nådiga fru svärmor att han, fastän han är ej barn, likvål tänker som en karl. Den unga spel vinken börjar derföre att spinna små kärleksin triger till höger och venster; hans kusin Chevalie de Matignon bar gifvit honom åtskilliga goda råd alseende på sättet att i denna våg förvärfva sig rykt barhet och eleven visar sig högst läraktig; han gå ifrån sockerpullorna direkt till skrifbordet, sätte sig att författa kärleksbref och lyckas verklige att vinna mer än ett rendez-vous. Detta är e god början (det vill väl ingen neka?) att gifv sig anseende cch göra sig intressant. Svärmo börjar ock verkligen blifva het om öronen oc Diane synes vilja fatta något mera de:tagande fö sin unga brudgum. Chevaliern har desslike sagt honom, att ett par dueller äro oundgänglig för en belefvad och ansedd man, och den ung herrn lyckas derföre äfven snart att inleda ick en utan två dylika, hvari den svartsjuke Che valiern sjelf figurerar såsom den ene duellanter Det förstås, att den unge hjelten går som seg rare ur äfventyret. Likaså är det klart som da gen, att hans kloka svärmor och fjera gemål som i början behandlat honom såsom ett barr icke kunna längre, motstå en sådan älskvärdhe utan förklarar den lyckliga segervinnaren sit välbehag, hvareiter den 3 :n utan -vidare pru utstrykes. Sens moralen af ifrågavarande lilla stycke lig ger någorlunda tydligt i dagen; det är, att da mernas tillgifvenhet och kärlek för männern lättast skall viunas genom dessas lättsinniga till tagsenhet hos andra fruntimmer! Vacker kom pliment åt damerna! Hvar och en finner lät att det mer eller mindre pikanta i stilen oci utförandet svårligen kan öfverskyla och upp hjelpa det felaktiga uti en sådan tendens, el ler ursäkta ett sådant styckes införande på sce nen utan ait dervid tilikännagifves, att en mor som går att se det, icke bör taga sin dotie med sig. Ehuru stycket bar några verklige rätt komiska scener och liflighet i diktionen, tord det ock af ovannämnde orsak vara ovisst, hu ruvida det skall kunna påräkaa så mycket del tagande å publikens sida, att det förmårsvar mot kostnaden uti uppsättningen af de mång lysande kostymerna. Mamsell Högqvist utförde hertigens roll, me: var i vår tanka vida mindre lycklig derna af ton, än hon varit i andra roller af samma slag Hennes ögonspel var som vanligt rätt skalkak tigt; men den abandon, som. tillhör rollen, lad hon hufvudsakligen och alldeles för mycket ut en ständig rörelse i armar och hufvud, såson en kinesisk: dockas, och i ett oupphörligt flägtand med näsduken, så att man kunnat tro att hon alit jemt varit besvärad af näsvisa flugor. Detta allt va imedlertid ett fel, som M:lle H. säkert mycke lätt afhjelper. Afven tycktes kostymen i först akten icke lyckad, åtminstone klädde den hen ne icke rätt väl, utan gaf figuren något jokeyaktig något jocrisse-mässigt, som missprydde. Der emot voro de andra båda kostymerna comme i faut, serdeles den gröna morgondrägten, som va smakfulloch elegant, såsom hennes kestyme vanligen äro. Fru Erikson, som baronessan Du -bois, tillhör dock priset för aftonen; man kund icke se någon bättre och trognare framställnin af dessa fransyska butik-fruar, som genom de beständiga umgänget med menniskor af alla stån och åldrar erhålla en viss polyr, en anstryknin af elegans, men den utgör blott en lätt fernissa genom hvilken det andra och i sig sjelf gansk berömliga slaget af amabilitet, som egentligen till hör butiken, framskymtar. Denna bonhömi denna glädtighet och så egna godmodiga skämt samhet, som äfven i den friherrliga påbängd roben förrådde grisetten, iakttog fru E. oc framställde med en natur och en delikatess, son måste beundras; hvarje rörelse frapperade fö sin sanning och sin natur, sjelfva den lilla oef terbärmliga nigningen var karakteristisk! Hr Hyckert utförde chevalierens roll, liksor Hr L. Kinmanson baronens, oklanderligt, oc den sistnämndes komiska spel satte nu, som all tid, åskådarnes skrattmuskler i rörelse. För öfrigt kunna vi äfven tillägga, att ofvan nämnde Lilla stycke lider, liksom en stor mäng af sina kamrater från theatern i Palais roya för hvilken det egentligen är skrifvet, af e mängd qvickheter af den skabrösa genren, hvilk visserligen må vara fullt troget öfverförda frå hoftonen för hundrade år sedan, men hvars sedo lära likväl icke kan rekommenderas för vår tic Uti Palais Royal utföres Richelieus roll dessut om af mademoiselle Dejazet, hvars talang fö sjelfsvåldiga gossroller är så beundrad, och gifve ÅA ra en rn ee nara a a