nådiga fru svärmor att han, fastän han är ej
barn, likvål tänker som en karl. Den unga spel
vinken börjar derföre att spinna små kärleksin
triger till höger och venster; hans kusin Chevalie
de Matignon bar gifvit honom åtskilliga goda råd
alseende på sättet att i denna våg förvärfva sig rykt
barhet och eleven visar sig högst läraktig; han gå
ifrån sockerpullorna direkt till skrifbordet, sätte
sig att författa kärleksbref och lyckas verklige
att vinna mer än ett rendez-vous. Detta är e
god början (det vill väl ingen neka?) att gifv
sig anseende cch göra sig intressant. Svärmo
börjar ock verkligen blifva het om öronen oc
Diane synes vilja fatta något mera de:tagande fö
sin unga brudgum. Chevaliern har desslike
sagt honom, att ett par dueller äro oundgänglig
för en belefvad och ansedd man, och den ung
herrn lyckas derföre äfven snart att inleda ick
en utan två dylika, hvari den svartsjuke Che
valiern sjelf figurerar såsom den ene duellanter
Det förstås, att den unge hjelten går som seg
rare ur äfventyret. Likaså är det klart som da
gen, att hans kloka svärmor och fjera gemål
som i början behandlat honom såsom ett barr
icke kunna längre, motstå en sådan älskvärdhe
utan förklarar den lyckliga segervinnaren sit
välbehag, hvareiter den 3 :n utan -vidare pru
utstrykes.
Sens moralen af ifrågavarande lilla stycke lig
ger någorlunda tydligt i dagen; det är, att da
mernas tillgifvenhet och kärlek för männern
lättast skall viunas genom dessas lättsinniga till
tagsenhet hos andra fruntimmer! Vacker kom
pliment åt damerna! Hvar och en finner lät
att det mer eller mindre pikanta i stilen oci
utförandet svårligen kan öfverskyla och upp
hjelpa det felaktiga uti en sådan tendens, el
ler ursäkta ett sådant styckes införande på sce
nen utan ait dervid tilikännagifves, att en mor
som går att se det, icke bör taga sin dotie
med sig. Ehuru stycket bar några verklige
rätt komiska scener och liflighet i diktionen, tord
det ock af ovannämnde orsak vara ovisst, hu
ruvida det skall kunna påräkaa så mycket del
tagande å publikens sida, att det förmår- svar
mot kostnaden uti uppsättningen af de mång
lysande kostymerna.
Mamsell Högqvist utförde hertigens roll, me:
var i vår tanka vida mindre lycklig derna af
ton, än hon varit i andra roller af samma slag
Hennes ögonspel var som vanligt rätt skalkak
tigt; men den abandon, som. tillhör rollen, lad
hon hufvudsakligen och alldeles för mycket ut
en ständig rörelse i armar och hufvud, såson
en kinesisk: dockas, och i ett oupphörligt flägtand
med näsduken, så att man kunnat tro att hon alit
jemt varit besvärad af näsvisa flugor. Detta allt va
imedlertid ett fel, som M:lle H. säkert mycke
lätt afhjelper. Afven tycktes kostymen i först
akten icke lyckad, åtminstone klädde den hen
ne icke rätt väl, utan gaf figuren något jokeyaktig
något jocrisse-mässigt, som missprydde. Der
emot voro de andra båda kostymerna comme i
faut, serdeles den gröna morgondrägten, som va
smakfull- och elegant, såsom hennes kestyme
vanligen äro. Fru Erikson, som baronessan Du
-bois, tillhör dock priset för aftonen; man kund
icke se någon bättre och trognare framställnin
af dessa fransyska butik-fruar, som genom de
beständiga umgänget med menniskor af alla stån
och åldrar erhålla en viss polyr, en anstryknin
af elegans, men den utgör blott en lätt fernissa
genom hvilken det andra och i sig sjelf gansk
berömliga slaget af amabilitet, som egentligen till
hör butiken, framskymtar. Denna bonhömi
denna glädtighet och så egna godmodiga skämt
samhet, som äfven i den friherrliga påbängd
roben förrådde grisetten, iakttog fru E. oc
framställde med en natur och en delikatess, son
måste beundras; hvarje rörelse frapperade fö
sin sanning och sin natur, sjelfva den lilla oef
terbärmliga nigningen var karakteristisk!
Hr Hyckert utförde chevalierens roll, liksor
Hr L. Kinmanson baronens, oklanderligt, oc
den sistnämndes komiska spel satte nu, som all
tid, åskådarnes skrattmuskler i rörelse.
För öfrigt kunna vi äfven tillägga, att ofvan
nämnde Lilla stycke lider, liksom en stor mäng
af sina kamrater från theatern i Palais roya
för hvilken det egentligen är skrifvet, af e
mängd qvickheter af den skabrösa genren, hvilk
visserligen må vara fullt troget öfverförda frå
hoftonen för hundrade år sedan, men hvars sedo
lära likväl icke kan rekommenderas för vår tic
Uti Palais Royal utföres Richelieus roll dessut
om af mademoiselle Dejazet, hvars talang fö
sjelfsvåldiga gossroller är så beundrad, och gifve
ÅA ra en rn ee nara a a