krets; min principal märkte snart mina tankar, då
han äfven underrättade mina föräldrar derom, hvil-
ika väl icke voro nöjda dermed, men bådo honom
I hemsända mig, detta påskyndades derigenom, attjag
len morgon utur boden utteg en sämre spännhalsduk
Toch en liten fallkam, hvilka :jag icke genast uppskref;
om middagen märktes detta, då min principal yttrade
I sitt missnöje häröfver, men lofvade att ej nämna nå-
got derom för mina föräldrar, då jag någon tid der-
efter hemsändes.
I Då jag nu hemkom började jag ånyo mina studi-
I er för min fordna informator, hvilken ännu hand-
ledde min något yngre broder, men kort derefter er-
bjöds mig kondition i Stackhölm uti en finare han-
I de!, som man trodde mig bättre passa för, och det
blef beslutet att jag skulle emottaga platsen hos
Klädeskrambandlaren Wallenström.
Jag hade ännu aldrig varit i Stockbolm, mena min
glädje var obeskriflig att få komma till hufvudsta-
den; alla dess härligheter, nöjen och lustbarheter
I framställde sig på det lifligaste för min svärmande
fantasi, och jag var då verkeligen allt för barnslig
och obetänksam för att inse det just räruti låg för
mig största faran; jag var nyss fyllda 43 år, då jag
tillträdde min plats; knappast tre veckor hade jag
varit i handeln då min principal började resa på
marknader, och jag lemnades att på egen hand före-
stå boden; detta var min olycka, ty jag råkade nu
för bekantskaper, som ej voro bra: från min barn-
dom van vid alla nöjen och: förströelser, var det ej
svårt att leda mig från det ena steget till det andra,
och som jag ej ägde nog styrka eller besinning för
att inse hvarthän detta skulie leda felade jag, myc-
ket bidrog härtillen person hvars namn jag glömt,
men som jag minnes sade sig för mig vara såsom i;
koptorist hos en grosshandlar Schlezel, men först
efteråt fann jag att han endast varit någon slags
kypare ellet domestik. hos nämnde grosshandlare,
ken jag äfven då skämdes fasligt att hafva va-
bekant med; på hans inrådan så beslöt jag att
å sanningen, men ett bref ifrån min moder, som
jag alltid älskat på det innerligaste, förmådde mig
alt genast yppa det, som jag felat, hvarföre inin
principal af godtiet och ädelmod lofvade mig förlåtel-
se, äfvensom han af min far erhöll full ersättning
för det, som jag skingrat. Då jag nu hemkom och
djupt ångrade hvad jag felat, nekades mig ej eller
förlåtelse af mina alltid lika ömma föräldrar; varnad
af olyckan beslöt jag nu att taga mig till vara och
att bättra mitt uppförande, helst som man i min fö-
delseort ej visste af min förvillelse, hvarföre jag åter
började mina icke alldeles bortlagde studier, men
imedlertid biträdde jag min far i en handel den han
öppnat i slutet magasin, men som jag ännu boppa-
des kunna läsa till officersexamen, begärde jag att
få bli antagen till en början som underofficer vid!
Kongl. Westmanlandsregemente; som likvä för till-
fället ingen plats fanns ledig för någon sådan, blef
jag antegen såsom VO Untär, till dess Öäron anhän
plats blef öppen. Till följe af familjeförhållanden
och andra omständigheter, nödgades jag likväl kort
före min sednare ankomst till Stockholm äfven upp-
gifva denna plan, oaktadt det smärtade mig, och
som min färdighet i musiken och fallenhet derför,
var lik stor som förut, samt min sträfvan att vinna
ett äradt namn allt mera tilltagit, och hos mig till
slut blifvit en verklig sjukdom, var min tanka att:
genom ett ihärdigt bemödande under en lärares grund-
Jiga handledning uti fortepianospelning vinna den
högsta fullkomlighet.
