krets; min principal märkte snart mina tankar, då han äfven underrättade mina föräldrar derom, hvilika väl icke voro nöjda dermed, men bådo honom I hemsända mig, detta påskyndades derigenom, attjag len morgon utur boden utteg en sämre spännhalsduk Toch en liten fallkam, hvilka :jag icke genast uppskref; om middagen märktes detta, då min principal yttrade I sitt missnöje häröfver, men lofvade att ej nämna något derom för mina föräldrar, då jag någon tid derefter hemsändes. I Då jag nu hemkom började jag ånyo mina studiI er för min fordna informator, hvilken ännu handledde min något yngre broder, men kort derefter erbjöds mig kondition i Stackhölm uti en finare hanI de!, som man trodde mig bättre passa för, och det blef beslutet att jag skulle emottaga platsen hos Klädeskrambandlaren Wallenström. Jag hade ännu aldrig varit i Stockbolm, mena min glädje var obeskriflig att få komma till hufvudstaden; alla dess härligheter, nöjen och lustbarheter I framställde sig på det lifligaste för min svärmande fantasi, och jag var då verkeligen allt för barnslig och obetänksam för att inse det just räruti låg för mig största faran; jag var nyss fyllda 43 år, då jag tillträdde min plats; knappast tre veckor hade jag varit i handeln då min principal började resa på marknader, och jag lemnades att på egen hand förestå boden; detta var min olycka, ty jag råkade nu för bekantskaper, som ej voro bra: från min barndom van vid alla nöjen och: förströelser, var det ej svårt att leda mig från det ena steget till det andra, och som jag ej ägde nog styrka eller besinning för att inse hvarthän detta skulie leda felade jag, mycket bidrog härtillen person hvars namn jag glömt, men som jag minnes sade sig för mig vara såsom i; koptorist hos en grosshandlar Schlezel, men först efteråt fann jag att han endast varit någon slags kypare ellet domestik. hos nämnde grosshandlare, ken jag äfven då skämdes fasligt att hafva vabekant med; på hans inrådan så beslöt jag att å sanningen, men ett bref ifrån min moder, som jag alltid älskat på det innerligaste, förmådde mig alt genast yppa det, som jag felat, hvarföre inin principal af godtiet och ädelmod lofvade mig förlåtelse, äfvensom han af min far erhöll full ersättning för det, som jag skingrat. Då jag nu hemkom och djupt ångrade hvad jag felat, nekades mig ej eller förlåtelse af mina alltid lika ömma föräldrar; varnad af olyckan beslöt jag nu att taga mig till vara och att bättra mitt uppförande, helst som man i min födelseort ej visste af min förvillelse, hvarföre jag åter började mina icke alldeles bortlagde studier, men imedlertid biträdde jag min far i en handel den han öppnat i slutet magasin, men som jag ännu boppades kunna läsa till officersexamen, begärde jag att få bli antagen till en början som underofficer vid! Kongl. Westmanlandsregemente; som likvä för tillfället ingen plats fanns ledig för någon sådan, blef jag antegen såsom VO Untär, till dess Öäron anhän plats blef öppen. Till följe af familjeförhållanden och andra omständigheter, nödgades jag likväl kort före min sednare ankomst till Stockholm äfven uppgifva denna plan, oaktadt det smärtade mig, och som min färdighet i musiken och fallenhet derför, var lik stor som förut, samt min sträfvan att vinna ett äradt namn allt mera tilltagit, och hos mig till slut blifvit en verklig sjukdom, var min tanka att: genom ett ihärdigt bemödande under en lärares grundJiga handledning uti fortepianospelning vinna den högsta fullkomlighet. Under sådane omstävdigheter ankom jag till Stockholm jemte min mor och min elfvaåriga lilla syster, 4 år efter mitt sednare vistande härstädes; min mo-; der skulle blott några månader uppehålla sig här,) dels till redande af affärer, dels ock för att låta nämnda lilla syster fortsätta sina lektioner i pianospel-( ning, uti hvilken hon ägde en för sin ålder ovanlig talang; jag fortsatte nu mina lektioner dels för ett fruntimmer, äfvensom för den olyckliga Carlsson, i hvilken, på sätt jag uprgifvit inför KämnersRätten, i jag lärt känna; till följd af mina lektioner träffades 1 vi ofta, men som Carlsson visst ägde ett godt hjerta . men ej ägde den djupa inre känsla, hvilken jag for-1 drade att en vän till mig skulle äga, kunde aldrig annat än ett förtroligt umgänge uppkomma emeilan 1 oss, men aldrig det hvarmed jag menar vänskap. l Vid jultiden började jag att i privata hus spela dans) musik, äfvensom annan musik, detta stred väl myc-a ket i början emot min sto!thet att spela för betal-r ning, men då man öfverallt bemötte mig mer somlt en gäst och dessutom mycket prisade min skicklig-geg het. samt jag fann att jag härigenom skulle bli känd, r beslöt jag att på min moders inrådan dermed fort-d fara. Igenom den mängd sällskaper hvari jag vi-!Yw stades, erböjll jag innan kort en otrolig mängd be-l!t S r t k u ( g YV a n J I er mm KK LR kantskaper, och de dagar jag var ledig, var jag beständigt bortbjuden i åtskilliga aktningsvärda familjer och igenom den hvirfvel af förströelser, hvari jag lefde, stadfästades hos mig en stark böjelse för nöjen. På en bal hos kapten Norman å Kungsholmen, dit jag var kallad att biträda med pianospelning och i hvars hus jag först efter denna tid kom att umgås, sammanträffade jag första gånsen med Ferdinand Rumstedt, hvilken bodde hos sina föräldrar i samma hus; genast vid vårt första samtal fatfade jag förtroende till honom och då vi vid samma tillfälle. blefvo dubröder var bekantskapen snartj: gjord, jag hade längs sökt en verklig vän, och dålp jag trodde Ferdinand fullkomligt förstå och dela!e mina tånkar uppkom något sednare derefter emelian 1 oss -en vänskap den jag ansåg för oupplöslig; att för! d öfrigt allt hvad jag inför Domstolen sagt i afseende å vårt sednare umgänge är sant, är äfven säkert) å ehuru det i följd af för mig olyckliga omständighe-jh ter icke lyckades mig att klart kunna bevisa. Islu-!d ö s tet af Mars månad återflyttade min mor och systeriö till hembygden, då jag stannade i hufvudstaden, dels för att fortsätta med musik å baler, dels för att gif-)i va lektioner i enskilda hus, ocH äfven hemma hos! d Mig; jag sparade nu ihop en summa penningar, som l fi jeg tänkte skulle förslå till mitt uppehälle under!n sommaren; jag visste då ännu icke hvad det villeld säga att sjelf försörja sig, ty jag hade hos minajT föräldrar, som älskat mig obeskrifligt, haft alla mina lt behof uppfyllda, länge gick också allt ganska bra, men ; v i början af Augusti månad, började jag finna attili det led mot slutet med mina penningar, jag för-jd skräcktes häftigt häröfver och beslöt i följe häraf,lsi att lefva så indraget som möjligt; jag trodde medi! si säkerhet, att med September månads början minalic förtianctfar ANvaA ckuille heovnna man min färhann In