SAMHÄLLS-IDEER I MENNISKOSLÄGTETS
SAGA, Ar C. J. L. ALMQVIST.
KAN-VÄLDETS URSPRUNG OCH BETYDELSE.
(Slut från JA 13.)
Vi måste slutligen efterse hvad betydelse, för
hela vårt slägte i stort, denna betraktelse kan hafva.
Då här frågan alldeles icke är om en samhällslära,
utan om historiska uppgifter öfver de olika utsecn-
den, som det sociala tillståndet på jorden i olika ti-
der haft, och om den ledande tråd, som genomgår
alla föröndringerne; så kan det icke heller göras till
föremål för framställningen; att visa, huru i ett sam-
hälle, som icke öfverstigit sina gränsor, men som
utgör sina individers sanna enhet, yttre politiska me-
del skola kunna uppträda och göra sig gällande vid
de orskildt förefallande händelser, der de behöfvas
till afbjelpande eller hämmande af ett tillfälligt
ondt, utan att derföre i staten behöfra stå såsom
stindig myndighet: alldeles på samma sätt som me-
dicinen, uten ett vara en sådan, inträder till bo-
tande af de enkoma fall, der sjukdom påkommit.
Detta följer af sig sjalf. Klert är dock, att likasom
en kropp, hvilken länge intagit läkemedel och med
elier utan behof ligger under medicinsk behandling,
omöjligen genast och på en gång kan öfvergifrva den
konstisde regimen för att lefva på det friska sättet,
men dertill af medicinen sjelf, såvida den är klok,
måste småningom beredas (hvilket innebär, att den
förnuftiga medicinska kuren måste arbeta på att hos
den sjuke göra sig sjelf umbärlig); så kunna icke
heller samhällen, som i många sekler legat under
dynastisk inflytelse, varit öfverhopade med yttre po-
litiska vehikel och vants vid sjukbehandling, på en
enda dag återinträda i ett samhällsfriskt tillstånd,
utan att dertill beredas genom en föruftig politik,
hvars största visdom måste bestå uti, att småningom
göra de yttre politiska medlen så vidt möjligt um-
bärliga och förminska kan-idens inflytelse, utan att
låta den med ett slag upphöra. En kropp, som län-
ge uppehållit sig med droger från apotheket, kan
vänja sig ifrån en och en i sender, men fördrager
icke genast suud föda. Ett folk, som till stor del
förlorat den rätta samfundsgrunden (medlemmornes
verkliga union, och allas väl såsom mål för denna
union), skulle blifva hufvudlöst och icke kunna reda
sig, om det ögonblickligt och utan småningom skes
ende beredelse förlorade kan-styrelsen: en kan är
således här af samma angelägenhet för samfundssjä-
len, som en drog för kroppen: det är en nödvän-