
ge uppehålla sig i spinneriet, ja att man till och
med försökte att lägga brandsegel öfver spinneri-
gafveln, då der fanns en eldkanal under de ar-
betande. En del af de härmed sysselsatte per-
sonerne firade sig ned på åskledare och takrännor,
andra blefvo innebrände. Detta vittnar ej heller
om ordning. Men det var icke nog att man
lät begrafva flera personer inuti huset, man
blottställde andra för de störtande murarne,
dels af ett redan utbrunnet hus, om hvars räd-
dande icke mer var fråga, dels af ett i full brand
varande, om hvilket man bordt eza den känne-
dom, att inga tvärväggar, men väl trädtak och
af olja genomdruckna golf funnos. Denna siora
tillökning i olyckan, medförde blott en tillök-
ning i villervallan, utan att på aldraminsta sätt
gagna släckningen. Afven efter branden har
man tillåtit folk arbeta både inom och utom de
afbrända husen, ehuru vissa delar af murarne
bota med ras.
Det är väl en klar sak, att orsaken till all
denna oreda måste sökas hos befälet, ty ett o-
förtrutnare folk vid eldsvådor, än hufvudstadens
invånare, synnerligast hvad de arbetande klas-
serna angår, torde svårligen finnas. OÖfverståt-
hållaren, Underståthållaren , båda Polismästarne,
en mängd brandcehefer och flere officerare voro
närvarande, och man hbörde också de arbetande
esomoftast tvista om hvars befallning de borde
åtlyda; bland annat sattes i fråga om man skulle
lyda de civilav eller militären, och det berät-
tas allmänt, att då H. K. H. Kronprinsen vid
ett tillfälle gifvit befallning om en vedtrafves
nedrifvande, så hade en viktualiehandlande, be-
kant för sin raskhet vid olyckstillfällen, gifvit
kontraorder, och vedtrafsen förblifvit orifven.
Under Söndagen tycktes en sjöman föra befälet vid
vedtrafvarnes släckning; åtminstone skrek han
mest. Vaitenkörarne voro i beständig kollision
med hvarandra och med den tillströmmande
mängden, och mången steckars gosse, som ej
tilitrodde sig framföra sin tunna, stannade vid
sidan af gatan, med det goda medvetande att
han i alla fall hade vatten i tunnan.
Hvad likväl ingen glömde var, att skrika med
full hals; långt bort på Skeppsbron, vid Slagtar-
huset och på Skeppsholmen hörde man det då-
nande skriket.
Då H. K. H. Kronprinsen ankom till stället,
trängdes hela massan åt det håll, der han be-
fann sig; er del ville se honom, en del åter
hade väl äfven den uträkningen att blifva af
honom sedda. Detta är vanligt vid alla eldsvå-
dor, der de kungliga personerna irfinna sig,
och kunde gifva godt skäl att afskaffa den gamla
seden, att Kungen eller Prinsarne nödvändigt
skola blottställa sig vid eldsvådor. I alla hän-
delser borde väl ej den kungliga personen vara
sjelfskrifven chef för eldsläckningen, utan lemna
den egentlige befälhafvaren ostörd. Denna lem-
ning från de menlösa tiderna är ett svårt hin-
der för eldsläckningsanstalternas ordnande.
Utan tvifvel har den nu och vid flera tillfäl-
len anmärkta oordningen till en del sin ursäkt
deri, att svårare eldsvådor i Stockholm äro nog
sällsynta, för att gifva tillbörlig öfning åt befäl
och manskap; men den nu inträffade erinrar
imedlertid, att en bättre ordning måste införas,
om en så stor olycka skall för iramtiden und-
vikas.
Dertill fordras, efter vår och väl de fle-
stas tanka, att en serskild chef för eldsläek-
ningsanstalterne utses, — en chef för eldsläck-
ning måste lika väl som någon annan förstå sin
sak — ; att ett tillräckligt underbefäl ställes un-
der honom, samt att manskapet indelas i pas-
sande korpser och ofta öfvas. Öfverstäthållaren
och polisen böra hufvudsakligen befatta sig med
ordningens uppehållande och handräcknings lem-
nande, i händelse af klagomål. En populär un-
derrättelse om metoden vid vådelds släckning
borde öfverallt vara att tillgå och första perio-
den deri anbefaila tystnad, förutan hvilken allt
befäl är omöjligt. I allmänhet är ock mnödigt,
att icke lägga tungar af eldsläckningsarbetet helt
och hållet på de arbetande klasserne, utan att
åtminstone tillägga dem en billig betalning, li-
kasom det ej mindre är af vigt att de, hvilkas
hus och effekter i och för eldsläckningsarbetet
förstöras, erhålla en så fullkomlig TE Mlotrelalla
le icke mäste draga i betänkande att blottställa
dem, då behofvet så påkallar.
Förmodligen skall den nu skedda olyckan, s
leras klagan, som dervid förlorat anhörige eller s
husfolk, samt de så almänt framkommande an-
märkningarne förmå dem det vederbör, att vid- 8
aga bättre anstalter för framtiden, och för det 5
allet hafva vi nu bioit att tillägga den önskan,
stt hvad man tillämnar, måtte i så god tid blif-j N
va lemnadt åt offentligheten, att sakkunnige per- ;
d
b
S
I
Ö tu - FA AM mA - LAR -
Cc a AA tt Mr AR AV
soner måtte få tillfälle att yttra sig deröfver,
nnan beslut fattas. I
— —————Lwu — I
— Statstidningen berättar såsom prof på rå-
lighet och sjelfuppoffring af ett tjenstebjon vid r
ista eldsvådan, att ena pigan hos fabrikens bok- 9
rållare, som bodde i våningen ofvanför gasmä-: N
taren, ehuru sjelf afklädd, hastade in till de a
edan hvilande barnen, ryckte dem ur deras;
äng och lyckades att komma med dem i fam- I
ven utför trappan till de tröstlösa föräldrarne. ti
Vn först vaknade hos henne tankan på hennes! 9