Under sådane omstävdigheter ankom jag till Stock-
holm jemte min mor och min elfvaåriga lilla syster,
4 år efter mitt sednare vistande härstädes; min mo-;
der skulle blott några månader uppehålla sig här,)
dels till redande af affärer, dels ock för att låta nämn-
da lilla syster fortsätta sina lektioner i pianospel-(
ning, uti hvilken hon ägde en för sin ålder ovanlig
talang; jag fortsatte nu mina lektioner dels för ett
fruntimmer, äfvensom för den olyckliga Carlsson, i
hvilken, på sätt jag uprgifvit inför KämnersRätten, i
jag lärt känna; till följd af mina lektioner träffades 1
vi ofta, men som Carlsson visst ägde ett godt hjerta .
men ej ägde den djupa inre känsla, hvilken jag for-1
drade att en vän till mig skulle äga, kunde aldrig
annat än ett förtroligt umgänge uppkomma emeilan 1
oss, men aldrig det hvarmed jag menar vänskap. l
Vid jultiden började jag att i privata hus spela dans- )
musik, äfvensom annan musik, detta stred väl myc-a
ket i början emot min sto!thet att spela för betal-r
ning, men då man öfverallt bemötte mig mer somlt
en gäst och dessutom mycket prisade min skicklig-geg
het. samt jag fann att jag härigenom skulle bli känd, r
beslöt jag att på min moders inrådan dermed fort-d
fara. Igenom den mängd sällskaper hvari jag vi-!Yw
stades, erböjll jag innan kort en otrolig mängd be-l!t
S
r
t
k
u
(
g
YV
a
n
J
I
er mm KK LR
kantskaper, och de dagar jag var ledig, var jag be-
ständigt bortbjuden i åtskilliga aktningsvärda famil-
jer och igenom den hvirfvel af förströelser, hvari
jag lefde, stadfästades hos mig en stark böjelse för
nöjen. På en bal hos kapten Norman å Kungshol-
men, dit jag var kallad att biträda med pianospel-
ning och i hvars hus jag först efter denna tid kom
att umgås, sammanträffade jag första gånsen med
Ferdinand Rumstedt, hvilken bodde hos sina föräl-
drar i samma hus; genast vid vårt första samtal
fatfade jag förtroende till honom och då vi vid sam-
ma tillfälle. blefvo dubröder var bekantskapen snartj:
gjord, jag hade längs sökt en verklig vän, och dålp
jag trodde Ferdinand fullkomligt förstå och dela!e
mina tånkar uppkom något sednare derefter emelian 1
oss -en vänskap den jag ansåg för oupplöslig; att för! d
öfrigt allt hvad jag inför Domstolen sagt i afseende
å vårt sednare umgänge är sant, är äfven säkert) å
ehuru det i följd af för mig olyckliga omständighe-jh
ter icke lyckades mig att klart kunna bevisa. Islu-!d
ö
s
tet af Mars månad återflyttade min mor och systeriö
till hembygden, då jag stannade i hufvudstaden, dels
för att fortsätta med musik å baler, dels för att gif-)i
va lektioner i enskilda hus, ocH äfven hemma hos! d
Mig; jag sparade nu ihop en summa penningar, som l fi
jeg tänkte skulle förslå till mitt uppehälle under!n
sommaren; jag visste då ännu icke hvad det villeld
säga att sjelf försörja sig, ty jag hade hos minajT
föräldrar, som älskat mig obeskrifligt, haft alla mina lt
behof uppfyllda, länge gick också allt ganska bra, men ; v
i början af Augusti månad, började jag finna attili
det led mot slutet med mina penningar, jag för-jd
skräcktes häftigt häröfver och beslöt i följe häraf,lsi
att lefva så indraget som möjligt; jag trodde medi! si
säkerhet, att med September månads början minalic
förtianctfar ANvaA ckuille heovnna man min färhann In